Varning för Tamyî^[1]

Shaykh ´Ubayd bin ´Abdillâh al-Djâbirî. Ur sahab.net.
[Förekommer även på salafipublications.com artikel: BDH050007]
Samtliga fotnoter är skrivna av Maktabah Dâr-ul-Hadîth.Com

Fråga:

När en av Mumayyi´ah får rådet att inte sitta med olika sekter som al-Ikhwân al-Muslimûn och Djamâ´at-ut-Tablîgh, säger han att det hör till Shaykh Ibn Bâzs metodik att sitta med alla sorters människor. Hur är Shaykh Ibn Bâzs (rahimahullâh) metodik beträffande denna fråga?

Svar:

Denna fråga fordrar att fler frågor förklaras:

Den första: Den högaktade fadern, Imâmen och Shaykhen, ´Abdul-´Azîz bin Bâz (rahimahullâh) är en skicklig och lärd man vars metodik (Manhadj) är djupt rotad på ett väldigt sätt. I och med att hans metodik, kunskap inom Sharî´ahn är så pass djupt rotad samt att han är stadigt etablerad på sanningen, respekteras och högaktas han av alla; Ahl-us-Sunnah såväl som Ahl-ul-Bid´ah.

För det andra: Vi vet att han (rahimahullâh) öppet visar sanningen och att han inte fruktar den som kommer till honom. Han talar enligt sanningen och proklamerar den öppet på ett vist och fint sätt.  

För det tredje: Den som suttit med Shaykhen (rahimahullâh) och dragit nytta från hans sittningar, vet att han kan tillrättavisa olika avvikande individer genom att namnge dem och mitt framför alla andra närvarande människor säga:

"Håll tyst! Du gör problem."

Likaså sade han till en lärd:

"Det där är fel. Det korrekta är det och det…"

Härmed klargörs det för en rättvis person, att Shaykhen (rahimahullâh) inte sitter med dessa människor utan att på ett hårt och strävt sätt tillrättavisa och råda dem. Även om han skulle sitta med vissa människor, klargörs det att hans sätt utmärks med den uppenbara Sunnahn och uppmanandet till den. Således inser du att orden "Shaykh ´Abdul-´Azîzs metodik var att sitta med samtliga människor" inte är oinskränkta. Shaykhen (rahimahullâh) var en Imâm samtliga människor ville ha tillgång till. Muslimer brukade leta efter honom och hans sittningar. Därför var det nödvändigt att han hade ett särskilt sätt då han handlade med dessa människor.

Likaså var Shaykhen en av de störste lärde som skrev under den överenskommelse som fick några av Harakiyyûns kändaste profiler ^[2] att fängslas av makthavaren.

Man skall också veta, att om en lärd gör Idjtihâd och felar, anses det inte vara en metodik som alla människor skall följa. Han belönas för sitt fel och Allâh lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära. Dock är det varken korrekt eller sant att hans fel skall tagas till en metodik och ett sätt. Ett fel är ett fel.

Jag säger:

De ädla lärde och de skickliga Imâmerna, från Sahâbahs tid till idag, har varnat för att luta sig till Ahl-ul-Ahwâ' och blanda sig med dem på ett sätt som medför Tamyî´, tystnad och slapphet. Jag kommer nu att nämna ett par exempel till er.

al-Lâlikâ'î rapporterade att Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

"Vid Allâh, jag tror inte att Satan älskar någons undergång idag såsom han älskar min."

Det sades:

"Hur så?"

Då svarade han:

"En Bid´ah blir till i öster eller väster och en man beger sig med den till mig.  När den väl kommer fram till mig, förgör jag den med Sunnahn."

Mus´ab bin Sa´îd (rahimahullâh) sade:

"Sitt inte med den som kommer få dig att hamna i prövningar. Det enda han kommer att ge dig är en eller två saker: Antingen sätter han dig på prov och följaktligen kommer du att följa honom, eller så förstör han dig innan du lämnar honom."

Ännu kraftfullare är hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

"En person har sin väns religion; låt honom därför vara försiktig vem han tar till sin vän."

När då detta är fastställt, skall du veta att vi inte kan ge en likvärdig dom åt var och en som sitter med Ahl-ul-Ahwâ'. Varje typ skiljer sig från en annan:

En stark Imâm som är kunnig, lärd och öppet demonstrerar sanningen. Genom att särskilja sig med stark Manhadj och djupt rotad kunskap, högaktar och fruktar de honom. För en sådan person finns det en möjlighet att han gagnar dem genom att sitta med dem, krossar den "styrka" de har, reducerar deras ondska eller påverkar dem med ett råd. Exempel på det är det Shaykh ´Abdul-´Azîz brukade göra. Han var en ren Salafî och hade - in shâ' Allâh - ingenting med Hizbiyyah att göra.

En sund Salafî som inte har ett kriterium eller en insiktsfull kunskap om olika metodiker. Rent ytligt visar han Sunnah, uppmanar till den och strider mot Bid´ah, men han innehar inte denna fordrade urskiljning. En sådan person sitter med varenda en han får tillfälle med. Vi är skyldiga honom att förklara och visa dessa människors tillstånd på ett fint och vist sätt. Vi avlägsnar oss inte från honom och inte heller överger vi honom med de han sitter med.

En Mumayyi´î, en som tycker att alla har rätt. Det råder inga som helst tvivel om att en sådan person utsätter metodiken för fara. Därför är det obligatoriskt att man påminner honom om metodikens rättigheter över honom, råder honom och visar honom hur han motsätter sig sanningens folk med sina handlingar. Antingen accepterar han rådet, vilket är bra, eller så tillhör han dem.

Den som blandar sig med dem, försvarar dem, höjer deras status samt är sträv mot Salafiyyûn. Denna typ är en brinnande Hizbî.

En ren Salafî som blandar sig med dem för att klargöra sanningen för dem precis som de lärde gör. Till dessa handlingar hör att man besöker villfarna grupper och klargör sanningen för dem från deras egna ställen och predikstolar. Jag tycker att detta motsätter sig det som är bättre och lämpligare. Vi skall vara hårda och stränga mot dem. Dock skall vi inte hålla oss borta från dem ^[3] så länge de är med oss, samarbetar med oss, stödjer oss och varken sluter sig till dem ^[4] eller stärker dem. Endast vid särskilda förutsättningar och anledningar bör de besvara deras inbjudan och ge dem lektioner. Till denna typ vet vi att det förekommer goda lärde. De är djupt rotade i Salafs metodik, även om jag själv tycker att de har motsatt sig det som är bättre och lämpligare samt att det är Hizbiyyûn som har tjänat på detta då dessa lärde kommer till dem.

^[1] Tamyî´, vilket betyder "att mjuka upp", är en typ av metodik vissa människor som tillskriver sig Salafiyyah använder sig utav för behandla Ahl-ul-Bid´ah på ett mjukt och fint sätt. Denna metodik leder till att man till sist skyddar den vilseledde individen respektive den vilseledda sekten - vi ber Allâh skydda oss från denna destruktiva och avvikande lära som inte har något med Salafs lära att göra. Den som besitter denna lära kallas för "Mumayyi´î" och dess plural är "Mumayyi´ah".

^[2] Safar al-Hawâlî och Salmân al-´Awdah, denna tids Khawâridj. Till dessa fängslade Ahl-ul-Bid´ah hörde även ´Â'idh al-Qarnî.

^[3] D v s dessa Salafiyyûn som sitter med dessa avvikande människor för att klargöra sanningen för dem.

^[4] Ahl-ul-Bid´ah.