Fastställandet av Îmân (tron) och svar mot Ash´ariyyah

Författare: Imâm Abûl-Qâsim al-Asbahânî
Källa: al-Hudjdjah fî Bayân-il-Mahadjdjah (1/437-445)
Dâr-ur-Râyah, 1419/1999
Fotnoter: Shaykh och Dr. Muhammad bin Rabî´ al-Madkhalî

Îmân är ett uttryck för all typ av lydnad, inre och ytlig.

Ash´ariyyah säger:

”Îmân är bekräftelse, medan handling och tal inte tillhör själva Îmân.”

Nyttan i denna meningsskiljaktighet ligger i att en person som har ofullkomliga handlingar och ger sig in i förbjudna gärningar, inte kallas för ”troende” helt och hållet. I stället sägs det:

”Han har en ofullkomlig Îmân.”

Anledningen till det är att han brister i en del av den. Men Ash´ariyyah säger att han kallas för ”troende” helt och hållet, ty Îmân är ett uttryck för bekräftelse, vilket han har.

Vårt bevis är Hans (ta´âlâ) Ord:

إِنَّمَا الْمُؤْمِنُونَ الَّذِينَ إِذَا ذُكِرَ اللّهُ وَجِلَتْ قُلُوبُهُمْ وَإِذَا تُلِيَتْ عَلَيْهِمْ آيَاتُهُ زَادَتْهُمْ إِيمَانًا وَعَلَى رَبِّهِمْ يَتَوَكَّلُونَ الَّذِينَ يُقِيمُونَ الصَّلاَةَ وَمِمَّا رَزَقْنَاهُمْ يُنفِقُونَ أُوْلَـئِكَ هُمُ الْمُؤْمِنُونَ حَقًّا لَّهُمْ دَرَجَاتٌ عِندَ رَبِّهِمْ وَمَغْفِرَةٌ وَرِزْقٌ كَرِيمٌ

”Troende är enbart de som bävar i sina hjärtan då de hör Allâhs Namn nämnas, och som känner sig stärkta i tron och när Hans budskap läses upp, tillväxer de i tron, och som litar sig helt till sin Herre, de som förrättar bönen och ger av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning; dessa är de verkligt sanna troende.” (8:2-4)

Han beskrev dem med en sann Îmân för att de utför dessa handlingar. Han (ta´âlâ) sade:

وَمَا كَانَ اللّهُ لِيُضِيعَ إِيمَانَكُمْ

”Det är rätt och rimligt att Allâh inte låter er tro (Îmân) bli utan belöning.” (2:143)

Nämligen er förrättning av bönen. Han gav den namnet ”tro (Îmân)”, då det är en handling.

243 – Vad som tyder på det är vad som rapporteras från Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) som sade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade (i betydelse):

”Îmân är drygt sjuttio nivåer.”

I en annan formulering sägs det:

”Îmân är drygt sextio nivåer. Deras högsta är vittnesbörden att det inte finns någon sann gud utom Allâh och deras lägsta är att ta bort något skadligt från vägen. Likaså är blyghet en nivå av Îmân.”

Îmân som härrör från en person som har tvingats till den är giltig. Om Îmân endast skulle gälla vad som finns i hjärtat, hade den inte varit giltig eftersom den inte kan uppnås via tvång. Däremot uppnås den via uppenbara handlingar och yttranden. Îmân är de troendes tro, och tro är ett uttryck för lydnad, vilket även gäller Îmân som är dess egenskap. Likaså säger man inte att en person som låter bli att fasta, betala allmosan och utför förbjudna handlingar har en fullkomlig Îmân.

Fråga

Det är möjligt att Îmân stiger och sjunker. Den stiger med hjälp av lydnad och sjunker via olydnad. Detta motsätter sig dem som säger:

”Îmân är hjärtats kännedom och bekräftelse.” [1]

244 – Vårt bevis är det Mu´âdh (radhiya Allâhu ´anh) rapporterade från profeten (sallâ Allâhu alayhi wa sallam) som sade (i betydelse):

”Îmân stiger och sjunker.” [2]  

Det har rapporterats från Ibn ´Abbâs, Abû Hurayrah [3] och Abûd-Dardâ [4] att:

”Îmân stiger och sjunker.”

I och med att Îmân är ett begrepp för all typ av lydnad, är det tillåtet att säga att den sjunker och stiger om en person låter bli att utföra vissa handlingar och faller i synder.

