Sayyid Qutb

[ index ]

Shaykh al-Fawzân om Qutb

(Ur kassettbandet ”Majmû´ mâ Qâlahu Ibn Bâz hawla Nasîhatihil-´Âmâh liqâ’ m´a Hadîthatih”. Makkah, 9/8/1412H)

Fråga: (´Adnân Ar´ûr) sade, ”Varför klandras inte Imâm Ahmad för sin Takfîr på den som lämnar Salâh, medan Sayyid Qutb klandras endast för att dessa yttranden kom från honom (d v s hans Takfîr på hela det Muslimska samhället)? Så vi säger: Han gjorde Takfîr på de Muslimska samhällen medan Imâm Ahmad (rahimahullâh) klandras inte, trots hans Takfîr på dessa samhällen (d v s att de flesta av dem inte utför Salâh).” Vad är er kommentar om detta?

Svar: Imâm Ahmad är en ´âlim och en vis man som känner till bevisen och tillvägagångssättet i att dra ut bevis för dem, medan Sayyid Qutb är en Jâhil (okunnig) som varken har kunskap, kännedom eller några bevis till det han säger. På sätt är det orättvist (dhulm) att jämföra Sayyid Qutb med Imâm Ahmad.”

Fråga: På samma sätt säger han (d v s Ar´ûr), ”Jag känner inte till att det finns någon som talade om frågor kring Manhaj som Sayyid Qutb gjorde, och han har rätt i det mesta som han har skrivit.” Han blev därefter frågad om detta yttrande, så han sade, ”Med ordet ”Manhaj” här, menar jag frågor som reform, val och mord. Och ”på hans tid” menar jag femtiotalet.”

Svar: Han (d v s Ar´ûr) fattar inte eftersom han är okunnig. Vad gäller oss, så vet vi, walhamdulillâh, att ´ulamâ både före och efter Sayyid Qutb, motsatte sig honom.”

(ibid.)

Sayyid Qutb sade om slaveriet,

”Och vad gäller slavarna, så förekom dem när slaveriet var en världsomfattande struktur och vilket var en vana bland Muslimerna och deras fiender i formen av att förslava krigsfångar. Och det var nödvändigt för Islâm att ta till sig en liknande handling tills att världen hittade på en ny samling handlingar, annan än slaveri.” (Fî Dhilâl-il-Qur’ân, Sûrat-ut-Tawbah (3/1669). Kan även hittas i Tafsîr till Sûrat-ul-Baqarah, Sûrat-ul-Mu’minûn (4/2455) och Sûrah Muhammad (6/3285))

Fråga: O respekterade Shaykh! En av nutida skrivare anser att denna religion, i dess början, tvingades till acceptera upprättandet av Jâhiliyyah’s slaveri.

Svar: Jag söker skydd hos Allâh

Den frågande: Hursomhelst, han har kommit från synvinkeln, att kategorierna till de olika försoningarna, och andra frågor utöver dem, som medför att slavarnas befrielse, skulle öppnas gradvis (d v s att dessa frågor skall uppmuntras), tills att slaveriet till sist upphör. Och medföljande till detta, är att Lagstiftarens avsikt är att gradvis få slut på detta upprättande av slaveri. Så vad säger ni om detta?

Svar: Dessa ord är falska – och skydd söks hos Allâh – trots att många författare och tänkare – och vi säger inte ´ulamâ’ – repeterar dessa ord. Utan vi säger att de är tänkare (Mufakkirûn), precis som de kallar dem. Det är sorgligt att de även kallar dem för ”Du´ât” (kallare). Och detta (d v s liknande exempel) kan hittas i Sayyid Qutb’s Tafsîr ”Fî Dhilâl-il-Qur’ân”. Han säger,

”Islâm fastställer inte slaveri, utan det tillät det på grund av fruktan att folket skulle vända sig till despotism, så att de ogillar dess avskaffande i och med att de var vana vid det. På så sätt har Islâm tillåtit det att fortsätta på grund av artighet mot folket.”

Vilket betyder som om Allâh var artig mot folket och därefter syftade han på dess gradvisa bortskaffande, tills att det är avslutat helt och hållet.

