Författare: ´Allâmah Bakr bin ´Abdillâh Abû Zayd
Källa: Hirâsat-ul-Fadhîlah, sid. 17-18
Till domarna som är specifika för männen hör att de ansvarar för att bevara hemmen, se efter deras heder, skydda dem mot oförskämdheter och försörja dem som bor i dem. Allâh (ta´âlâ) sade:
الرِّجَالُ قَوَّامُونَ عَلَى النِّسَاء بِمَا فَضَّلَ اللّهُ بَعْضَهُمْ عَلَى بَعْضٍ وَبِمَا أَنفَقُواْ مِنْ أَمْوَالِهِمْ فَالصَّالِحَاتُ قَانِتَاتٌ حَافِظَاتٌ لِّلْغَيْبِ بِمَا حَفِظَ اللّهُ
”Männen skall ha ansvar för och omsorg om kvinnorna med [den styrka och] de andra företräden som Allâh har gett dem, och i egenskap av [kvinnornas] försörjare. Rättfärdiga kvinnor förrättar ödmjukt sin andakt och döljer [för andra] det som Allâh har dolt.”1
Titta på frukten av detta ansvar och denna omsorg i ordet taht, under, när Allâh (ta´âlâ) säger i kapitlet ”at-Tahrîm”:
ضَرَبَ اللَّهُ مَثَلًا لِّلَّذِينَ كَفَرُوا اِمْرَأَةَ نُوحٍ وَاِمْرَأَةَ لُوطٍ كَانَتَا تَحْتَ عَبْدَيْنِ مِنْ عِبَادِنَا صَالِحَيْنِ
”Allâh har utpekat Nûhs hustru och Lûts hustru som varnande exempel för de otrogna; de var under två av Våra rättfärdiga tjänare.”2
Allâhs ord ”under” bevisar att fruarna inte hade någon makt över sina makar. Det var makarna som hade makt över fruarna. Kvinnan är aldrig någonsin jämställd med mannen eller högre än honom.
En annan dom som är specifik för männen är profetkallet och budskapet. Det har aldrig funnits kvinnor som är profeter eller sändebud. Allâh (ta´âlâ) sade:
وَمَا أَرْسَلْنَا مِن قَبْلِكَ إِلاَّ رِجَالاً نُّوحِي إِلَيْهِم مِّنْ أَهْلِ الْقُرَى
”Före dig har Vi inte sänt andra [som sändebud] än män, som Vi gav del av [Vår] uppenbarelse, tillhörande de folk [till vilka de sändes].”3
Qur'ân-tolkarna sade att Allâh har inte skickat profeter som har varit kvinnor, änglar, djinner eller beduiner.
Angående allmän auktoritet och dess vikariat, som juridik, administration och annan auktoritet som förmyndarskap i giftermål, tillkommer de endast männen.
Det finns dessutom många typer av dyrkan som är specifika för männen. Exempel på dem är Djihâds plikt, fredagsbönerna, samlingsbönerna, böneutropen och andra. Det är mannen som förfogar över skilsmässan, inte kvinnan. Barnen tillskrivs mannen, inte kvinnan. Mannen ärver dubbelt så mycket som kvinnan. Det betalas dubbelt så mycket blodspengar för mannen. Detsamma gäller vittnesbörden, frigivningen av slavar och ´Aqîqah.
Detta är några exempel på domar som är specifika för männen och det är betydelsen av Allâhs (ta´âlâ) ord:
وَلِلرِّجَالِ عَلَيْهِنَّ دَرَجَةٌ وَاللّهُ عَزِيزٌ حَكُيمٌ
”Hans [rätt] ligger dock ett steg framför hennes. Allâh är allsmäktig, vis.”4
< index