Varning för Tamyî´ III

Författare: Shaykh ´Ubayd al-Djâbirî
Källa: Kassettbandet ”Djanâyat-ut-Tamayyi [1] ´ ´alâ Manhadj-is-Salafî”
publicerad 13.12.2004

Fråga:

Vissa studenter gör sig till ledare och placerar sig själva i första raden när något händer. Samma attityd har de beträffande olika individers tillstånd. De motsätter sig de lärde vilka har sann kunskap inom dessa frågor, och säger:

"Vi är inte ålagda att följa någon."

Vad säger ni om detta?

Svar:

För att detta yttrande skall framstå ytterst klart och tydligt, fordras det att vissa frågor klargörs, om man ska kunna svara på just denna fråga.

Den första: Låt oss påminna dem om Hans (´azza wa djall) Ord:

"Och när en fråga som gäller fred eller krig kommer till deras kännedom, skyndar de sig att sprida det. Om de i stället genast underrättade sändebudet och dem i deras gemenskap åt vilka anförtrotts myndighet och ansvar skulle de bland dem som (sysslar med att) utforska sanningen kunna klarlägga (ryktets betydelse). Om inte Allâh i Sin nåd hade förbarmat Sig över er skulle ni helt vist ha slutit er till Djävulen, alla utom ett fåtal." [2]

Denna vers lär och undervisar Muslimerna en Sharî´ah-baserad-princip som de är beordrade att hänvisa till när olika händelser, problem eller svårigheter äger rum. Denna princip innebär att hänvisa till de som förtjänar tala om dem, när svårigheter och stora händelser äger rum. Dessa människor består av två typer:

Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Vad gäller efter att han har avlidit, gäller hans Sunnah.

De som besitter myndighet. De som kan behandla dessa frågor är de lärde som utgör ett råd eller de underrättelsetjänster som har ansvar för Muslimernas frågor.

Detta gäller dock inte vanliga individer. I Sahîh Muslim rapporteras det att:

"Ett rykte gick om att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade skilt sig från sina hustrur. Då sade ´Umar: Jag kom till sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och sade:

"Allâhs sändebud, har du skilt dig från dina hustrur?"

Han sade:

"Nej."

Efteråt sade ´Umar efter att denna vers - 4:83 - hade uppenbarats:

"Jag tillhör dem som undersökte sanningen."

Den andra: Att denna individ säger:

"Vi är inte ålagda att följa någon."

Ja, vi säger att du inte är ålagd att följa den och den personens åsikt. Dock är detta yttrande du kommer med, generellt. Därför kan det bestå av det som är fel och det som rätt. Det består både av lögn och sanning. Det hade varit bättre om du förklarat dig och klargjort din avsikt. Detta, eftersom man inte betraktar personerna i fråga, utan bevisen de framför. Om då ett folk skulle tvista om något, oavsett vad det är, är de beordrade att hänvisa till Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Han (ta´âlâ) sade:

"Troende, lyd Allâh och lyd sändebudet och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts; om ni råkar i tvist om något, överlåt då avgörandet åt Allâh och Sändebudet, om ni tror på Allâh och den Yttersta dagen." [3]

De lärde har sagt:

"Att låta avgörandet åt Allâh betyder Hans Bok och att överlåta avgörandet åt Hans sändebud är att vända sig till honom då han lever, medan man vänder sig till hans Sunnah efter att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gått bort."

På så sätt klargörs att detta yttrande du kommer med är extremt fördärvande och falskt. Det enda man kan förstå av dessa ord, är att du vill att människorna skall hålla sig till dig och dina trosfränder som placerar sig längst fram i kunskapens och Da´wahns fält. I stället är det obligatoriskt för dig att få människorna att hålla sig till Vägledningens Imâmer och de lärde som är kända för en sund lära, korrekt metodik, djupt rotad kunskap och råd till Samfundet. De är profeternas arvingar. När de kommer med ett utlåtande om en viss fråga eller varnar för en viss individ vars fördärvande metodik har förklarats och tydliggjorts, är det obligatoriskt att acceptera det de sagt, i och med att det är sant. Detta gäller så länge det hela är baserat på bevis.

Således klargörs det, att detta yttrande är destruktivt och falskt.

[1] Tamyî´, vilket betyder "att mjuka upp", är en typ av metodik vissa människor som tillskriver sig Salafiyyah använder sig utav för behandla Ahl-ul-Bid´ah på ett mjukt och fint sätt. Denna metodik leder till att man till sist skyddar den vilseledde individen respektive den vilseledda sekten - vi ber Allâh skydda oss från denna destruktiva och avvikande lära som inte har något med Salafs lära att göra. Den som besitter denna lära kallas för "Mumayyi´î" medan dess plural är "Mumayyi´ah".

[2] 4:83.

[3] 4:59.