Skillnaden mellan Djihâd och Ifsâd (fördärv)

Shaykh ´Alî al-Faqîhî

Ur 'Sharh Tafsîr as-Sa´dî'

Den ädla Shaykhen av al-Madînah an-Nabawiyyah, föreståndare på det stolta och högaktade Islâmiska Universitetet och undervisare i profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ädla och välsignade moské, Shaykh och Doktor ´Alî bin Muhammad bin Nâsir al-Faqîhî ^[1] (hafidhahullâh) sade efter att ha kommit till Allâhs (ta´âlâ) Ord i ´Allâmah ´Abdur-Rahmân bin Nâsir as-Sa´dîs (rahimahullâh) Tafsîr "Taysîr al-Karîm ar-Rahmân":

"Och säg inte om dem som stupar för Allâhs sak: "De är döda." Nej, de lever, fastän ni inte är medvetna om detta." (2:153)

Vad räknas till Djihâd för Allâhs sak? Vem är Mudjâhid för Allâhs sak? Vem strider man mot? När äger Djihâd rum? Hur går Djihâd till? Dessa frågor har människorna blandat ihop idag och anledningen till att de gjort det är att de inte studerat Sharî´ah. De har inte studerat Allâhs Bok och sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah i vilka ordet ”Djihâd” nämnts.

Då Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sändes som sändebud, tillbringade han tretton år i Makkah med att kalla folket till att enbart dyrka Allâh. Han besatt varken makt eller styrka för att förmå gå ut i Djihâd. Efter att både Abû Tâlib och Khadîdjah (radhiya Allâhu ´anhâ) gått bort, begav han sig till Tâ'if för att be dess invånare om hjälp till Da´wahn. De besvarade hans kall på ett fruktansvärt dåligt sätt genom att göra narr av honom. Till sist körde de ut honom med stenkastning. Följaktligen återvände Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) samtidigt som Quraysh med Abû Djahl i spetsen väntade på honom i Makkah. På vägen tillbaka sänktes ett moln över honom och i det befann sig Djibrîl som hälsade på honom och sade:

"Muhammad, sannerligen har Allâh hört ditt folk och vad de sagt till dig. Sannerligen har Allâh skickat Bergsängeln till dig så att du kan beordra den vad du än behagar."

Då kom Bergsängeln, hälsade på honom och sade:

"Om du vill att jag välter de två bergen på dem, gör jag det."

Trots de svårigheter profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befann sig i, sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

"Nej. Istället härdar jag och hoppas på att Allâh låter deras avkomma dyrka enbart Allâh." ^[2]

Så här gjorde al-Mustafâ (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Da´wah då han inte förmådde att gå ut i Djihâd.

Därefter kom Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till Madînah i just detta tillstånd. I Madînah fann han Hjälparna (Ansâr) som stödde och hjälpte honom. Men i Madînah förekom även judar och de hade rikedomarna och makten i sina händer. De kände Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bättre än de kände sina egna barn och att han är Allâhs sändebud vars beskrivning förekommer i Tawrât och Indjîl, men ändå var de avundsjuka på honom. Trots det, slöt han fred med dem till dess att Allâh körde ut dem ur Madînah. Fortfarande hade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte blivit beordrad att gå ut i Djihâd.

Det var först efter att orättvisorna mot Muslimerna ökade samt efter att de skaffat sig tillräcklig kraft till strid som Allâh (´azza wa djall) sade:

"De mot vilka krig förs har fått tillåtelse att kämpa, eftersom de har tillfogats orätt - och Allâh har makt att ge dem stöd." (22:39)

Nu hade Djihâd blivit tillåtet och det är detta vi ville komma till. Hur gick Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ut i Djihâd? Hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Djihâd var att han skickade en trupp och beordrade dem att frukta Allâh (´azza wa djall). Om de skulle omringa eller närma sig en stad, fick de först kalla dess invånare till Islâm. Skulle de omvända sig till Islâm, var saken klar, ty Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

"Jag har blivit beordrad att strida mot människorna till dess att de säger att det inte finns någon gud utom Allâh ^[3] och att jag är Allâhs sändebud."

