Imâm Muhammad bin Ahmad al-Qurtubî

Av Shaykh Muhammad bin Jamîl Zînû
(Ur ”Kayfa nafham-ul-Qur’ân?” sid. 129-130)

Han är Muslimernas ledare, Tafsîr’s lärde, Abû ´Abdullâh Muhammad bin Ahmad bin Abî Bakr bin Farh al-Anârî al-Khazrajî al-Andalusî al-Qurtubî.

Han tillhör de rättfärdiga lärda, som spenderade sin tid till det som kommer att vara till nytta i hans efterkommande och erhöll en hög grad av fromhet och Zuhd (asketism). Han var väl känd för sin kunskap och tillgivenhet att spendera tiden i dyrkan av Allâh.

Av hans många verk blev hans Tafsîr bok den mest berömda med titeln ”al-Jâmi´-ul-Ahkâm al-Qur’ân. Bland hans andra verk ingår ”Sharh Asmâ’-ul-Lâh al-Husnâ”. Han reste österut där han slog sig ner på en plats vid namn Maniyah bin Khasîb och begravdes där år 671 H.

Metodiken i hans Tafsîr, al-Jâmi´-ul-Ahkâm al-Qur’ân

Då det gäller hans Tafsîr, beskrev den kända lärde Ibn Farhûn den som att vara,

”...bland de bästa Tafâsîr och bland de nyttigaste. Han har lämnat många av historierna och historiska händelser och har i utbyte lagt grunden för något annat, med Qur’ânens lagar och begränsningar med bearbetning av bevisen för dem. De olika sätten att recitera Qur’ânen på nämns och dess grammatiska uppbyggnad och de upphävda och upphävande .”

Då författaren själv sammanställde sin bok i Tafsîr fastställde han att,

”…skriva kortfattade anteckningar som innehöll punkter om dess (Qur’ân) förklaring, språk, grammatiska struktur, sätten att recitera, förkastelsen av vilseledda folk, hadîther för det som skall nämnas, lagar och begränsningar och orsaken till varför en vers uppenbarats. Att kombinera dess mening och klargöra des som är dunkelt genom Salaf’s och de som följde deras utsagor…”

Så den som är tursam nog att läsa denna Tafsîr kommer att se att författaren har fullföljt det han ämnade att utföra. Faktum är att denna Tafsîr är en av huvudsakliga referenskällorna då det gäller lagar och begränsningar härledda från Qur’ânens verser. Författaren har också berättat om Salaf’s och de lärda i Tafsîr före hans utsagor, särskilt Ibn Jarîr at-Tabarî, Abû Bakr al-Jasâs som också skrev en Tafsîr som fokuserar sig på lagar och begränsningar i Qur’ân härledda från verser i Qur’ân.