Ibn Hajar al-´Asqalânî (rahimahullâh)

Kort biografi om Ibn Hajar al-´Asqalânî (rahimahullâh)
Shaykh-ul-Islâm, Imâm, Muhaddith, Muftî, Hâfidh och Faqîh
(Bulûgh-ul-Marâm av Ibn Hajar al-´Asqalânî sid 7-8)

Denna kända Imâmen al-Hâfidh Ibn Hajar al-´Asqalânî’s fullständiga namn var Abûl-Fadhl Shihâb-ud-Dîn Ahmad bin ´Alî bin Muhammad bin Muhammad bin Ahmad al-Kinânî ash-Shâfi´î. Ibn Hajar al-´Asqalânî föddes den tionde Sha´bân året 773 H. i Egypten, var han också växte upp. Han memoriserade hela Qur’ânen när han var nio år och även boken al-Hâwî av Ibn-ul-Hajib och andra böcker. Han reste till Makkah och lyssnade på dess ´ulamâ’’s föreläsningar och lektioner. Han beundrade ´Ilm-ul-Hadîth (kunskap om Hadîth) och började med att skaffa sig den från de största ´ulamâ’ i Hijâz (dagens Saudiarabien), Shâm (Jordanien, Libanon, Syrien och Palestina) och Egypten. Han stannade med Imâm az-Zayn al-´Irâqî i tio år. Han studerade även under al-Balqinî, Ibn-ul-Mulaqqin och andra. Många framstående ´ulamâ’ under hans tid bekräftade hans kunskap och tillät honom ge Fatâwâ och lektioner.

Qur’ân och Hadîth lärde han sig från al-´Izz bin Jamâ´ah, språket från al-Majd al-Fayruzabâdî, arabiska från al-´Amarî, litteratur och poesi från al-Badr al-Mushtakî. Han lärde sig även att läsa vissa delar ur Qur’ânen på alla sju sätt hos Imâm at-Tanukhî.

Han sysselsatte sig själv med att engagera sig i ´Ilm-ul-Hadîth vilket innebar att han levde i dess studier, läror, skrivningar och att ge Fatâwâ. Han lärde även ut Tafsîr (Qur’ân-tolkningar), Hadîth, Fiqh och undervisade på många platser, som t ex al-Azhar, Jâmi´ ´Amr och andra. Han dikterade även från sitt minne till sina studenter. Många högt utbildade människor och utmärkande ´ulamâ’ reste med honom för att skaffa sig kunskap från hans vida kunskap.

Ibn Hajar al-´Asqalânî skrev mer än 150 böcker - de flesta inom ämnet Hadîth - som blomstrade under hans livstid och vilka kungarna och prinsarna utbytte som gåvor. Hans bok som är mest värd att nämna är Fath-ul-Bârî - förklaringen till Sahîh al-Bukhârî, vilken han påbörjade året 817 H. ,efter att ha avslutat dess förord 813 H, och avlutade hela förklaringen i månaden Rajab 842 H. Det tog honom alltså hela 29 år att skriva den boken, Fath-ul-Bârî, varav förordet tog fyra år.

Ibn Hajar utnämndes som Egyptens Qâdhî (domare). Därefter blev även Shâm adderad till hans rättskipning, vilket han höll i mer än tjugoett år. Han var i början emot att ha tjänsten som Qâdhî fram tills att Sultanen tilldelade honom ett speciellt fall. Efter att Sultanen hade bett honom otroligt mycket accepterade Ibn Hajar erbjudandet. Året 827 H. blev Ibn Hajar tilldelad tjänsten som högsta Qâdhî vilken han behöll fram till hans död, 852 H.

Som människa var han ödmjuk, tolerant, tålmodig och uthärdande. Han beskrevs även som glad, stadig, klok, Zâhid (asket), osjälvisk, generös, en som delade ut allmosor och en som bad och fastade icke-obligationer. Han brukade även skämta och berätta komiska berättelser. Han hade även god karaktär i att uppföra sig med Imâmen, oavsett om han var högt uppsatt eller inte, och med alla de som satt med honom, oavsett gammal eller ung.

Ibn Hajar dog efter Salât-ul-´Ishâ’ söndagen den åttonde Dhul-Hijjah, 852 H. Må Allâh belöna honom rikligt.