Lärda som kallar till staten i stället för religionen

publicerad 13.03.2010
Författare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn
Källa: al-Qawl al-Mufîd (1/129)

En person som kallar till Islâm är en person som är uppriktig och vill att folket skall komma till Islâm. Men en person som kallar till någonting annat må kalla till sig själv genom att kalla till sanningen för att uppnå högaktning och respekt. Till följd därav ser du hur han blir arg om man inte gör som han säger. Å andra sidan blir han inte arg om man skulle göra någonting som är allvarligare än det så länge inte han har förbjudit det.

Måhända han kallar till sin makthavare. Det finns många länder som har vilsna lärda som kallar till staten i stället för religionen. Exempel på det är när socialismen dök upp i vissa arabiska länder. Då började villfarelsens lärda komma med verser och hadîther som bevisar och stödjer socialismen, då de i själva verket inte utgjorde något bevis alls. Dessa människor kallar alltså inte till Islâm.

Den som kallar till Islâm och ser hur människorna flyr från honom, tappar varken hoppet eller viljan till kallet. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till ´Alî (radhiya Allâhu ´anh):

“Att Allâh vägleder en enda man genom dig, är bättre för dig än röda kameler.”

Det vill säga att det är bättre för dig att en jude blir Muslim än att du får röda kameler.

Om man kallar till Islâm utan att bli besvarad, skall man förargas för att sanningen inte följs, inte för att man själv inte blir besvarad. Om hans ilska är på detta vis, betyder det att han kallar till Islâm. Det räcker om en enda person besvarar honom. Och om ingen gör det, så har han gjort det han är ålagd. Hadîthen säger trots allt:

“Och det kommer att komma en profet utan någon anhängare.”

För att man skall kalla till sanningen och varna för lögnen, räcker det att man klargör sanning och lögn för folket. Låter man bli visa sanningen och accepterar lögnen under en lång tid, kommer sanningen att förvandlas till lögn och lögnen till sanning.