Allah, Iman, Kufr,
Shirk, Asma wa Sifaat, Tauhiid-ul-Uluhiyah, Rububiyah, Shahadah
|
||||||
|
Domen för att tro på trosbekännelsen utan att uttala denFörfattare: ´Allâmah ´Abdul-´Azîz
bin ´Abdillâh ar-Râdjhî Till den verbala dyrkan hör uttalandet av monoteism som för övrigt också är den högsta. En person skall vittna att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Allâhs tjänare och sändebud. Den som tror på det utan att uttala det har inte fått sitt liv och sin egendom skyddade. Den som tror att Allâh är Skaparen som skänker uppehälle och håller allt inom Sin ordning och att endast Han har rätt att bli dyrkad men vägrar att uttala den monoteisiska trosbekännelsen, är inte Muslim förrän han uttalar trosbekännelsen. Om han förmår göra det och vägrar, avrättas han[1]. Grunden till monoteismen är att människan vittnar att endast Allâh (ta´âlâ) har rätt att dyrkas och att Hans profet är ett sändebud. Den som då förmår uttala detta men vägrar, skall alltså avrättas. En sådan person gagnas inte av att han innerst inne tror att endast Allâh har rätt att dyrkas. [1] Detta utförs endast av makthavaren eller
hans ställeföreträdare. |
||||||
| [
tauhid ] [ aqidah
] [ manhaj
] [ fiqh
] [ sira
] [ systrar
] w w w . d a r u l h a d i t h . c o m |
||||||