Anledningen bakom begreppet ”Allâh är åtskild från Sin skapelse”

publicerad 05.04.2009
Författare: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî
Källa: Mukhtasar-ul-´Uluww, sid.17-18
al-Maktab al-Islâmî, 1412/1991

Begreppet att Allâh är ovanför Tronen ”med sin Essens (bi Dhâtih)” – även om jag anser att betydelsen är begriplig och att det är tillåtet att använda den för förtydling – är precis som ett annat begrepp som brukar nämnas i Salafs troslära. Det rör sig nämligen om frasen ”åtskild (Bâ’in)” när de säger:

”Allâh är ovanför Sin tron, åtskild från Sin skapelse.”

Flera av Salaf har uttalat sig på detta vis. Däremot fanns inte dessa två fraser på följeslagarnas (radhiya Allâhu ´anhum) tid. När Djahm och hans anhängare innoverade teorin att Allâh är överallt, blev det nödvändigt för dessa kända Imâmer att använda begreppet ”åtskild” utan att någon fördömde någon annan för det.

Precis samma sak gäller deras uttalande:

”Qur’ânen är inte skapad.”

Följeslagarna kände heller inte till detta begrepp. I stället brukade de säga:

”Qur’ânen är Allâhs (tabârak wa ta´âlâ) tal.”

De lade inte till mer än det. Hade det inte varit för Djahm och hans anhängare bland Mu´tazliah, borde man ha stannat vid detta begrepp. Men om Lögnens folk ljuger, åläggs Sanningens folk att tala sanning även om det skulle vara med annorlunda begrepp som inte kändes vid förr. Det var just detta Imâm Ahmad antydde när han blev frågad om Wâqifah som sade att Qur’ânen varken är skapad eller oskapad. Han blev frågad om det är tillåtet för en person att säga att Qur’ânen är Allâhs tal och sedan förbli tyst. Då sade han:

”Varför skall han förbli tyst? Han kunde ha hållit tyst om inte människorna hade fallit i det de har fallit. Varför skall han då hålla tyst när de har sagt det de har sagt?”