Abû Bakr as-Siddîq (radhiya Allâhu ´anh)

Författare: Imâm Ibn-ul-Djawzî
Källa: Sifat-us-Safwah (1/98-111)
Mu’assasah al-Kutub ath-Thaqâfiyyah, 1413/1992
Fotnoter: Maktabah Dâr-ul-Hadîth.Com
publicerad 21.03.2007

Hans namn och släkt

Han heter ´Abdullâh bin ´Uthmân bin ´Âmir bin ´Amr bin Ka´b bin Sa´d bin Taym bin Murrah bin Ka´b bin Lu’ayy.

Hans moder hette Umm-ul-Khayr Salmâ bint Sakhr bin ´Âmir och hon dog som Muslim.

Beträffande hans namn ”´Atîq”, förekommer tre åsikter.

Den första: ´Â’ishah berättade att hon ställdes frågan varför Abû Bakr fick namnet ”´Atîq” och då sade hon följande:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tittade på honom och sade: ”Detta är Allâhs frigivne [´Atîq] från Elden.””

Den andre: Hans moder gav honom det namnet – och denna åsikt hålls av Mûsâ bin Talhah.

Den tredje: Anledningen var hans vackra ansikte. Denna åsikt har al-Layth bin Sa´d. Ibn Qutaybah sade:

”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gav honom det namnet för hans vackra ansikte och namnet ”as-Siddîq” och sade (i betydelse):

”Efter mig kommer det att finnas 12 kalifer; Abû Bakr kommer endast att leva en kort tid.””

´Alî bin Abî Tâlib brukade svära vid Allâh och säga:

”Sannerligen uppenbarade Allâh Abû Bakrs namn ”as-Siddîq” från himlen.”

Hans utseende

Abû Bakr (radhiya Allâhu ´anh) var smal, hade smala axlar, magert ansikte och en utstickande panna. Hans höftskynke brukade glida ned och han brukade färga [skägget] med henna.

Qays bin Abî Hâzim sade:

”Vi gick in till Abû Bakr och han var en mager och ljus man.”

Hans tidiga Islâm

Hassân bin Thâbit, Ibn ´Abbâs, Asmâ’ bint Abî Bakr och Ibrâhîm an-Nakha´î sade:

”Abû Bakr var den som först blev Muslim.”

Yûsuf bin Ya´qûb bin al-Mâdjishûn sade:

”Jag upplevde min fader och våra lärda som Muhammad bin al-Munkadir, Rabî´ah bin Abdir-Rahmân, Sâlih bin Kaysân, Sa´d bin Ibrâhîm och ´Uthmân bin Muhammad al-Akhnasî och ingen av dem tvivlade på att Abû Bakr var den förste Muslimen.”

Ibn ´Abbâs sade:

”Abû Bakr var den förste som förrättade bönen – må Allâh förbarma Sig över honom.”

´Abdullâh bin Imâm Ahmad rapporterade från Ibrâhîm som sade:

”Abû Bakr är den förste Muslimen.”

Hans barn

Med kvinnan Qatîlah hade han ´Abdullâh och Asmâ’. Med Umm Rumân hade han ´Abdur-Rahmân och ´Â’ishah. Med Asmâ’ bint ´Umays hade han sonen Muhammad. Med Habîbah bint Khâridjah bin Zayd hade han dottern Umm Kulthûm. När Abû Bakr utvandrade till al-Madînah, bodde han hos Khâridjah och gifte sig med hans dotter. Asmâ’ gifte sig med az-Zubayr som senare skiljde sig från henne. Hon levde då med deras son ´Abdullâh till dess att han dödades och hon blev 100 år gammal. ´Abdur-Rahmân deltog i striden vid Badr med avgudadyrkarna för att sedan bli Muslim. Muhammad var Quraysh fromme man, men han deltog i kuppen mot ´Uthmân. Därefter satte ´Alî bin Abî Tâlib honom som guvernör i Egypten, men där dödades han av Mu´âwiyahs anhängare. Angående Umm Kulthûm, gifte hon sig med Talhah bin ´Ubaydillâh (radhiya Allâhu ´anh).

Några av hans storslagna handlingar

Asmâ’ bint Abî Bakr sade:

”En man kom skrikandes till Abû Bakr och sade: ”Din vän [dvs. profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)] håller på att dö.” Han rusade då upp och gick in i moskén och sade: ”Ve er! Vill ni döda en man för att han säger ’Allâh är min Herre’? Han har ju kommit till er från er Herre med klara bevis!” Då släppte de Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och vände sig mot Abû Bakr.”

