Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn AL-ALBÂNÎ

(rahimahullâh 1332-1420H / 1914-1999M)

Muhaddith-ul-Asriyyah
(denna tids Muhaddith)
Shaykh, Imâm, Faqîh, Mujaddid
Abu 'AbdurRahmân Muhammad Nâsir-ud-Dîn AL-ALBÂNÎ
(rahimahullâh 1332-1420H / 1914-1999M)
Av Dr. 'Âsim 'Abdullâh al-Quryûtî

Han föddes i staden Ashkodera, som då var huvudstad i Albanien, året 1332 i Albanien i en fattig familj. Hans fader, al-Hâj Nûh Najjâtî al-Albânî hade avslutat sharî'ah-studier i Istanbul och hade återvänt till Albanien som shaykh. Efter att Albanien hade blivit ateistiskt flydde familjen till Damaskus. Där avslutade shaykh al-Albânî sina inledande studier och blev sedan lärd Qur'ânen, Tajwîd (Qur'ân-läsning), olika studier inom det arabiska språket, Hanafî-fiqh och övriga branscher inom religionen från olika lärda och faderns vänner.

Han lärde sig även från sin fader att reparera klockor - i vilket han även blev mycket skicklig i och därigenom skulle han tjäna sitt levebröd. Vid 20-årsåldern började han specialisera sig inom ämnet Hadîth, influerad av artiklar ur tidskriften "al-Manâr".

Han började i detta ämnet med att transkribera al-Hâfidh al-'Irâqî's storslagna "al-Mughnî" och lägga till noter till den. Han fortsatte att forska inom detta ämnet trots att hans fader försökte motverka honom. Efter ett tag kunde han inte längre hitta de böcker han behövde i faderns bibliotek - som endast innehöll Hanafî-fiqh-baserade böcker - och i och med att han inte hade råd att köpa många böcker som han behövde brukade han låna dem från Damaskus kända biblioteket - Maktabat-udh-Dhâhiriyyah - och ibland brukade han låna böcker från säljare.

Han blev så pass fördjupad i Hadîth att han ibland brukade stänga sin affär och stanna kvar i biblioteket upp till tolv timmar - och han upphörde sina studier endast när han skulle be - och han brukade inte ens äta, utan tog endast två snabba luncher med sig.

Efter ett tag gav biblioteksmyndigheterna honom ett speciellt rum där han kunde studera och nyckel så att han kunde vara i biblioteket vid tider då biblioteket inte hade öppet. Ofta brukade han studera från tidig morgon till fram till Salât-ul-'Ishâ'. Under denna tiden producerade han många arbeten - några av dem har ännu inte skrivits ut.

Shaykhens studier av Allâh's sändebuds (salla Allâhu 'alayhi wa sallam) hadîther påverkade honom starkt och fick honom att vända sig bort från taqlîd (blint följande av en viss madhhab eller person) på hans gamla madhhab (hanafî-madhhab) och accepterade och utförde sina gärningar istället efter Boken och Sunnah förstådd av Salaf-us-Sâlih. Detta medförde att han ibland kom i strid med lokala shaykher som gjorde taqlîd på hanafî-madhhab och likaså med lokala Sûfî-imamer och andra mubtadi'ûn som började motsätta sig honom och få folket mot honom genom att kalla honom för "vilseledd wahâbî". Hursomhelst, han uppmuntrades av några av Damaskus nobla shaykher som t ex Shaykh Bahjatul Baijâr, Shaykh 'AbdulFattâh och Tawfîq al-Barzah (rahimahumullâh). På sätt fick shaykhen mycket motsättning när han upphöjde Tawhîd och Sunnah, men han klarade av det med tålamod.

Efter en tid började han ge ut två lektioner i veckan, som olika studenter och lärare från universitet kom till, som han undervisade ur olika böcker om 'Aqîdah, Fiqh, Usûl och Hadîth. Han började även organisera resor till olika städer i Syrien och Jordanien för att sprida Da'wah.

Efter att flera av hans verk framträdde, blev shaykhen vald att lära ut Hadîth i det nya universitet i Madînah, i Saudiarabien, i tre år, från 1381 till 1383H. Därefter skulle han återvända till hans tidigare studier i Maktabat-udh-Dhahiriyyah och han lämnade sin affär till en av hans bröder.

Under sin livstid besökte han många länder för Da'wah och lektioner. Några av dem var Qatar, Egypten, Kuwait, Arabemiraterna, Spanien och England. Han flyttade även omkring många gånger från Syrien till Jordanien, sen Syrien igen, sen Beirut (Libanon), sen Emiraterna, och till slut åter 'Amman i Jordanien.

Hans arbeten - mestadels inom Hadîth - är över 100 stycken.

Hans elever är många och några av de största är:

Shaykh Rabî' bin Hâdî al-Madkhalî (Saudiarabien)

Shaykh Muqbil bin Hâdî al-Wadi'î (Yemen)

Shaykh Muhammad bin Jamîl Zînû (Saudiarabien)

Shaykh 'Alî Hasan al-Halabî (Jordanien)

Shaykh Salîm bin 'Îd al-Hilâlî (Jordanien)

Shaykh Mûsâ bin Muhammad Nasr (Jordanien)

Shaykh Mashûr Hasan Âl Salmân (Jordanien)

Shaykh Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (rahimahullâh) dog år 1420/1999, strax efter att en annan stor Faqîh, Imâm och Muhaddith hade avlidit: 'AbdulAzîz bin Bâz (rahimahumâ Allâh)