´Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ´anh)

Författare: Hâfidh Ibn Hadjar al-´Asqalânî
Källa: al-Isâbah fî Tamyîz-is-Sahâbah (2/518-519)
Dâr Sâdir, 1328 H.
publicerad 21.03.2007

5736 – ´Umar bin al-Khattâb bin Nufayl bin ´Abdil-´Uzzâ bin Riyâh bin ´Abdillâh bin Qurt bin Razâh bin ´Adî bin Ka´b bin Lu’ayy bin Ghâlib al-Qurashî al-´Adawî, Abû Hafs, de Troendes ledare. Såhär rapporterade Ibn-uz-Zubayr.

Khalîfah nämnde att han föddes tretton år efter Elefantens år.

Under Djâhiliyyah var han [Qurayshs] ambassadör och fruktansvärt sträv mot de första och tidiga Muslimerna. Därefter blev han Muslim och hans Islâm var en seger för Muslimerna och ett andrum i det trånga läget. ´Abdullâh bin Mas´ûd sade:

”Vi dyrkade Allâh öppet först efter att ´Umar blev Muslim.”

Ibn Abî Dunyâ rapporterade med en autentisk berättarkedja från Abû Radjâ’ al-´Atardî som sade:

”Vår ´Umar var lång, kraftig, skallig, mycket rödaktig hy, stor mustasch som var rödaktig på kanten och ljusare på sidorna.”

Ya´qûb bin Sufyân rapporterade i sin ”at-Târîkh” med en god kedja från Zirr bin Hubaysh som sade:

”Jag såg ´Umar hård, skallig och solbränd och han skrämde människorna som om han var på ett riddjur. Därefter nämnde jag detta till några av hans söner och de sade: ”Vi hörde våra äldre säga att ´Umar brukade vara ljus, men när Torkans år kom, sluta han äta kött och fett och började i stället äta olja till dess att hans hy ändrade färg efter att varit rödaktig.””

Yûnus bin Bukayr rapporterade i ”Ziyâdât-ul-Maghâzî” från Abû ´Umar al-Djazâr, från ´Ikrimah, från Ibn ´Abbâs som sade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade (i betydelse):

”Allâh, stärk Islâm med Abû Djahl bin Hishâm eller ´Umar bin al-Khattâb.”

Morgonen därpå begav sig ´Umar bin al-Khattâb till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

Ahmad rapporterade från Safwân bin ´Umar och Shurayh bin ´Ubayd att ´Umar sade (i betydelse):

”Jag gick ut för att ställa mig i vägen för Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) men fann att han hade kommit före mig till moskén. Jag ställde mig bakom honom och han inledde bönen med att läsa kapitlet ”al-Hâqqah”. Jag förvånades över Qur’ânens sammansättning och sade till mig själv: ”Jag svär vid Allâh att han är en poet, precis vad Quraysh säger.” Därefter läste han: ”Förvisso är detta ett ädelt sändebuds ord, inte ord av en poet – lite är vad ni tror på!” Då sade jag: ”Då är han en spåman.” I detta skede läste han: ”Inte heller ord av en spåman – lite är vad ni ägnar eftertanke åt!” Sedan läste han klart kapitlet. Därpå satte sig Islâm in i hela mitt hjärta.”

Muhammad bin ´Uthmân bin Abî Shaybah rapporterade i sin ”at-Târîkh” med en berättarkedja i vilken Ishâq bin Abî Farwah förekommer från Ibn ´Abbâs att han frågade ´Umar om hans omvändning till Islâm. Han berättade då sin långa berättelse och i den förekommer att han och Hamzah gick ut med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagare, som gömde sig i Ibn-ul-Arqams hem, mellan dem båda. När Quraysh fick reda på det, drabbades de av den svåraste chocken någonsin. ´Umar sade:

”Sen den dagen kallade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) mig för ”al-Fârûq” [den som skiljer (mellan sanning och lögn)].”