Tawassul-sagan i al-Qurtubîs Tafsîr

Imâm al-Qurtubî (rahimahullâh) sade i sin välkända Tafsîr:

"Det har berättats av Abû Sâdiq att ´Alî (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Tre dagar efter det att vi begravt profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom en beduin och slängde sig över profetens grav. Han strödde jord från graven över sitt huvud och sade:

”Allâhs sändebud, du talade och vi lyssnade på det du sade. Du memorerade det du hörde från Allâh och vi memorerade det vi hörde från dig. En del av det som Allâh uppenbarade för dig var:

”Men om de kom till dig efter (idh) att de hade gjort sig själva orätt…” (4:64)

Jag har gjort orätt mot mig själv och har kommit till dig för att du ska be om förlåtelse för mig. I samma ögonblick han tystnade hördes följande rop:

”Du har blivit förlåten!”, komma kom från graven ^[1] .”

Svar:

Imâm Ibn Hadjar al-´Asqalânî (rahimahullâh) sade:

”Abû Sâdiq al-Azdî al-Kûfî från Azd. Det har sagts att han heter Muslim bin Yazîd och likväl har det sagts att han heter ´Abdullâh bin Nâdjid...Han hörde aldrig Abû Mahdhûrah, ´Alî bin Abî Tâlib eller Abû Hurayrah.” ^[2]

Likväl sade han i ”Lisân-ul-Mîzân”:

”Han hörde aldrig ´Alî.”

Således har flera korrigerare stämplat denna rapportering som både ’Munkar’ och ’Mursal’. Imâm Ibn Kathîr (rahimahullâh) definierade ’Munkar’ på följande sätt:

”Om dess berättare motsätter sig pålitliga rapporterare är den Munkar och avslagen (Mardûd). Samma sak gäller om han inte är sund men har precision – även om han inte motsätter sig – Munkar och avslagen (Mardûd).” ^[3]

Beträffande Mursal – vilket innebär att det förekommer en ’tappad’ länk mellan två berättare – och dess dom, nämnde Imâm Ibn Kathîr att Imâm Muslim (rahimahullâh) sade:

”Mursal är enligt vår åsikt och åsikten de lärde inom rapporteringar håller sig till, inget bevis.” ^[4]

Imâm as-Suyûtî (rahimahullâh) sade om ‘Munkar’:

”Det har antytts av Ibn-us-Salâh att ’Shâdh’ och ’Munkar’ är en och samma sak. Shaykh-ul-Islâm ^[5] sade dock att Shâdh och Munkar är enade då det handlar om att vara motsägelsefulla, och skilda på ett annat sätt; nämligen att Shâdh rapporteras av en pålitlig person medan Munkar rapporteras av en svag person.” ^[6]

Likväl kan denna rapportering anses som ”Munqati´”. Imam Ibn Kathîr sade:

”Vissa har sagt att ’Munqati´’ är precis som ’Mursal’, nämligen det som inte består av en hel berättarkedja. Den enda skillnaden är att man mer använder begreppet ’Mursal’ då en efterföljare (Tâbi´î) rapporterar från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).” ^[7]

I vilket fall som helst, faller alla dessa kategorier under kategorin ‘Dha´îf” (svag). Imâm Ibn Kathîr sade om begreppet ”Dha´îf”:

”Dess typer delas upp i ’Mawdhû´’, ’Maqlûb’, ’Shâdh’, ’Mu´allal’, ’Mudhtarib’, ’Mursal’, ’Munqati´’, ’Mu´adhdhal’ m fl...” ^[8]

Om vi då är överens om att denna rapportering är svag, hur kan man då använda sig av den för att fastställa en fråga inom trosläran, som är grunden av vår religion, då det inte ens är tillåtet att använda sig av den för att tillämpa Halâl och Harâm? Se Imâm as-Sakhâwîs (rahimahullâh) ”al-Qawl al-Badî´” för ytterligare information om detta ämne.

Imâm Muhammad bin Bashîr al-Hindî (rahimahullâh) sade om den ovanstående sagan om beduinen:

”Denna berättelse är otroligt svag och det har även sagts att den är påhittad (Mawdhû´).” ^[9]

Imâm Ibn ´Abdil-Hâdî (rahimahullâh) sade:

”Det har rapporterats från Abûl-Hasan ´Alî bin Ibrâhîm bin ´Abdillâh bin ´Abdir-Rahmân as-Sakrakhî från ´Alî bin Muhammad bin ´Alî bin al-Haythâm at-Tâ’î som sade:

”Min fader berättade för mig, från sin fader, från Salamah bin Kayhal, från Abû Sâdiq, från ´Alî bin Abî Tâlib (radhiyâ Allâhu ´anh) att han sade:

”Tre dagar efter det att vi begravt profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), kom en beduin och slängde sig över profetens grav. Han strödde jord från graven över sitt huvud och sade: ”Allâhs sändebud...”

