Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) (d. 241H)

Han är Abu Abdullâh, Ahmad bin Muhammad bin Hanbal ash-Shaybânî. Han föddes i Bagdad, i månaden Rabî’-ul-Awwal året 164H.

Han studerade hadîth och fiqh och andra grenar inom Islâm i Bagdad, men reste sedan vidare till olika delar av den arabiska världen för att söka ytterligare kunskap, som t ex Shâm (dagens Libanon, Syrien och Jordanien) och Hijâz (dagens Saudiarabien). Han förföljdes under al-Mâ’mûn bin Hârûn ar-Rashîd’s regerande p g a att han inte vill ta emot den innoverade idéen att påstå att Qur’ânen var skapad, vilket hade uppfunnits av den fördömda sekten Mu’tazilah. Men Imâm Ahmad backade inte för dem utan kämpade vidare och härdade ut mot alla sorters prövningar. Han räddade Sunnah från Mu’tazilah’s idéer trots att han straffades hårt av dem. Han, må Allâh belöna honom med en vacker belöning, är mest känd för att ha samlat hadîther från vår älskade profet Muhammad (salla Allâhu ’alayhi wa sallam) i sin hadîthsamling Musnad Ahmad bin Hanbal.

Imâm Ahmad lämnade denna världen i Bagdad, fredagen den 12:e Rabî’-ul-Awwal året 241H. Det sägs att han (rahimahullâh) hade memoriserat en miljon hadîther.