Anas sade (i betydelse):

”När de på natten skulle gå in i grottan, sade Abû Bakr: ”Allâhs sändebud, låt mig gå in före. Kanske finns det en orm eller någonting annat som får drabba mig före dig.” Han sade: ”Gå in.” Abû Bakr gick in och rörde vid varje sten han såg med sin hand. Sedan rev han sönder sina kläder och täppte igen samtliga hål. När det då återstod en sten, satte han sin häl däri. Därefter tog han in Allâhs sändebud. Morgonen därpå frågade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) honom: ”Abû Bakr, var är dina kläder?”  Då berättade Abû Bakr vad han hade gjort. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lyfte då händerna och sade: ”Allâh, låt Abû Bakr vara med mig på min nivå på Domedagen. Följaktligen uppenbarade Allâh (´azza wa djall) att Han har bönhört honom.”

´Umar bin al-Khattâb sade (i betydelse):

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) beordrade oss att skänka välgörenhet, vilket passade min mängd pengar. Jag sade: ”I dag kommer jag att komma före Abû Bakr. Därpå kom jag med hälften av mina pengar och Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) frågade mig: ”Vad har du lämnat till din familj?” Jag sade: ”Hälften.” Därefter kom Abû Bakr med allt han hade och Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till honom: ”Vad har du lämnat till din familj?” Han svarade: ”Allâh och Hans sändebud.” Då sade jag: ”Jag kommer aldrig mer tävla mot dig igen.”

Några av hans storslagna förträffligheter och positioner

Historikerna har nämnt att Abû Bakr var med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i slaget vid Badr och alla andra slag. Han missade inga slag och han stod stadigt vid Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sida i slaget vid Uhud när människorna led nederlag.

I slaget vid Tabûk gav Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) honom den Stora fanan.

Dagen han blev Muslim ägde han 40 000 dirhamer och han använde dem till att frigöra Muslimerna och stärka dem.

Han är den förste som samlade ihop Qur’ânen. Han drack varken alkohol i Djâhiliyyah eller i Islâm.

Muhammad bin Ishâq nämnde att tio människor blev Muslimer genom honom. Fem av dem var ´Uthmân bin ´Affân, Talhah bin ´Ubaydillâh, az-Zubayr, Sa´d bin Abî Waqqâs och ´Abdur-Rahmân bin ´Awf – må Allâh vara nöjd med dem.

Abû Sa´îd sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) predikade för människorna och sade (i betydelse):

”Sannerligen lät Allâh (´azza wa djall) en tjänare välja mellan denna värld eller det som är hos Honom. Tjänaren valde det som är hos Honom.”

Då började Abû Bakr (rahimahullâh) gråta och vi förundrades över hur han kunde börja gråta över att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) nämnde en tjänare som valde. Men, tjänaren som fick välja var Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) medan Abû Bakr var den lärdaste av oss. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade (i betydelse):

”Om jag skulle ta till mig en annan nära vän än min Herre, skulle jag ha tagit Abû Bakr som min nära vän, men [det får endast bli] Islâmiskt brödraskap och dess kärlek. Ingen annan dörr än Abû Bakrs dörr får vara kvar i moskén.””

Rapporterad av al-Bukhârî och Muslim.

Sahl bin Sa´d as-Sâ´idîs (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick till Banû ´Amr bin ´Awf för att sluta fred mellan dem. Då tiden för bönen gick in kom böneroparen till Abû Bakr och sade: ”Skall du leda människorna i bönen så att jag kan kalla till bön?” Han sade: ”Abû Bakr började be och då kom Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), medan människorna befann sig mitt i bönen. Han slöt sig till raden, och då började människorna klappa händer. Abû Bakr, som befann sig i bönen, brydde sig dock inte. Då såg han Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) men Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) antydde åt honom att stanna kvar på sin plats. Abû Bakr lyfte då sina händer och tackade Allâh (´azza wa djall) för det som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade beordrat honom, för att därefter gå bak och sluta sig till raden, så att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kunde komma fram. Efter att de förrättat bönen och avslutat den, sade han (i betydelse): ”Abû Bakr, vad hindrade dig från att förbli (på din plats) efter att jag beordrat dig?” Då sade Abû Bakr: ”Det är inte lämpligt att Ibn Abî Qahâfah [1] ber framför Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).”” [2]

Abû Mûsâ al-Ash´arî sade:

”När profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sjukdom blev allt svårare, sade han (i betydelse): ”Låt Abû Bakr leda folket i bönen.””

Rapporterad av Muslim.

Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade (i betydelse):

”Ingens egendom har gagnat mig så mycket som Abû Bakrs egendom.” Då började Abû Bakr gråta och sade: ”Allâhs sändebud, är jag och min egendom någon annans än din?”