Dessa ord är falska och (utgör) avvikelse – och skydd söks hos Allâh. Detta är avvikelse och falsk anklagelse mot Islâm. Hade det inte varit att okunnigheten är en ursäkt, (eftersom) vi ursäktar dem på grund av okunnighet. Så vi säger inte att de är Kuffâr eftersom de är okunniga och Mutaqallidûn (de som följer blint), som endast har citerat detta yttrande utan att ens fundera på det. Därför ursäktar vi dem på grund av okunnighet. Annars är dessa yttranden mycket farliga och om en person säger dem avsiktligt, blir han en avfälling och lämnar Islâm. Men vi säger att de är ett okunnigt folk eftersom de endast är litterära författare som inte har lärt sig kunskap. Så de fick tag på detta uttal, de fröjdades på grund av det och därefter motbevisade de Kuffâr med det eftersom Kuffâr säger att Islâm överväldigar vissa människor (över andra) och att den förslavar folket och att den… och att den…o s v. Så de avsåg att motbevisa dem med denna sortens okunnighet. Och när den okunnige motbevisar fienden, påökar han endast fiendens ondska och på så sätt kommer fienden hålla ännu hårdare vid sin falskhet. Motbevis sker med kunskap. Det sker varken med sentiment eller okunnighet, utan det sker med kunskap och bevis. Annars är det obligatoriskt för en person att förbli tyst och inte tala om farliga ämnen som han inte har någon kunskap om.

Så dessa ord är falska och den som säger dem avsiktligt är Kâfir. Vad gäller den som uttalar dem på grund av okunnighet eller på grund av Taqlîd, ursäktas han på grund av sin okunnighet. Och okunnighet är en dödande katastrof – och skydd söks hos Allâh. Islâm har fastställt slaveri, slaveri är urgammalt och existerade före Islâm. Det förekom i även i de tidigare religionerna och det kommer fortsätta så länga Jihâd på Allâh’s Väg existerar.

(Kassett inspelat 4/8/1416 och har efteråt verifierats av Shaykhen själv med en mindre ändring av orden)

Shaykh Sâlih al-Fawzân blev frågad om att läsa Sayyid Qutb’s Tafsîr ”Fî Dhilâl-il-Qur’ân”. Han (hafidhahullâh) sade,

”Frågan om att läsa ”adh-Dhilâl” är en fråga som är öppen att fråga, eftersom ”adh-Dhilâl” omfattar frågor som är oerhört tvivelaktiga. Att man får ungdomarna att hålla sig till den och att de skall ta till sig de tankar som den består av, är en tvivelaktigt sak i och med att den kan ha en ond påverkan på ungdomarnas tankesätt. Ibn Kathîr’s, och de många andra Salaf’s Tafâsîr, är så pass (bra), att de lämnar inga behov av att ta till sig en sådan här Tafsîr.”

”Hursomhelst, man skall inte förlita sig i den eftersom den finns Sufistiska angelägenheter och på grund av de formuleringar som inte passar Qur’ânen, som t ex hänför sig till musik och rytmer.”*

*(I Sayyid Qutb’s ”Fî Dhilâl-il-Qur’ân”: 3/1786; 5/2719, 2915, 2917; 6/3404, 3811, 3821, 3845, 3906, 3908, 3915 och 3957 :- 12:de upplagan, 1406H, Dâr-ul-´Ilm)

”Och med ”Tawhîd” menar han inte Tawhîd-ul-Ulûhiyyah, utan för det mesta menar han Tawhîd-ur-Rubûbiyyah. Och om han nämner något ur Tawhîd-ul-Ulûhiyyah, koncentrerar han sig på Tawhîd-ul-Hâkimiyyah.”*

(I Sayyid Qutb’s böcker ”Ma´âlim fît-Tarîq”, sid. 26, 29, 38, 40, 15:de upplagan, 1412H, Dâr-ush-Shurûq & ”al-´Adâlah al-Ijtimâ´iyyah”, sid.182, 9:de upplagan, 1403H, Dâr-ush-Shurûq)

[ index ]