11. Följeslagerskans missfärgade kinder

´Â’ishahs hadîth hos Abû Dâwûd hade varit ett klart bevis för att kvinnan får visa ansikte och händer om det inte vore för att berättarkedjan är reducerad. Dock kan det sägas att den stärks av alla dess myckna håll som den återberättas från. al-Bayhaqî stärkte ju den just på grund av det skälet. Alltså utgör den ett sunt bevis för att handlingen är tillåten. Hadîthen stärks ytterligare av att många kvinnor på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid visade ansikte och händer i hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) närvaro utan att han fördömde dem för det. Det finns flera bevis för det. Härmed lyder några jag kan komma på i skrivande stund:

1 – Djâbir bin ´Abdillâh (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

”Jag bevittnade ´Îd-bönen tillsammans med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Han inledde bönen innan predikan och hoppade över böneutropet och Iqâmah. Därefter ställde han sig upp och lutade sig mot Bilâl och befallde dem att frukta Allâh och lyda Honom; han tillrättavisade och påminde människorna. Sedan gick han till kvinnorna och tillrättavisade och påminde dem. Han sade: ”Kvinnor! Skänk välgörenhet! De flesta av er är ved i helvetet.” En kvinna som satt i mitten och hade missfärgade kinder reste sig upp och sade: ”Varför det, Allâh sändebud?” Han sade: ”Därför att ni klagar mycket och är otacksamma mot männen.” Följaktligen började de ge bort sina smycken; de kastade sina örhängen och ringar till Bilâl.”1

1Muslim (3/19), an-Nasâ’î (1/233), ad-Dârimî (1/377), Ibn Khuzaymah (1460), al-Bayhaqî (3/296) och (3/300) och Ahmad (3/318).

Hadîthen är ett klart bevis för ändamålet. Hur annars kunde återberättaren beskriva kvinnans missfärgade kinder?