Allâh är Guden ovanför himlarna

Imâm Ibn Qudâmah al-Maqdisî
Lum´at-ul-I´tiqâd.

Imâm Ibn Qudâmah al-Maqdisî (rahimahullâh) gav några bevis på att skapelsernas Skapare, Allâh (tabârak wa ta´âlâ), är ovanför himlarna och resten av skapelserna:

"Till dem hör Hans (ta´âlâ) Uttalande:

”Den Nåderike har rest Sig över Tronen.” (20:5)

Likaså sade Han (ta´âlâ):

”Kan ni vara säkra på att Han, som är ovanför himlen, inte låter jorden uppsluka er?” (67:16)

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Vår Herre är Allâh som är ovanför himlen, helgat vare Ditt Namn.” ^[1]

Han sade till tjänarinnan:

”Var är Allâh?” Då svarade hon: ”Ovanför himlen.” Då sade han: ”Frigör henne, för sannerligen är hon en troende.” ^[2]

Rapporterat av Mâlik bin Anas, Muslim och andra Imâmer.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till Husayn ^[3] :

”Hur många gudar dyrkar du?” Han svarade: ”Sju, sex på jorden och en ovanför himlen.” Då sade profeten: ”Vem vänder du dig till vid hopp och fruktan?” Husayn svarade: ”Till Honom som är ovanför himlen.” Då sade profeten: ”Lämna de sex och dyrka istället Honom som är ovanför himlen, så kommer jag lära dig två böner.” Han blev då Muslim och profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lärde honom att säga:

”Allâh, vägled mig till rätt vägledning och skydda mig från min själs ondska.” ^[4]

Dessutom har det rapporterats i de tidiga skrifterna, att ett av profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagares kännetecken är att de faller ned på ansikte och hävdar att deras Gud är ovanför himlen. Abû Dâwûd rapporterade i sin ”Sunan” att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Sannerligen är avståndet mellan en himmel och en annan himmel så och så långt…” och han förmedlade budskapet tills att han sade: ”Ovanför det är Tronen och Allâh (subhânah) är ovanför det.” ^[5]

Detta och liknande är vad Salaf (rahimahumullâh) var ense om beträffande dess överföring och godtagande. De gav sig inte in i att avslå det, misstolka det, förlikna det eller jämföra det. Imâm Mâlik bin Anas (rahimahullâh) blev frågad:

”Abû ´Abdillâh, ”Den Nåderike har rest ^[6] Sig över Tronen.” Hur reste Han Sig?” Då svarade han:

”Resningen (al-Istiwâ) är känd, men beskaffenheten är okänd. Att tro på den är obligatoriskt och att ifrågasätta den är en innovation.”

Därefter beordrades det att mannen skulle bli bortförd. ^[7] "

^[1] Abû Dâwûd (3892), an-Nasâ’î (1037), al-Hâkim (1/344) och (4/218) m fl.

^[2] Muslim (538).

^[3] Husayn bin ´Imrân.

^[4] at-Tirmidhî (3479), Ahmad (4/444), al-Bukhârî i ”at-Târîkh al-Kabîr” (2/1/1) m fl.

^[5] Abû Dâwûd (4723), at-Tirmidhî (3320), Ibn Mâdjah (193), Ahmad (1/206), ad-Dârimî (1/90-91), Ibn Khuzaymah i ”Kitâb-ut-Tawhîd” (68) m fl.

^[6] Shaykh ´Abdur-Rahmân bin Nâsir as-Sa´dî (rahimahullâh) sade beträffande ”reste, rest” (istawâ):

”Istiwâ har tre olika betydelser i Qur’ânen. Ibland är den fri från prepositioner och betyder då ”fulländning” och ”fullkomlighet”, vilket förekommer i Hans Uttalande om Mûsâ: ”Och när Mûsâ hade vuxit upp och nått full mognad till kropp och själ.” (28:14). Likaså betyder det ”att resa sig” och ”att bestiga” och det är när ”´alâ” (ovanför, ovanpå, på) står framför ordet, som t ex Hans (ta´âlâ) Uttalande: ”Den Nåderike har rest Sig över Tronen (´alâ al-´Arsh istawâ).” (20:5). Det kan också betyda ”att vända sig mot”, vilket det gör när ”ilâ” (till) står framför ordet, vilket förekommer i denna vers.” (Taysîr al-Karîm ar-Rahmân 2:29)

^[7] al-Bayhaqî i ”Kitâb-ul-Asmâ’ was-Sifât” (867) och (868), ad-Dârimî i ”ar-Radd ´alâ al-Djahmiyyah” (104), al-Lâlikâ’î (664) m fl.