Svar: Denna rapportering är avslagen och påhittad (Mawdhû´) som det varken går att luta sig till eller hålla sig till. Dess berättarkedja är som lager av mörker som ligger ovanpå varandra. al-Haytham är farfar till Ahmad bin Muhammad bin al-Haytham. Jag antar att detta är Ibn ´Adî at-Tâ’î. Om det skulle vara det, så är han en övergiven lögnare, och om det inte skulle vara det, så är han okänd. al-Haytham bin ´Adî föddes i Kûfah och där växte han upp. Han levde samtidigt som Salamah bin Kayhal. Därefter flyttade han till Bagdad och bosatte sig där. ´Abbâs ad-Dawrî sade:

“Jag hörde Yahyâ bin Ma´în saga:

“al-Haytham bin ´Adî Kûfî är inte pålitlig utan en lögnare.”

al-´Idjlî och Abû Dâwûd sade:

”Lögnare.”

Abû Hâtim ar-Râzî, an-Nasâ’î, ad-Dawlâbî och al-Azdî sade:

”Hans hadîth är övergiven.”

Abû Zur´ah sade:

“Han är ingenting.”

al-Bukhârî sade:

”De höll tyst om honom.” d v s de övergav honom. 

Ibn Hibbân sade:

”al-Haythams tjänarinna sade: ”På natten brukade min mäster vara uppe och be och på morgonen brukade han sitta och ljuga.”” ^[10]

Imâm adh-Dhahabî (rahimahullâh) sade:

“al-Haytham at-Tâ’î är lögnare.” ^[11]

Imâm al-Hindî (rahimahullâh) kommenterade dessa uttalanden och sade:

”Den som påstår att denna omnämnda al-Haytham är Abû Muhammad bin Mâlik at-Tâ’î, ash-Shâmî, får hämta bevis för det. Inte heller har Abû Sâdiq hört något från ´Alî (radhiyâ Allâhu ´anh). Likaså förekommer i berättarkedjan Ahmad bin Muhammad bin al-Haytham från sin fader. De har ingen biografi i ’at-Taqrîb’, ’at-Tahdhîb’ eller ’al-Lisân’. Låt därför den som använder sig av dessa två som bevis komma med en av Imâmernas antydan på att de är pålitliga.” ^[12]

Sammanfattning: Här ser vi en påhittad historia vars berättare har anklagats för lögn av Imâmerna. Imâm Ibn Abî Hâtim (rahimahumâ Allâh) sade om den femte typen av berättare bland efterföljarna och hur man skall förhålla sig till hans hadîth:

”Den femte typen: Den som gör sig till en av dem, bluffar till sig mellan dem då han inte tillhör de sanningsenliga och pålitliga samt vars lögn de lärde har fått reda på. En sådan persons hadîth godtas inte utan får istället sin rapportering bortkastad.” ^[13]

Likaså såg vi att Abû Sâdiq aldrig hörde ´Alî (radhiyâ Allâhu ´anh), vilket i sin tur gör berättelsen Mursal – och det fastställs inga bevis med, vilket vi såg Imâm Muslim säga. På så sätt ser läsaren, att även här har gravdyrkaren inget att stödja sig på.

^[1] Imâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

”På grund av detta upplever vissa människor olika saker vid gravarna då de hör röster och ser personer. De tror att det kommer från den döde, då det i själva verket kan handla om Djinn och djävlar. Exempel på detta är att man ser graven öppnas så att den döde kommer ut ur den och talar med dem. Detta ser man vid profeters gravar, men det är ingen annan än Djävulen själv. Djävulen tar en människas skepnad och lögnaktigt påstår sig vara en viss profet eller Shaykh.” (at-Tawassul wal-Wasîlah, sid. 38)

^[2] Tahdhîb-ut-Tahdhîb, vol. 12, sid. 116, Dâr al-Kutub al-´Ilmiyyah, 1415/1994, Beirut, Libanon.

^[3] Ikhtisâr ´Ulûm-il-Hadîth, sid. 58, Dâr al-Kutub al-´Ilmiyyah, Beirut, Libanon med Shaykh Ahmad Shâkirs kommentarer i ”al-Bâ´ith al-Hathîth”.

^[4] Ibid. sid. 148.

^[5] D v s Ibn Hadjar.

^[6] Tadrîb-ur-Râwî, sid. 240.

^[7] Ikhtisâr ´Ulûm-il-Hadîth, sid. 50.

^[8] Ibid. 44.

^[9] Siyânat-ul-Insân sid. 238.

^[10] as-Sârim al-Munkî.

^[11] al-Mîzân.

^[12] Siyânat-ul-Insân, sid. 239.

^[13] al-Djarh wat-Ta´dîl (1/9-10)