10. Kvinnans svepning i Qur’ânen är oinskränkt

Sedan sade Hâfidh Ibn-ul-Qattân (rahimahullâh):

”Om någon säger att min slutsats om att kvinnan får visa ansiktet och händerna tycks gå emot Hans (ta´âlâ) ord:

يَا أَيُّهَا النَّبِيُّ قُل لِّأَزْوَاجِكَ وَبَنَاتِكَ وَنِسَاء الْمُؤْمِنِينَ يُدْنِينَ عَلَيْهِنَّ مِن جَلَابِيبِهِنَّ ذَلِكَ أَدْنَى أَن يُعْرَفْنَ فَلَا يُؤْذَيْنَ وَكَانَ اللَّهُ غَفُورًا رَّحِيمًا

”Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar – och till troendes kvinnor – att de noga sveper om sig sina ytterplagg; på så sätt blir de lättare igenkända och undgår att bli ofredade. Allâh är ständigt förlåtande, barmhärtig.”

säger jag att svepningen kan förklaras på ett sätt som inte avviker från vad jag har sagt. Betydelsen är att de skall svepa om sig ytterplaggen så att de skyler sina halsband och örhängen. Det kan liknas vid Hans ord:

وَلْيَضْرِبْنَ بِخُمُرِهِنَّ عَلَى جُيُوبِهِنَّ

”Låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen.”

Den befallda svepningen är oinskränkt sett till allting som befalls att svepas. Det är först när ordet ”svepning” tillämpas på allting som syftet framgår, ty versen befaller inte att allting sveps. Versen är jakande och varken förmenande eller nekande.”

Detta klargör att Hâfidh Ibn-ul-Qattâns ord stämmer överens med min slutsats om att versen är oinskränkt.