Hur skall vi lära känna Allâh, den väldige Skaparen?

Författare: ´Allâmah Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
Källa: at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâ al-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 32-34
Dâr-ul-´Âsimah, 1422/2001

Imâm Abû Dja´far at-Tahâwî al-Hanafî sade:

”Med hjälp av Allâhs framgång anser och tror vi om Allâhs enhet att Allâh är en. Han har ingen medhjälpare. Ingen kan liknas vid Honom. Ingenting är utom Hans kapacitet. Det finns ingen gud utom Han.”

Förklaring

Troslära (´Aqîdah) och monoteism (Tawhîd) är en och samma sak. Troslära, monoteism och tro (Îmân) är alla en och samma sak även om benämningarna är olika.

”Med hjälp av Allâhs framgång…” – Detta är underkastelse och ödmjukhet inför Allâh (´azza wa djall). Här avsvär man sig all rörelse och kraft. Människan skall inte prisa sig själv. I ställer bör hon alltid säga ”Med hjälp av Allâhs framgång”, ”Om Allâh vill” eller ”Med Allâhs rörelse”. Detta hör till de lärdas (rahimahumullâh) uppträdanden.

”Allâh är en. Han har ingen medhjälpare” – Detta är monoteism; en i Sitt Herravälde, en i Sin gudomlighet och en i Sina Namn och Egenskaper.

”Ingen kan liknas vid Honom…” – Detta är taget från Hans (ta´âlâ) Ord:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ

”Ingenting är som Han.” [1]

وَلَمْ يَكُن لَّهُ كُفُوًا أَحَدٌ

”Ingen finns som kan liknas vid Honom.” [2]

Ingen skapelse kan liknas vid Honom. Vi är ålagda att bekräfta det Allâh bekräftade åt Sig Själv och tro på det, utan att förlikna Honom med någon skapelse. Vi jämför inte Honom (subhânahu wa ta´âlâ) med skapelsen. Häri finns en avvisning av Mushabbihah som säger att Allâh är lik Sin skapelse. De skiljer inte mellan Skaparen och skapelsen, vilket är en falsk metodik.

De konfronteras av Mu´attilahs metodik. De överdrev så pass med att förklara Allâh vara fri från olämpligheter, att de till sist förnekade de Namn och Egenskaper som Allâh bekräftade åt Sig Själv. De påstod att de gjorde det för att fly från förliknelse.

Båda grupper är extrema. Mu´attilah överdrev i att förklara Allâh vara fri från olämpligheter, medan Mushabbihah överdrev i att bekräfta Egenskaperna.

Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah är de medelmåttiga. De bekräftar det Allâh bekräftade åt Sig Själv, på ett sätt som enbart ankommer Hans majestät, utan att förlikna eller förneka. Detta utförs i enlighet med Hans (ta´âlâ) Ord:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

”Ingenting är som Han – Han som hör allt, ser allt.” [3]

I Hans Ord ”Ingenting är som Han” avfärdas all förliknelse.

I Hans Ord ”Han som hör allt, ser allt” avfärdas all förnekelse.

Detta är metodiken Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah håller fast vid. Sålunda brukar det sägas att Mu´attilah dyrkar det icke existerande medan Mushabbihah dyrkar statyer. Å andra sidan dyrkar en monoteist en enda Gud, som alla är i behov av och som Själv inte är i behov av någon eller något.

”Ingenting är utom Hans kapacitet…” – Härmed bekräftas Hans fullkomliga kraft. Han (ta´âlâ) sade:

وَهُوَ عَلَى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ

”och Han har allt i Sin makt.” [4]

Att Allâh har allt i Sin makt (al-Qadîr), innebär att Hans (subhânahu wa ta´âlâ) styrka och makt klarar av allting. Om Han vill något, säger Han bara ”Bli!” och det är.

Vissa författare brukar säga att allt Han vill, har Han i Sin makt. Detta uttryck är fel. Allâh inskränkte inte Sin makt med viljan. Han sade:

وَهُوَ عَلَى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ

”och Han har allt i Sin makt.” [5]

Säg det Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) säger. Detta uttryck härstammar dock från Hans (ta´âlâ) Ord:

وَهُوَ عَلَى جَمْعِهِمْ إِذَا يَشَاء قَدِيرٌ

”Han har makt att samla dem till Sig när Han vill.” [6]

Denna samling har dock en utsedd tidpunkt i framtiden och Han har makt att samla himlarnas och jordens invånare till Sig då. Han (ta´âlâ) sade:

وَمِنْ آيَاتِهِ خَلْقُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَمَا بَثَّ فِيهِمَا مِن دَابَّةٍ وَهُوَ عَلَى جَمْعِهِمْ إِذَا يَشَاء قَدِيرٌ

”Och bland Hans tecken är skapelsen av himlarna och jorden och alla varelser som Han har låtit sprida sig där; och Han har makt att samla dem till Sig när Han vill.” [7]

”Det finns ingen gud utom Han…” – Detta är Tawhîd-ul-Ulûhiyyah. Att det inte finns någon gud utom Han betyder, att det inte finns någon som har rätt att dyrkas utom Allâh. Skulle du däremot säga att ingen annan än Han dyrkas, har du förklarat samtliga dyrkade ting vara Allâh. Detta är Wahdat-ul-Wudjûd. Om en person säger detta och tror på det, hör han till en av Wahdat-ul-Wudjûds anhängare. Skulle han däremot säga det utav blindföljning, eller för att han har hört någon säga det, utan att själv tro på det, anses det vara ett fel och han får i så fall rätta till det.

[1] 42:11.

[2] 112:4.

[3] 42:11.

[4] 5:120.

[5] 5:120.

[6] 42:29.

[7] 42:29.