Shaykh al-Fawzân förklarar ordet ”Kufr”

Författare: ´Allâmah Sâlih al-Fawzân
Källa: Kitâb-ut-Tawhîd, sid. 15-16
publicerad 26.06.2004

Språkligt betyder Kufr ”täcke” (Taghtiyah) och ”fasad, ridå” (Sitr), medan det teologiskt betyder ”motsatsen till tron” (Dhidd-ul-Îmân). Kufr är brist i tron på Allâh och Hans sändebud, vare sig det sker genom anklagelse för lögn eller inte. Det kan även ske genom tvivel, ignorering, avundsjuka, högfärdighet samt att man följer vissa drifter som hindrar en från att följa Budskapet. Dock är anklagelse för lögn största typen av Kufr och detsamma gäller den som avundsjukt förnekar och anklagar för lögn, trots att han är övertygad om sändebudens sanningsenlighet. Kufr består av två typer: Större Kufr, som tar ut en ur tron, och mindre Kufr, som inte tar ut en ur tron och denna typ kallas även för Kufr i handlingar (Kufr ´Amalî)