Ahl-us-Sunnah mot Ahl-ul-Bid’ah

Shaykh Rabî' al-Madkhalî

Shaykh-ul-Islâm ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade, "Några shâfi’î- och hanbalî ’ulamâ’ har tillåtit att man dödar de som kallar till bid’ah som motsätter sig Qur’ânen och Sunnah. Detta är samma fall som med mâlikî ’ulamâ’ som säger, "Mâlik och andra har endast tillåtit att döda Qadariyyah med avsikten att utrota förstörelsen i landet, inte p g a deras kufr." ( As-Siyâsiyat-ush-Shar'aiyyah: sid. 123.)

Och han sade också, "Varje mubtad’ah som har fått iqâmat-ul-hujjah (förklarning mot honom fastställd) krävs att utstå bestraffning. Och om inte, då är fortfarande hans bid’ah- och förbjudna gärningar fruktlösa och de innehåller ingen belöning. Istället så drar de ifrån hans goda gärningar, minskar hans belöning och fungerar som ett medel till att sänka hans ära och status. Detta är domen angående de som är missledda och deras gottgörelse. Och Allâh dömer med rättvisa, Han gör inte fel mot någon, inte ens en atom." (Ar-Radd 'alâ Al-Akhnâ'î)

Taqî-ud-Dîn Abu Muhammad ’AbdulGhanî al-Maqdisî (rahimahullâh) sade angående olika grupper, "Vet, rahimakallâh, att Islâm och dess anhängare är nergrävda av tre olika sorters grupper:

* Den första sorten avslår hadîther angående Allâh’s Egenskaper och förklarar att deras berättare är lögnare. Dessa människor är skadligare för Islâm och dess anhängare än kuffâr.

* En annan grupp tror på att de är pålitliga och accepterar dem, men, de förvränger deras betydelse. Denna gruppen är mycket värre än den första.

* Den tredje gruppen kombinerar de två första åsikterna. Enligt deras påståenden, så utesluter de alla antropologiska egenskaper till Allâh, medan de ljuger. Detta leder dem till att acceptera de två första åsikterna. Dessa (människorna) är mycket mer i fara än de två första grupperna." ('Aqîdat-ul-Hâfidh 'AbdulGhanî: sid. 121)

Ibn al-Jawzî sade, "Abul-Wafâ’ ’Alî bin Aqîl sade, "Vår shaykh Abul Fadl al-Hamdhânî sade, "De personer som gör bid’ah i Islâm och de som hittar på hadîther är värre än kuffâr. Detta för att kuffâr försöker förstöra Religionen utifrån, medan dessa personer försöker förstöra Den inifrån. De tar liknelsen som ett lands invånare, som strävar för att förstöra dess förutsättningar, medan kuffâr tar liknelsen av anfallare som belägrar landet utifrån. På så sätt, det är de på insidan som öppnar dörrarna till landets omgivande barriär (och låter belägrarna komma in). Dessa personer är mycket värre för Islâm än de som inte ens tillskriver sig Religionen.""" (Al-Mawdû'ât: 1/51)

Jag (shaykh Rabî) säger att dessa tal angående de olika grupperna är en grundläggande egenskap till Islâm. Och det finns ingen tvekan att dessa personer, som gjorde bid’ah, hade goda egenskaper. Hursomhelst, dessa stora ’ulamâ’ nämnde inte en enda av dem, därför att nämna dem är inte obligatoriskt. På så sätt, det var från as-Salaf-us-Sâlih’s manhaj att varna mot deras böcker som innehöll bid’ah, för att skydda Muslimernas manhaj från deras skadliga och farliga påverkan. Det är inte någon form av orättvisa för en Muslim, som rådger mot en bok, att nämna de brister som boken innehåller, i och med att man varnar Muslimerna mot dess skador. Detta gäller även om man inte nämner någon god egenskap som de har. Istället är det en orättvisa att nedvärdera den (boken) genom att märka den med dess brister som egentligen inte alls finns, även om bokens författare är kâfir.

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade, "Att ljuga om en person är helt förbjudet, vare sig han är muslim, kâfir eller en ond syndare. Hursomhelst, att hitta på en lögn om en Mu’min (troende Muslim) är mycket värre. Trots att alla sorters lögner mot en person är förbjudna, så är det tillåtet när det är tider av befogade nödvändigheter." (Majmû’ât-ar-Rasâ’il wal-Masâ’il 5/105)

Sannerligen varnade Allâh’s Sändebud (salla Allâhu ’alayhi wa sallam) för att läsa judarnas och kristnas böcker. Jâbir bin Abdullâh (radhi Allâhu ’anhu) att ’Umar ibn-ul-Khattâb (radhi Allâhu ’anhu) en gång kom fram till Profeten (salla Allâhu ’alayhi wa sallam) medan han höll en bok som han hade fått tag i hos Ahl-ul-Kitâb. Så Profeten (salla Allâhu ’alayhi wa sallam) blev arg och sade, "Oh al-Khattâb’s son! Har du tvivel? Vid Den i vilkens Hand min själ är i! Sannerligen har jag hämtat den i dess renande form. Fråga inte dem om någonting, för de kommer antingen säga någonting som är sanning och du kommer inte tro på det, eller någonting som är falskhet och du kommer tro på det. Vid Den i vilkens Hand min själ är i! Om Musa hade levt idag, så hade han inte haft något annat val än att följa mig!" (Ahmad 3/387 och ad-Dârimî 1/115)