Vilka faktorer bevisar Allâhs existens?

Författare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn
Källa: Sharh Thalâthat-il-Usûl, sid. 80-84
Dâr-uth-Thurayyâ, 1417/1996
publicerad 12.01.2007

De faktorer som bevisar Allâhs existens är fyra stycken:

1.     Den naturliga läggningen.(Fitra)

2.     Intellektet.

3.     Föreskriften.

4.     Känslan.

Vad gäller den naturliga läggningen (Fitran), bevisar den Hans existens på följande sätt:

Alla skapelser är skapade med en inbyggd tro på Skaparen utan att dessförinnan ha behövt tänka och lära. Ingen annan än den som får något avvikande i sitt hjärta viker av från denna läggning. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade (i betydelse):

”Inget barn föds utan att det är upprättat efter den naturliga läggningen. Därefter får dess föräldrar honom att bli jude, kristen eller elddyrkare.”

Vad gäller intellektets bevis för Allâhs (ta´âlâ) existens, är det allmänt känt att alla tidigare och senare skapelser behöver en Skapare. Ingenting kan bli till av sig själv. Inte heller kan det ha uppkommit slumpmässigt.

Det är omöjligt att något blir till av sig själv, ty ingenting kan skapa sig själv. Hur kan något som har varit ickeexisterande skapa?

Dessutom kan ingenting bli till av en slump. All händelse måste ha någon som får den att hända. Dess existens i denna beundransvärda ordning, detta sammanhängande system och sammanbindande gemenskap, omöjliggör det vara en slump. Något som blir till slumpmässigt har inte ens sin existens i ordning, för att inte tala om sitt kvarblivande och sin utveckling.

Om dessa skapelser varken kan ha kommit till av sig själv eller slumpmässigt, fordras det att de har en Skapare och det är ingen annan än Allâh, skapelsernas Herre.

Allâh (ta´âlâ) har nämnt detta intellektuella bevis och slående argument i kapitlet ”at-Tûr”. Han sade:

أَمْ خُلِقُوا مِنْ غَيْرِ شَيْءٍ أَمْ هُمُ الْخَالِقُونَ

”Skapades de kanske av en slump? Eller är de själva skaparna?” (52:35)

Det vill säga att de varken är skapade utan någon Skapare eller att de har skapat sig själva. Detta fordrar att Allâh (tabârak wa ta´âlâ) är deras Skapare. Därför sade Djubayr bin Mut´im (radhiya Allâhu ´anh) när han hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) läsa verserna:

أَمْ خُلِقُوا مِنْ غَيْرِ شَيْءٍ أَمْ هُمُ الْخَالِقُونَ أَمْ خَلَقُوا السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ بَل لَّا يُوقِنُونَ أَمْ عِندَهُمْ خَزَائِنُ رَبِّكَ أَمْ هُمُ الْمُصَيْطِرُونَ

”Skapades de kanske av en slump? Eller är de själva skaparna? Har de också skapat himlarna och jorden? Nej, de är inte säkra på något! Har de din Herres skatter i sina händer? Eller är det de som styr allt?” (52:35-37)

”Mitt hjärta höll på att flyga iväg. Det där var första gången tron satte sig i mitt hjärta.”

Djubayr var på den tiden fortfarande avgudadyrkare.

Rapporterad av al-Bukhârî.

Låt oss ta ett exempel. Låt oss säga att en person berättar för dig om ett högt palats som är omslutet av trädgårdar vilka bäckar rinner mellan. Det har fullt av madrasser och sängar och är utsmyckat med alla möjliga utsmyckningar. Om denna person därefter skulle tala om för dig att detta palats och allt vad det innehåller har kommit till av sig själv eller att de har blivit till av en ren slump, skulle du omedelbart förneka det, anklaga honom för lögn och anse hans tal vara nonsens. Är det då möjligt att denna vida skapelse med dess jord, himmel, himlakroppar och beundransvärda och magnifika tillstånd har blivit till av sig själv eller av en slump utan någon Skapare?

Vad gäller det föreskrivna beviset för Allâhs existens, står det i samtliga uppenbarade Skrifter. Alla de för skapelsen gagnande domar däri är ett bevis för att de kommer från en vis Herre som är kunnig om Sin skapelse. Underrättningar om skapelsen har bevittnats av de vardagliga händelserna, vilket bevisar att de kommer från en Herre som är kapabel till att skapa det Han har underrättat om. 

