Är Ibn Taymiyyah den förste som var mot Tawassul?

Sammanställt av: Maktabah Dâr-ul-Hadîth.Com

Ahl-ul-Bid´ah bland Sûfiyyah och andra kättare, menar att Shaykh-ul-Islâm, Imâm, Muhaddith, Faqîh, Mudjâhid, Mudjtahid, Mufassir och Mudjaddid Ahmad bin ´Abdil-Halîm bin ´Abdis-Salâm (rahimahumullâh) - även känd som Ibn Taymiyyah - var den förste som motsatte sig Tawassul vid olika människors ställningar, essenser eller personer. För att visa att den som säger det antingen är en lögnare eller en okunnig människa som håller sig till logik och filosofi istället för Islâm, tycker Maktabah Dâr-ul-Hadîth att det är ytterst lämpligt att visa att det förekom Imâmer som motsatte sig felaktig Tawassul 500 (!!!) år innan Imâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) föddes.

Imâm Abû Hanîfah (rahimahullâh) – dog 150 H, 511 år före Imâm Ibn Taymiyyahs födsel, 661 H – sade:

”Det är förbjudet att säga: ”Jag ber Dig vid den och den” eller ”vid Dina profeter och sändebud…”” ^[1]

Imâm Ahmad bin Muhammad al-Qadûrî (rahimahullâh) – dog 362 H, 299 år före Imâm Ibn Taymiyyahs födsel, 661 H – sade:

“Att fråga vid en skapelse är inte tillåtet, ty skapelsen har ingen rätt över Skaparen. Detta är Abû Hanîfahs, Abû Yûsufs och andras åsikt och tyder på att det är förbjudet att be Allâh vid någon annan än Honom.” ^[2]

Meningen med att nämna denna rapportering är först och främst Imâm Abû Yûsuf, Imâm Abû Hanîfahs elev, vilket tyder på att han levde flera sekler innan Imâm Ibn Taymiyyah, och för det andra, orden ”och andras åsikt”, ty Imâm al-Qadûrî levde själv innan Ibn Taymiyyah. Därmed ser den förnuftige att Imâm Ibn Taymiyyah inte alls var den förste som förbjöd förbjuden typ av Tawassul, utan att det skedde mer än 500 år innan honom. 

Imâm Abût-Tayyib al-´Adhîmâbâdî (rahimahullâh) – dog 329 H, 332 år före Imâm Ibn Taymiyyahs födsel, 661 H – sade:

”Till de gräsligaste synderna och värsta innovationerna, hör det vissa från Ahl-ul-Bida´ säger då de nämner Shaykh ´Abdul-Qâdir al-Djîlânî: ”Shaykh ´Abdul-Qâdir al-Djîlânî, be Allâh för mig.” ^[3]

Imâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

”Om du håller med om detta, känner du till vad folket säger beträffande denna fråga, nämligen att fråga Allâh vid en skapelse ^[4] . Jag har nämnt till dig att vi inte förklarar någon vara otroende p g a det ^[5] , men vi säger att det är en avskyvärd innovation som Salaf förbjöd. Mâlik (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Den senare generationen av detta folk kan endast rättas till med det som rättade till den tidigare generationen.”

Följaktligen klargörs det att det visst förekom Imâmer som förbjöd förbjuden Tawassul innan Imâm Ibn Taymiyyah samt att den som säger att han inte känner till att någon annan innan Ibn Taymiyyah gjorde det, är okunnig och bör hålla tyst, för den som inte har något – i detta fall kunskap – kan inte heller ge något!

^[1] Sharh al-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 334, av Imâm Ibn Abîl-´Izz al-Hanafî, Sharh al-Fiqh al-Akbar, sid. 198, av ´Allâmah ´Alî al-Qârî al-Hanafî.

^[2] Sharh al-Karkhî.

^[3] (at-Ta´lîq al-Mughnî ´alâ Sunan ad-Dâraqutnî, sid. 520-521)

^[4] T ex att säga: "Allâh, jag ber dig vid profet Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ställning…" Denna typ av Tawassul är Bid´ah och kallas för "Tawassul vid en persons essens/ställning/person". Detta är dock inte samma sak som att gå till en grav och be den döde att han ber Allâh för dig. Detta är enligt de lärde Shirk och Kufr eftersom den döde har tagits som medlare mellan skapelsen och Skaparen.

^[5] D v s den som säger: "Allâh jag ber Dig vid din profets ställning", inte den som går till gravar och ber de döda att de skall be för honom.