Muhammad ibn ’Abdul-Wahhâb

Ur: ”Sharh Thalâtha-t-ul-Usûl”
Av: Muhammad ibn Sâlih al-’Uthaymîn.

Härstamning

Han var Imâmen och Sheikhen: Muhammad ibn ’Abdul-Wahhâb ibn Sulaymân ibn ’Alî ibn Muhammad ibn Ahmad ibn Râshid ibn Burayd ibn Muhammad ibn Mushrif ibn ’Umar, ur en förgrening till stammen Banû Tamîm.

Födsel

Denna lärde föddes i staden ’Unayzah året 1115 H i ett hushåll som var känt för kunskap, ädelhet och tillgivenhet till religionen. Hans far var en framstående lärd och hans farfar var Nadjds  lärde under sin tid.

Uppväxt

Han memoriserade Qur’ân innan han blev tio år gammal och studerade fiqh (den islâmiska lagen och utförande i detalj) vari han lärde sig en hel del. Hans far var väldigt nöjd med hans minnes styrka. Han ägnade en stor del av sin tid till att studera tafsîr (förklaring av Qur’ân)  och hadîth (profetens (salla Allahu ’aleihi wa sallam) gärningar och uttal). Han sökte kunskap dag och natt och brukade memorisera kunskap ur böcker om olika islâmiska ämnen. Han reste också runt Nadjd och till Mecka och studerade kunskapsböcker (med) under de lärda. Sedan reste han till MadînahMadinah och studerade under de lärda där. Bland dem fanns den stora lärde Sheikh ’Abdullâh’Abdullah ibn Ibrâhîm ash-Shammarî. Han studerade också under hans son Ibrâhîm ash-Shammarî, som var väldigt kunnig i arvslagarna och som är författare till al-’Adhbul-Fâ’id fî Sharh Alfiyyatil Farâ’id. Det var de som presenterade honom för den kända lärde i hadîth Muhammad Hayât as-Sindî. Hos honom studerade han hadîth- vetenskap och vetenskap (relaterat) relaterad till dess berättare. Han beviljade honom också tillstånd (idjâzah) (narrera) att forska i böckers källor för hadîth.

Sheikh Muhammad ibn ’Abdul-Wahhâb, må Allah subhânahûsubhânahu wa ta’âlâta’âla vara nådig över honom, beviljades djup förståelse och en väldigt hög grad av intelligens av Allah, och han ägnade sin tid åt forskning, studier och skrivande. Han (skriva) skrev ner och (komma) kom ihåg nyttiga punkter som han fann under tiden han läste och forskade och tröttnade aldrig på att skriva. Han skrev av många av ibn Taymiyyahs och ibn ul-Qayyims (rahimahumullâh) verk. Många av hans värdefulla manuskript finns bevarade i olika museum. Efter sin faders bortgång kallade han själv öppet till Salafî da’wah, att endast dyrka Allah i all dyrkan och allt det är Hans rätt, förkastandet av all ondska, och han opponerade sig emot innovatörerna som riktade sin dyrkan till gravar. Hans kall till sanning blev utbrett och han hjälptes genom Aal Sa’ûd.

Författarskap

1. Kitâb at-Tauhîd.

2. Kashf-ush-Shubuhât.

3. Kitâb al-Kabâ’ir.

4. Thalâtha-tul-Usûl.

5. Mukhtasr zâd-ul-Mi’âd.Ma’âd.

6. Han har också ett stort antal fatâwâ (religiösa domar) och avhandlingar, som (har) samlats under titeln: Majmû’ah Mukhallafât al-Imâm Muhammad ibn ’Abdul-Wahhâb under Imâm Muhammad ibn Sa’ûd Universitetet.

Bortgång

Han avled 1206 H. Må Allah täcka honom väl i barmhärtighet och belöning för hans tjänst för Islâm och muslimerna. Sannerligen är Allah den som hör och svarar på åkallan. Allt prisande och tack tillhör Allah – och må Allah skicka (prisningar) prisan och välsignelser över vår Profet Muhammad, hans familj, (sanna) (ska det verkligen vara ”sanna” här följeslagare och över alla hans följeslagare.