Salafs kamp för att sprida Islâm

Författare: Imâm ´Abdul-´Azîz bin Bâz
Källa: Min Aqwâl Samâhat-ish-Shaykh ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâz fîd-Da´wah, sid. 40-42

Efter att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade gått bort, tog Sahâbah (radhiya Allâhu ´anhum) på sig ansvaret för att kalla till Allâh och gick därmed i profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fotspår.

De kallade till Allâh och spred sig till jordens alla hörn, uppmanade människorna till sanningen, stred och kämpade för Allâhs (ta´âlâ) sak och fruktande ingen annan än Allâh. Runt om i världen spred de sig som militanta krigare, Islâms renläriga Du´ât [kallare] och rättfärdiga reformatorer som spred Allâhs religion. 

Sahâbah och resten av Salaf lärde ut Allâhs lagar till människorna och förklarade för dem den troslära (´Aqîdah) Allâh hade sänt Sina sändebud med. Denna troslära innebär bl a att enbart dyrka Allâh (ta´âlâ) i stället för träd, stenar och andra avgudar. Ingen får alltså tillbe någon annan än Allâh allena, ingen får söka hjälp från någon annan än Allâh allena, ingen får styra med någon annan lag än Allâhs lag, ingen för be till någon annan än till Allâh allena, ingen får avge löfte i någon annans namn än i Allâhs o s v. Sahâbah förklarade för folket att det är Allâhs rättighet att enbart Han dyrkas. De brukade läsa upp Qur'ân-verser som tar upp denna fråga. Allâh (ta´âlâ) säger:

"Människor, tillbe er Herre." ^[1]

"Er Herre har befallt, att ni inte skall dyrka någon annan än Honom." ^[2]

"Endast Dig tillber vi; endast Dig anropar vi om hjälp." ^[3]

"Böneplatserna tillhör Allâh; anropa därför ingen vid sidan av Honom!"

"Säg: "Min bön och all min andakt, mitt liv och min död tillhör Allâh, skapelsernas Herre, Han som inte har någon vid Sin sida; till detta har jag kallats och jag är den förste av Muslimerna."" ^[4]

Likaså hade Sahâbah (radhiya Allâhu ´anhum) ett stort tålamod med denna handling och de strävade ihärdigt för Allâhs sak. Därefter efterföljdes de i detta av Tâbi´ûn och Atbâ´ Tâbi´în, araber såväl som ickearaber. De vandrade på denna Da´wah-stig, bar på dess börda och tog sitt ansvar sanningsenligt, tålamodigt och uppriktigt i kampen för Allâhs sak. De stred mot dem som lämnade Hans (ta´âlâ) religion, lockade andra från Hans religion och inte betalade Djizyah, något som Allâh hade förpliktigat ickemuslimerna att göra.

De är Da´wahns bärare och Vägledningens Imâmer efter profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). I deras fotspår skulle senare även Tâbi´ûn, Atbâ´ Tâbi´în och Vägledningens Imâmer som följde Sahâbah (radhiya Allâhu ´anh), gå.

^[1] 2:21.

^[2] 17:23.

^[3] 1:5.

^[4] 6:162-163.