Imâm Ahmads hustrur

publicerad 12.02.2010
Författare: Imâm ´Abdur-Rahmân bin al-Djawzî al-Hanbalî (d. 596)
Källa: Manâqib-ul-Imâm Ahmad bin Hanbal, sid. 402-404

Abû Bakr al-Marwadhî sade:

“Jag hörde Ahmad bin Hanbal säga: “Jag gifte mig inte förrän jag hade blivit fyrtio år.””

Hans första hustru var Umm Sâlih ´Abâsah bint al-Fadhl. Zuhayr bin Sâlih bin Ahmad bin Hanbal sade:

“Min farfar (rahimahullâh) gifte sig med ´Abâsah bint al-Fadhl från utkanten av araberna. Han fick bara ett barn med henne, nämligen min fader. Därefter dog hon.”1

Abû Bakr al-Marwadhî sade:

“Jag hörde Abû ´Abdillâh Ahmad bin Hanbal säga: “Jag levde tillsammans med Umm Sâlih i trettio år. Vi var aldrig oense om något.”

Hans andra fru var Umm ´Abdillâh Rayhânah. Zuhayr bin Sâlih bin Ahmad sade:

“Efter att Umm Sâlih ´Abâsah hade gått bort, gifte sig min farfar med en annan arabisk kvinna vid namnet Rayhânah. Med henne fick han min farbror ´Abdullâh. Han fick inga andra barn med henne.”2

al-Khallâl sade: Muhammad bin al-´Abbâs berättade för mig: Muhammad bin Bahr berättade för mig: Min farbror berättade för mig:

“När vi hade samlats för att gifta bort Abû ´Abdillâh till Muhammad bin Rayhâns syster, sade hennes fader till honom: “Abû ´Abdillâh, hon är” och så lade han sitt finger på ena ögat, det vill säga enögd. Då sade Abû ´Abdillâh: “Jag vet.”

Ahmad bin ´Abthar sade:

“Efter att Umm Sâlih hade gått bort, sade Ahmad till en av kvinnorna: “Gå till min kusin och fråga henne om hon vill gifta sig med mig.” Hon sade: “Jag gjorde det. Jag frågade henne och hon gick med på det. När jag kom tillbaka, sade han: “Hörde hennes syster vad du sade?” - och hon var enögd. Jag sade: “Ja.” Då sade han: “Gå tillbaka och be om den enögdas hand.” Hon gick då till henne och hon gick också med på det. Det är hon som är modern till hans son ´Abdullâh. Han spenderade sju dygn med henne. Därefter sade hon till honom: “Vad tycker du [om mig], käre kusin? Är det något du inte tycker om?” Han sade: “Nej, bara dina skor som hörs.”3

Abû Bakr al-Marwadhî sade:

“Jag hörde Abû ´Abdillâh nämna sin fru, be Allâh att Han förbarmar sig över henne och säga: Vi levde ihop i tjugo år utan att vara oense om något.”

al-Khallâl sade:

“Det är den här kvinnan, det vill säga Umm ´Abdillâh.”