Ash-Shâyijî och Ahl-ul-Bid’ah

Dr. ’AbdurRazzâq anser att de olika islâmiska grupperna såsom Muslimska Brödraskapet (Ikhwâni Muslimîn), Dâ’wat-ut-Tablîgh, Takfîri’în, Hizb-ut-Tahrîr, Tawaqquf-ut-Tabayyun etc. är från Ahl-us-Sunnah. Dessutom menar han att det är en missledande princip att säga att de tillhör Ahl-ul-Bid’ah, eftersom de motsätter sig Salafi manhaj, eller som han själv säger, "Och bland dessa principer – som är de missledande principerna – är att varje nuvarande jamâ’ah som kallar till Allâh är en innoverande och missledande organisation och att de är resterna av de tidigare sekterna som avvikit från Islâm."(sid. 3)

För det första skall man veta att ingen av ’ulamâh (de lärda), välkända tulâb-ul-’ilm (deras elever) eller de som följer Salaf har sagt detta. Ingen har sagt att Ansar-us-Sunnah är en avvikande sekt eller att Ahl-ul-Hadîth i Indien och Pakistan är en anslutning till de tidigare sekterna. Dessutom har ingen sagt att Muslimska Brödraskapet (Ikhwâni Muslimîn) eller Dâ’wat ut-Tablîgh är sekter som gått ut ur islam. Vad de har sagt är att dessa är från Ahl-us-Sunnah men att de avvikit från Salaf-us-Sâlih’s tillvägagångssätt och att de endast är påhittade, uppfunna och överdrivna metodologier.

Det finns ingen tvekan om att bl a grupperna "Dâ’wat-ut-Tablîgh, Muslimska Brödraskapet (Ikhwâni Muslimîn), Takfîr wal Hijrah, Hizb-ut-Tahrîr, Tawaqquf-ut-Tabayyun" har nått en sådan nivå av innovering i religionen att det blivit både korrekt och rättvist att placera dem under rubriken "Islâmiska sekter som motsätter sig Profetens vägledning".

Detta har nämnts bl a av ’ulamâh (de lärda) i Madînah, men även av andra. Faktum är att en grupp av de lärda har klargjort detta och förklarat ärendet på så sätt att ingen ytterligare förklaring krävs. Bland de starkaste av dessa är Shaykh Bakr Abû Zayd, som har skrivit boken "Angående tillhörandet till sekter, partier och grupper", i vilken han nämner: "Låt oss anse dem som sekter och inte som Jamâ’at-ul-Muslimîn eftersom Jamâ’at-ul-Muslimîn är en enhet som inte delar upp sig i grupper såsom Profeten (salla Allâhu ’alayhi wa sallam) och hans sahâbah (följeslagare), och vad än som är utöver Jamâ’at-ul-Muslimîn tillhör sekter ur Jamâ’at-ul-Muslimîn." (sid. 14)

Och bland de ’ulamâh (de lärda) som har samma åsikt är Shaykh al-Albânî (rahimahullâh) vilket förekommer på många av hans kassetter. T ex har han sagt, "Och jag säger, att det inte är korrekt att det sägs att Ikhwâni Muslimîn är från Ahl-us-Sunnah eftersom de kämpar mot Ahl-us-Sunnah." (Från bandet "Debatt med en surûrî").

Även Shaykh Sâlih al-Fawzân säger:

"Och slutet av detta är vad vi lever i, då ankomsten av konstiga och suspekta idéer från olika grupper såsom Muslimska brödraskapet, Jamâ’at-ut-Tabligh osv. Målet för alla dessa grupper är att tränga undan da’wah om Tawhîd och att byta ut det med någonting annat. I verkligheten skiljer sig inte dessa gruppers avsikt från dem som kom innan dem, vilka var denna välsignade da’wah’s fiender. De vill allihopa sätta stopp för denna. Det enda de skiljer sig i är deras planer / metodik. Om detta inte är fallet och istället dessa grupper sökte att kalla till Allah, varför överser de då och lämnar sina länder som är is störst behov av da’wah och tillrättavisning. De överser sina egna länder och attackerar landet som är byggt på Tawhîd. De söker att ändra dess korrekta tillrättavisande kurs till en som är snedvriden. De söker att missleda dess ungdomar och skapa fitnah och fiendskap mellan dem. [Haqîqat-ud-Da’wah ilallâh av Sa’d AbdurRahmân al-Hasîn]

Shaykh Ibn Bâz sa dessa starka ord i tidningen "al-Majallah":

De ledande personligheterna bland de lärda har kritiserat det Muslimska brödraskapet eftersom de inte har något som helst intresse i kallandet till Tawhîd och förkastandet av shirk och innovationer. De har vissa specifika sätt som försvagas av deras brist på intresse att kalla till Allah och att vända sig till den rätta Aqîdah som Ahl-us-Sunnah följde. Så det är viktigt för Muslimska brödraskapet att koncentrera sig på salafi da’wah, att kalla till Allah och förkastandet av gravdyrkandet och att söka hjälp från de döda som al-Husain, al-Hasan, al-Badawî osv.