Sayyid Qutb

[ index ]

I skuggan av Sayyid Qutb

Sayyid Qutb skymfar Allâh’s sändebud Mûsâ (´alayhis-salâtu was-salâm)

Sayyid Qutb sade i ”at-Tafsîr al-Fannî fîl-Qur’ân”,

[citerar al-Qasas 28:15] ”Låt oss ta Mûsâ – han är ett exempel på en het och lättretlig ledare och här ser man hur hans ivriga och lättretliga anda dyker upp…Men hans känslomässiga stötar försvinner snabbt och detta är något som brukar förekomma hos lättretliga människor.”

[citerar al-Qasas 28:18] ”Han ville anfalla den andra mannen, precis som dagen innan, och hans iver och känslor fick honom att glömma förlåtelsen som han hade sökt…Låt oss lämna honom här för att därefter åter igen träffa honom senare i hans liv, tio år senare. Kanske har han lugnat ner sig och blivit en man som är lugn och snäll. Nej, verkligen inte! Här har vi honom, tillkallad från bergets högra sida. Han skulle kasta ner sin käpp, så han kastade ner den och den förvandlades till en orm. Han såg den knappast förrän han började springa och hoppa utan att ens vända sig om…han var fortfarande samma ungdom…”

Sayyid Qutb baktalar Sahâbah

Sayyid Qutb var påverkad av Shî’ah när han baktalade flera av Sahâbah (radhi Allâhu ’anhum), speciellt ’Uthmân (radhi Allâhu ’anh). Och trots att Imâm Mahmûd Shâkir (rahimahullâh) svarade honom genom att skriva uppsatser mot honom – Hukmun bilâ Bayyinah, Lâ tasubbû ashâbî, al-Alsinat-ul-Muftirîn – gav Qutb ut boken ”al-´Adâlat-ul-Ijtimâ’iyyah” före sin död. I den boken attackerar han ’Uthmân bl a på följande sätt,

”Det var sannerligen en fitnah att ’Alî inte var den tredje Khalîfah.” (sid. 191).

”’Uthmân’s tid var endast ett hål mellan (´Umar’s tid och ´Alî’s).” (sid. 206).

”Det är bedrövligt att Khilâfah skulle ges till ’Uthmân. Han var en gammal man, hans beslutsamhet hade försvagats och nådde inte Islâm’s mål.” (sid. 186).

”Det är svårt att förlåta honom för misstaget att han tog till sig Khilâfah när han var så gammal.” (sid. 189).

Sayyid Qutb gör Takfîr på alla Muslimer, förutom på en liten del (hans anhängare)

Detta kan hittas i hans bok ”Ma´lam fît-Tarîq”. T o m Yûsuf al-Qaradhâwî, som själv är en vilseledd Ikhwânî, kritiserar Qutb. I sin bok ”The Priorities of the Islamic Movement” (sid. 110) förklarar han hur Qutb gjorde en klar och tydlig Takfîr på hela den Muslimska världen. Här är ett tecken på att Qutb även var påverkad av Khawârij.

Sayyid Qutb talar med Ibn ´Arabî’s ´aqîdah (Wahdat-ul-Wujûd)

Detta förekommer bl a i Sûrat-ul-Ikhlâs och Sûrat-ul-Hashr. Han säger,

”Sannerligen är det endast en existens. Det finns ingen realitet förutom Hans och det finns ingenting förutom Honom.” (Fî Dhilâl-il-Qur’ân 6/4002).

Sayyid Qutb berömmer Sûfiyûn

Qutb berömmer flera gånger Sûfiyûn i sina böcker. Bl a säger han,

”Och det finns ett folk som dyrkar Allâh därför att de räknar hans tjänster som de inte kan räkna ihop. Bakom denna dyrkan tittar de varken på Paradiset eller Helvetet, varken välbehag eller straff.” (Fî Dhilâl-il-Qur’ân 6/3291).

Sayyid Qutb förnekar Allâh’s Istawâ

Sayyid Qutb, som av dagens Khawârij anses som Shahîd, Imâm och Mujaddid, hade inte ens rätt ´aqîdah. Bl a anser han Allâh’s Istiwâ över Arsh endast är ett symboliskt uttryck. Detta säger han bl a i hans Tafsîr (1/53), (1/54), (3/1296), (3/1762), (4/2045), (5/2807).

Sayyid Qutb förstår inte varför Allâh skickade profeterna

Alla vet, in shâ Allâh, att profeterna först och främst skickades för att fastställa Tawhîd-ul-Ulûhiyyah på jorden, inte Tawhîd-ur-Rubûbiyyah som Qutb hävdade,

”Det var inte inom al-Ulûhiyyah som poängen av olikheter fanns i, utan i ar-Rubûbiyyah.” (Fî Dhilâl-il-Qur’ân 4/1846).

Sayyid Qutb ber inte Salât-ul-Jumu´ah

P g a att det inte fanns någon Khilâfah, vägrade Qutb att be Salât-ul-Jumu´ah. En f d Ikhwânî, ’Alî al-Ashmâwî, skriver i sin bok ”The Secret History of Ikhwân-ul-Muslimîn” att han sade till Sayyid Qutb,

”När tiden för Salât-ul-Jumu’ah hade gått in sade jag till honom, ”Lås oss gå och be.” Och det blev en överraskning för mig att för första gången veta att han inte brukade be Jumu´ah.” (sid. 112).

Sayyid Qutb tycker inte att icke-Muslimer bör bli Muslimer

Qutb talade med Hurriyat-ul-´Itiqâd, vilket betyder att människorna kan låtas vara på den religion som de redan tillhör, vilket innebär att kristna bör vara kristna, judar bör vara judar o s v.

Qutb säger,

”Islâm önskar inte bara att Muslimerna skall ha frihet i att dyrka, utan även alla andra religioners följeslagare. Och Muslimernas uppgift är att skydda denna rätten åt alla människor och det tillåter även dem att slåss under denna fana, fanan som garanterar dem friheten i att dyrka och för alla andra religioners anhängare…” (Från boken ”Nahwâ Mujtami´ Islâmî” sid. 105).

”Och Islâm känner sig inte illa till mods med alla dessa olikheter inom ´aqîdah. Nej, Islâm anser detta som något nödvändigt …” (Från boken  ”Nahwâ Mujtami´ Islâmî” sid. 103).

Några bröder frågade Shaykh Muhammad bin Sâlih bin al-´Uthaymîn (hafidhahullâh) följande fråga,

”Vad säger du om den som talar med Hurriyat-ul-I´tiqâd?” Shaykhen svarade,

”Den som tillåter Hurriyat-ul-I´tiqâd – att en person kan tro på vilken religion som helst – är Kâfir.”

Hursomhelst, Takfîr skall inte göras på Qutb i och med att han var fullkomligt okunnig och förvirrad, och Allâh vet bättre. Många ’ulamâ' har talat ut mot Qutb och sagt att han inte hade någon kunskap utan var enbart en författare.

[ index ]