Får man säga att en viss person är martyr (Shahîd)?

Författare: Shaykh Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn
Källa: Fatâwâ Arkân-il-Islâm, sid. 197

Fråga:

Hur lyder domen för att säga att en viss person är martyr (Shahîd)?

Svar:

Att säga att någon är martyr har två aspekter:

Den första: Att man specificerar egenskapen, nämligen att man säger att den som dör för Allâhs sak (fî Sabîlillâh) är martyr, den som dör för sin egendom är martyr, den som dör av pesten är martyr o s v. Detta är tillåtet att säga, eftersom det har nämnts i Texterna, ty du bekräftar det Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) underrättat om. Med ordet "tillåtet" menar vi att det inte är förbjudet, även om det är obligatoriskt att bekräfta det eftersom Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) underrättat om det.

Den andra: Att man specificerar en viss person, nämligen att säga att en viss person är martyr. Detta är enbart tillåtet för den profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sagt eller samfundet enats om är martyr. al-Bukhârî (rahimahullâh) inledde ett helt kapitel vid namnet:

"Man skall inte säga "Den och den personen är martyr."

Han - Ibn Hadjar - sade i "Fath-ul-Bârî" (6/90):

"Man skall alltså inte säga detta oinskränkt utom om det är via uppenbarelse."

Det verkar som om han syftar på ´Umars hadîth då han predikade och sade:

"Ni säger i era strider: "Den och den är martyr, den och den dog som martyr". Kanske var det hans riddjur som inte klarade av att bära på honom mer? Säg inte det där, utan säg det Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

"Den som dör eller dödas för Allâhs sak är martyr."

Denna hadîth är god (hasan) och finns i Ahmad, Sa´îd bin Mansûr och andra från Muhammad bin Sîrîn, från Abûl-´Udjafâ', från ´Umar."

Att säga någon är martyr fordrar att ha kunskap om det. Kravet för att en person skall vara martyr, är att han strider för att Allâhs Ord skall vara högst. Detta är en dold aviskt som ingen känner till. Därför sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

"Endast Allâh vet vem som strider för Hans sak." ^[1]   

Likaså sade han:

"Vid Honom i Vars Hand min själ ligger i! Ingen såras för Allâhs sak, och endast Allâh vet vem som såras för Hans sak, utan att han på Domedagen kommer och det kommer blod från hans sår; det är blodfärgat och doftar mysk." ^[2]

Men vad berör en person som utåt verkar vara rättrogen, hoppas vi för honom att han är det. Däremot bekräftar vi inte det och inte heller har vi en dålig tanke om honom. Hoppet är placerat mellan två nivåer. I detta liv skall vi behandla honom på det sätt martyrdomarna fordrar. Om han dör i Djihâd för Allâhs sak, begravs han i sin blodiga klädsel utan att be begravningsbönen (Salât-ul-Djanâzah) för honom. Och om han hör till de andra martyrerna, skall han tvättas, lindas och det skall bes för honom.

Om vi skulle bekräfta att en viss person är martyr, fordrar det att vi säger att han är i paradiset, något som är mot Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs troslära. De bekräftar paradiset enbart åt den profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bekräftat det åt, vare sig det handlar om egenskap eller person.

En annan grupp säger att det går att bekräfta att en person är martyr om samfundet är enat om personens rättfärdighet. Denna åsikt har Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâhu ta´âlâ).

Härmed klargörs det att endast är tillåtet att bekräfta att en viss person är martyr om det förekommer en Text eller samstämmighet för det. Vad gäller den som utåt visar rättfärdighet, hoppas vi för honom att han är det. Detta räcker för hans status och kunskapen om det är hos hans Herre (subhânahu wa ta´âlâ) 

^[1] al-Bukhârî (2787).

^[2] al-Bukhârî (2803)