Salafs syn på Djihâd

Shaykh Ibrâhîm bin ´Âmir ar-Ruhaylî
Ur ”Tadjrîd-ul-Ittibâ´ fî Bayân Asbâb Tafâdhul-il-A´mâl”, sid. 27-28

Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) sade att en man kom till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och sade:

”Led mig till en handling som motsvarar Djihâd.” Han sade: ”Det finns inte.” Därefter sade han: ”Om en Mudjâhid går ut, klarar du då av att gå in i din moské och stå upp och be utan att vila och att fasta utan att bryta fastan?” Han sade: ”Nej.” Då sade han: ”Och vem klarar av det?” (al-Bukhârî och Muslim)

Salaf har liknande yttranden om denna fråga:

´Abdullâh bin ´Amr (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Att färdas till strid för Allâhs skull är bättre än femtio vallfärder.” (al-Musannaf (5/260) av Imâm ´Abdur-Razzâq as-San´ânî)

Likväl sade ´Abdullâh bin ´Amr (radhiya Allâhu ´anh):

”Att strida ute på hav håller jag mer kärt än att spendera en centner för Allâhs skull som jag vet har blivit accepterad.” (al-Musannaf (4/219) av Imâm Ibn Abî Shaybah)

an-Nu´mân bin Bashîr (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”En krigare är lik en person som fastar på dagen och förrättar bönen på natten.” (al-Musannaf (5/256) av Imâm ´Abdur-Razzâq)

´Abdullâh bin Imâm Ahmad sade:

”Jag hörde min fader bli frågad om rättfärdiga handlingar. Då sade han:

”Efter Islâm-vallfärden förekommer inget bättre än strid.” (Masâ’il al-Imâm Ahmad (2/819))