Med vilken profet föreskrevs Djihâd?

publicerad 04.10.2009
Författare: Imâm Ibn Kathîr ad-Dimashqî
Källa: Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (2/385-386)
Mu’assasah ar-Risâlah, 1422/2001

Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) sade:

”Då ni möter de otrogna [i strid], skall ni hugga dem över deras halsar till dess ni har tvingat dem på knä; tag därefter dem till fånga. Sedan skall ni ge dem fria, godvilligt eller mot lösen, för att kriget skall lägga av sina bördor. Detta. Om Allâh ville kunde Han helt visst slå ned dem, men genom att låta er kämpa mot varandra sätter Han er alla på prov. Och vad dem beträffar som stupar i kampen för Allâhs sak, skall Han inte låta deras handlingar bli förgäves; Han skall leda dem och ge dem sinnestyrka och inre lugn.” (47:4-6)

”För att sätta de troende på prov och låta de otrogna gå under.” (3:142)

Detta är visheterna bakom Allâhs föreskrift av de troendes Djihâd mot de otrogna. Dessförinnan hade Han (ta´âlâ) straffat de föregående folken som nekade profeterna med katastrofer. Dessa katastrofer omfattade de nekande folken. Han ödelade Nûhs folk med en översvämning, ´Âd med en vind, Thamûd med ett dån, Lûts folk med en uppslukning av jorden, uppochnedvändning och stening och Shu´aybs folk med en dag vars ljus skymdes i mörker.

Efter att Allâh (ta´âlâ) hade sänt Mûsâ med Budskap och förgjort hans fiende Farao och hans folk med drunkningen, uppenbarade Han Tawrât (Tora) för honom vari strid mot de otrogna hade föreskrivits. Därefter kvarblev denna föreskrift i de resterande föreskrifterna. Han (ta´âlâ) sade:

”Efter att ha låtit tidigare släkten gå under, skänkte Vi Mûsâ Vår uppenbarelse, ett ljus som skulle hjälpa människorna att se klart.” (28:43)

Den största förnedringen de otrogna upplever, är när de troende strider mot dem. Å andra sidan är det den bästa behandlingen en troendes hjärta kan få. Han (ta´âlâ) sade till detta samfunds troende:

”Kämpa mot dem! Allâh skall straffa dem genom era händer och förödmjuka dem och hjälpa er till seger över dem.” (9:14)

Därför ansåg de att det värsta som kunde ha hänt, var att Qurayshs ledande personligheter bekämpades av fienden som de tidigare hade sett ned på. Däremot var detta det bästa som kunde hända de troendes hjärtan. Abû Djahl stupade på fältet. Det var en värre förnedring för honom än att dö i en katastrof, av ett dån eller något liknande. Abû Lahab dog av pestliknande blemmor på så sätt att ingen av hans anhöriga kunde komma honom nära. I stället tvättade de honom genom att kasta vatten på honom och begravde honom genom att kasta sten på honom. Därför säger Han (ta´âlâ):

”Allâh är allsmäktig...” (8:10)

Det vill säga att makten tillkommer Honom, sändebudet och de som tror på Allâh och sändebudet.

”…vis.” (8:10)

Det vill säga vis med att föreskriva kamp mot de otrogna, trots att Han (subhânahu wa ta´âlâ) kan förgöra dem och tillintetgöra dem med Sin kraft och styrka.