Vad gäller känslans bevis för Allâhs existens, utgörs de på två sätt:

Det första: Vi hör och ser hur anroparnas böner bönhörs och nödställda hjälps. Detta är ett slående bevis för Hans (ta´âlâ) existens. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَنُوحًا إِذْ نَادَى مِن قَبْلُ فَاسْتَجَبْنَا لَهُ

”Och minns Nûh! Hur han i forna dagarna bad om Allâhs hjälp mot sitt folk och hur Vi bönhörde honom.” (21:76)

إِذْ تَسْتَغِيثُونَ رَبَّكُمْ فَاسْتَجَابَ لَكُمْ

”Ni bad er Herre om hjälp och Han bönhörde er.” (8:9)

I ”Sahîh al-Bukhârî” rapporteras det från Anas bin Mâlik (radhiya Allâhu ´anh) som sade:

”En fredag när profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stod och predikade, kom en beduin in [i moskén] och sade: ”Allâhs sändebud, egendomen går under och familjerna hungrar. Be Allâh för oss.” Han lyfte då sina händer och bad. Rätt som det var samlade molnen ihop sig som berg. Han hann inte går nedför predikstolen, förrän regnet rann nedför hans skägg. Fredagen därpå kom samma beduin, eller en annan, och sade: ”Allâhs sändebud, husen rasar och egendomen svämmas över. Be Allâh för oss.” Han lyfte då sina händer och bad: ”Allâh, omkring oss och inte på oss.” Han pekade inte mot någon riktning, utan att det upphörde.”

Än idag är de bedjandes bönhörda bön en bevittnad upplevelse för den som uppriktigt vänder sig till Allâh (ta´âlâ) och uppfyller villkoren för att bönen skall bönhöras. 

Det andra: Profeternas tecken, även kallade för ”mirakel”, som människorna har sett och hört talas om, är ett slående bevis för att Han som skickat dem existerar. Och det är Allâh (ta´âlâ). Dessa frågor är utöver människans normala företeelse. Allâh (ta´âlâ) låter dem äga rum som ett stöd och en seger åt Sina sändebud.

Exempel på det är Mûsâs (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tecken. Allâh (ta´âlâ) beordrade honom att slå havet med sin käpp. När han väl gjorde det, delade sig havet i tolv torra vägar och vattnet mellan dem blev som väggar. Allâh (ta´âlâ) sade:

فَأَوْحَيْنَا إِلَى مُوسَى أَنِ اضْرِب بِّعَصَاكَ الْبَحْرَ فَانفَلَقَ فَكَانَ كُلُّ فِرْقٍ كَالطَّوْدِ الْعَظِيمِ

”Och Vi befallde Mûsâ: ”Slå på vattnet med din stav!” – och se, då delade sig havet och de två delarna reste sig som mäktiga berg.” (26:63)

Ett annat exempel är ´Îsâs (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tecken. Han återupplivade de döda och fick dem att stiga upp ur gravarna med Allâhs tillstånd. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَأُحْيِـي الْمَوْتَى بِإِذْنِ اللّهِ

”Och med Allâhs beordring skall jag väcka de döda till liv.” (3:49)

وَإِذْ تُخْرِجُ الْمَوتَى بِإِذْنِي

”Och hur du väckte de döda till liv med Min beordring.” (5:110)

Ett tredje exempel är Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). När Quraysh bad honom visa ett tecken, pekade han på månen som då delade sig i två halvor. Detta såg människorna. Beträffande det sade Han (ta´âlâ):

اقْتَرَبَتِ السَّاعَةُ وَانشَقَّ الْقَمَرُ وَإِن يَرَوْا آيَةً يُعْرِضُوا وَيَقُولُوا سِحْرٌ مُّسْتَمِرٌّ

”Stunden närmar sig och månen har rämnat! Men om de som förnekar sanningen får se ett tecken, vänder de sig bort och säger: ”Alltid dessa trollkonster!” (54:1-2)

Dessa materiella tecken som Allâh (ta´âlâ) låter äga rum som ett stöd och en seger åt Sina sändebud, är ett slående bevis för Hans (ta´âlâ) existens.