Ibn ´Umar sade (i betydelse):

”Jag var hos Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tillsammans med Abû Bakr as-Siddîq. Han hade på sig en kåpa som var trasig vid bröstet. Då steg Djibrîl ned och sade: ”Muhammad, varför ser jag Abû Bakr med en kåpa som är trasig vid hans bröst?” Han sade: ”Djibrîl, han har skänkt välgörenhet före Erövringen.” Han sade: ”Allâh (´azza wa djall) hälsar dig och säger att du skall säga till honom: ”Är du nöjd eller missnöjd med Mig i din fattigdom?” Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Abû Bakr, Allâh (´azza wa djall) hälsar dig och frågar dig: ”Är du nöjd eller missnöjd med Mig i din fattigdom?” Då sade Abû Bakr (´alayhis-salâm): ”Skall jag vara missnöjd med min Herre? Jag är nöjd med min Herre. Jag är nöjd med min Herre. Jag är nöjd med min Herre.””

Muhammad bin Djubayr bin Mut´im rapporterade från sin fader (i betydelse):

”En kvinna kom till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och han sade till henne att återkomma senare. Då sade hon: ”Vad skall jag göra om jag kommer och inte hittar dig?” – som om hon menar döden – Då sade han: ”Gå till Abû Bakr om du inte hittar mig.””

Rapporterad av al-Bukhârî.

Muhammad bin al-Hanafiyyah sade:

”Jag sade till min far [´Alî bin Abî Tâlib]: ”Vem är de bästa människorna efter Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)?” Han sade: ”Abû Bakr.” Jag sade: ”Och därefter?” Han sade: ”´Umar.” Därefter blev jag rädd att han skulle säga ´Uthmân om jag frågade ”och därefter?”, så jag sade: ”Därefter du?” Då sade han: ”Din fader är ingenting annat än en av Muslimerna.””

Rapporterad av al-Bukhârî.

Abû Bakr sade:

”Jag önskar jag vore ett träd som tuggades och åts upp.”

Abû Bakrs (radhiya Allâhu ´anh) sjukdom och död

´Abdullâh bin ´Umar sade:

”Anledningen till Abû Bakrs död var Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bortgång. Han sörjde till dess att han dog.”

Ibn Shihâb sade:

”Abû Bakr och al-Hârith bin Kaldah åt slaktat kött som hade skänkts till Abû Bakr som gåva. Då sade al-Hârith till Abû Bakr: ”Allâhs sändebuds efterträdare, lyft på händerna. Jag svär vid Allâh att det är förgiftat. Detta år kommer jag och du att dö samma dag.” Han lyfte på händerna och då året löpt mot sitt slut, dog de samma dag.”

Det har även sagts att hans sjukdom fick fart efter att ha badat en kall dag. Därefter var han sjuk i 15 dagar.

Abûs-Safar sade:

”När Abu Bakr blev sjuk besökte människorna honom. De sade: ”Skall vi inte kalla på en läkare till dig?” Han sade: ”Jag har träffat Honom.” De sade: ”Vad sade han då?” Han svarade: ”Jag gör det Jag vill.””

´Â’ishah sade:

”När Abû Bakr blev sjuk av sjukdomen han senare dog av, sade han: ”Se hur mycket rikare jag har blivit sen jag blev makthavare och skicka det sedan till min efterträdare.” Vi tittade och fann en nubisk slav som brukade bära hans barn och en trädgårdsvakt som brukade vattna hans trädgårdar. Därefter skickade vi dem till ´Umar. Harbî berättade för mig att ´Umar började gråta och sade: ”Må Allâh förbarma Sig över Abû Bakr; han har verkligen tröttat ut sin efterträdare.””

Historikerna säger att Abû Bakr gick bort natten till tisdagen mellan Maghrib och ´Ishâ’, åtta dagar kvar av Djumâdâ al-Âkhirah året 13 efter Hidjrah. Han blev 63 år gammal och beordrade att hans hustru Asmâ’ tvättade honom och att han skulle begravas bredvid Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). ´Umar förrättade bönen för honom mellan graven och predikstolen. Därefter lades han ned i sin grav av sonen ´Abdur-Rahmân, ´Umar, ´Uthmân och Talhah bin ´Ubaydillâh.

Må Allâh förbarma Sig över honom och vara nöjd med honom, få oss att återuppstå med honom och ta våra liv medan vi följer och älskar honom.

[1] D v s han själv. Abû Qahâfah var hans fader.

[2] al-Bukhârî (376) med Imâm al-Albânîs ”Mukhtasar Sahîh al-Bukhârî” samt Muslim (4/145-146) med Imâm an-Nawawîs förklaring.