Tvivlet kring Imâm Ahmads Tawassul

Författare: Imâm Ibn Taymiyyah
Källa: Qâ´idah Djaliyyah fît-Tawassul wal-Wasîlah, sid. 199-201
Sammanfattning: Maktabah Dâr-ul-Hadîth.Com

Imâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) nämnde följande tillbedjan vissa Salaf brukade tillbe:

”Allâh, Allâh, Allâh, min Herre. Jag sätter ingen medhjälpare vid Hans sida. Allâh, jag vänder mig till Dig vid din profet Muhammad, nådens profet (sallâ Allâhu `alayhi wa sallam). Muhammad, jag vänder mig till Din Herre vid dig. Min Herre, var barmhärtig mot mig.”

Därefter sade Imâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh):

”Det har rapporterats att vissa Salaf bad denna och liknande tillbedjan. Likaså har det rapporterats i "Mansik al-Marwadhî" att Ahmad bin Hanbal gjorde Tawassul vid profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i tillbedjan medan andra förbjöd det. Om avsikten är att man gör Tawassul vid tron på honom, kärlek till honom och lydnad till honom, råder det inga meningsskiljaktigheter mellan de båda parterna. Om avsikten däremot är att man gör Tawassul vid hans essens, råder det meningsskiljaktighet däri – och det som det förekommer meningsskiljaktighet i, hänvisas till Allâh och Hans sändebud. Bara för att man tillber och får det man vill, betyder det inte att det är en tillåten tillbedjan inom Sharî´ahn. Sannerligen finns det många människor som tillber himlakroppar i stället för Allâh och uppnår det de uppnår.”

Därefter sade han – och här ser vi ännu en gång skillnaden mellan Tawassul och tillbedjan (Du´â’):

”Som helhet har det rapporterats från vissa Salaf och lärda att de frågade vid honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), till skillnad från att be till och söka skydd av döda och frånvarande profeter, änglar och rättfärdiga människor. Detta gjorde ingen från Salaf bland följeslagarna och de som följde dem i godhet och inte heller tillät någon av Muslimernas Imâmer det.”