Fråga

Ingen av de ansvariga bland änglarna, profeterna, martyrerna och de rättfärdiga människorna har likadan Îmân. De skiljer sig i enlighet med deras lydnad. Detta motstrider dem som säger:

”Îmân är hjärtats bekräftelse.” [5]

Variationen i kunskap äger rum via dess olika typer av bevis och vi har redan nämnt att lydnad hör till Îmân.

Det är allmänt känt att människor skiljer sig åt i lydnad. Vissa av dem gör mer än andra, vilket fordrar att det förekommer en variation i den.

Fråga

Îmân och Islâm är två namn på två betydelser. Islâm är ett begrepp för de två trosbekännelserna tillsammans med bekräftelse i hjärtat. Îmân är ett begrepp för all typ av lydnad till skillnad från den som säger att Îmân är en och samma sak om hjärtat är övertygat. Beviset för denna skillnad är Hans (ta´âlâ) Ord:

إِنَّ الْمُسْلِمِينَ وَالْمُسْلِمَاتِ وَالْمُؤْمِنِينَ وَالْمُؤْمِنَاتِ

”För de Muslimska männen och de Muslimska kvinnorna, de troende männen (Mu’minîn) och de troende kvinnorna (Mu’minât).” (33:35)

Här bifogas Îmân till Islâm samtidigt som det inte finns något som bifogas till sig själv. Följaktligen får man reda på att Îmân är en adderad betydelse till Islâm.

246 – Vad som bevisar det är ´Umar bin al-Khattâbs (radhiya Allâhu ´anh) hadîth och Djibrîls ord (i betydelse):

”Underrätta mig om Islâm.”

Därefter sade han:

”Underrätta mig om Îmân.”

Detta bevisar att det förekommer en skillnad mellan dem.

247 – Vad som också tyder på det är det ´Âmir bin Sa´d bin Abî Waqqâs rapporterade från Sa´d som sade:

”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gav en grupp människor [något] utom en man. Sa´d sade då: ”Allâhs sändebud, du gav dem men inte den där mannen? Jag svär vid Allâh att jag anser honom var troende (Mu’min).” Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) (i betydelse): ”Eller Muslim?”” [6]

På så sätt skilde han mellan Îmân och Islâm.

Det har rapporterats från Hudhayfah att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade säga (i betydelse):

”Allâh, låt oss älska Islâm och Îmân.” [7]

Vi har redan nämnt att Îmân står för all lydnad och att Islâm står för de två trosbekännelserna med ett övertygat hjärta. Om det då ligger till på detta vis, fordras det en skillnad mellan dem.

Fråga

Det är föraktfullt för en troende att säga:

”Jag är en sann troende” eller ”Jag är troende hos Allâh”.”

Däremot skall man säga:

”Jag hoppas att jag är troende” eller ”Jag är troende om Allâh vill” eller ”Jag tror på Allâh, Hans änglar, Hans böcker och Hans sändebud”.”

Detta betyder inte att man tvivlar på sin Îmân, utan härmed visar man att man inte utför allt man är beordrad, på samma sätt som man inte undviker allt man är förbjuden. Detta motstrider den som säger:

”Om en person vet att han är troende, är det tillåtet för honom att säga: ”Jag är en sann troende”.”

Beviset för att man inte skall säga detta och att man istället undantar, är Salafs samstämmighet. Det sades till Ibn Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anh):

”Denna person säger att han är troende.” Då sade han: ”Fråga honom om han är i paradiset eller i helvetet.” När de då frågade denna person denna fråga, sade han: ”Allâh vet bättre.” Då sade ´Abdullâh till honom: ”Varför sade du inte om det första det du sade om det andra?”

[1] Detta är Ash´ariyyahs åsikt.

[2] Jag har inte hittat denna hadîth från Mu´âdh. Själva texten har rapporterats, men med svaga berättarkedjor från Abû Hurayrah och Abûd-Dardâ’.

[3] Rapporterad av Ibn Mâdjah i hans förord (74) från Mudjâhid, från Abû Hurayrah och från Ibn ´Abbâs med en svag berättarkedja.

[4] Rapporterad av Ibn Mâdjah (75) från Mudjâhid med en svag berättarkedja.

[5] Detta är Ash´ariyyahs åsikt.

[6] al-Bukhârî (27) och Muslim (237).

[7] Ahmad (3:424).