Om de vägrar, är de antingen judar och kristna eller andra ickemuslimer. Skulle de vara judar eller kristna, får de betala Djizyah ^[4] samtidigt som de kvarblir i sin religion. Skulle de däremot även vägra betala Djizyah, skall de bestridas. När striden väl sätts i gång och de besegras av Muslimerna, tar Muslimerna hand om deras egendomar och förslavar fångarna. Detta är anledningen till slaveriet i Islâm, inte hudfärg. Anledningen är inte att den ena personen är vit och den andra svart, utan anledningen ligger i Kufr (hädelse). Denna Kâfir som fortsätter lyda Satan och faller ned på ansikte inför sten, träd och gravar, tycker inte om att enbart dyrka Allâh. Därför har Allâh (´azza wa djall) bestämt att en sådan person skall vara slav till en människa. Detta är alltså Djihâd; att man strider mot ickemuslimerna samt att den äger rum efter ledarens beordring.

Vad skall man då göra om det förekommer ickemuslimer som vill ha fred? Här finns en särskild utspelad händelse, nämligen då Jerusalem erövrades. Abû ´Ubaydah, även kallad för 'Erövringarnas ledare' (Amîr-ul-Futûhât), omringade Jerusalem, men ickemuslimerna ville sluta fred och Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) beordrade att man låter dem som vill ha fred vara ifred. Dock hade de ett villkor till detta fredsavtal. De ville nämligen att ´Umar bin al-Khattâb själv skrev under det. Här hade Muslimerna makten och likaså besatt de styrkan. Abû ´Ubaydah kunde göra vad han än ville med dem, men Islâms barmhärtighet, metodik och lagstiftning motsattes inte av Muslimerna. De visste att de inte fick göra något med ickemuslimerna om de begärde fred. ´Umar (radhiya Allâhu ´anh) begav sig härifrån - al-Madînah an-Nabawiyyah - och red själv upp till Jerusalem för att skriva under fredsavtalet som är känt för ´Umar-avtalet (al-Wathîqah al-´Umariyyah). I detta avtal förekom villkor som var till deras nackdel och fördel. Till deras nackdel var att de fick betala Djizyah och till deras fördel var att Muslimerna inte fick röra deras kyrkor. Dock låg hela frågan i Muslimernas händer. Dessa ickemuslimer kallas för 'Ahl-udh-Dhimmah'. Vilka rättigheter har Ahl-udh-Dhimmah? Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

"Den som dödar en person man har slutit avtal med, skall inte få känna på paradisets doft."

Denna person man har slutit avtal med är ickemuslim. Trots det är det inte tillåtet att döda honom. Vad gäller då om en Muslim skulle dödas? Allâh sade:

"För den som avsiktligt dödar en troende är straffet helvetet, och där skall han förbli till evig tid; Han skall drabbas av Allâhs vrede och Allâh skall fördöma honom och utlämna honom åt det svåraste lidande." (4:93)

När det handlar om Djihâd, lyder Islâms lagstiftning på det sätt ni nyligen hört; ledaren skickar ut krigarna i strid för Allâhs sak vilka i sin tur uppmanar dem de vill strida mot till Islâm. Om de konverterar till Islâm, gäller för dem det som gäller resten av Muslimerna. Om de däremot skulle vägra och är judar eller kristna, får de betala Djizyah. Skulle de även vägra det, skall det stridas mot dem. Vad gäller människor som varken är judar eller kristna, t ex de arabiska avgudadyrkarna, handlar det enbart om Islâm eller svärdet. Detta är den Islâmiska lagstiftningen samt betydelsen av ”Djihâd för Allâhs sak”. De människor som dödas p g a detta och för Allâhs sak är Mudjâhidûn (kämparna). De är levande hos sin Herre. Dessa människor som nämns i denna vers är Mudjâhidûn. De strider för Allâhs sak och för att Allâhs Ord skall vara högst medan ickemuslimernas skall vara lägst.

Vad gäller det som människorna idag fått om bakfoten och kallar för 'Djihâd' då det egentligen är Ifsâd (fördärv), är det särskilt studenter (Tâlib-ul-´Ilm) som bör skaffa sig förståelse inom religionen om det. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

"Allâh låter den Han önskar väl förstå religionen."

Enligt Sunnahn är det absolut förbjudet att döda en person man har slutit ett förbund med. Men vem är då denna person man har slutit ett förbund med? Antingen förekommer det en pakt mellan Muslimernas makthavare och ickemuslimerna, vilket i sin tur tyder på att det förekommer fred och då är det förbjudet att ofreda dem - och detta är något ´Umar (radhiya Allâhu ´anh) gav ett exempel på.

Eller så kan det vara gäller den som blivit garanterad beskydd.

"Om någon bland avgudadyrkarna söker skydd hos dig, ge honom då ditt beskydd , så att han får höra Allâhs ord." (9:6)

Likaså sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

"Vi beskyddar den Umm Hânî' beskyddar."

I vårt land (Saudiarabien) har vi företag vilka är i behov av arbetskraft som ingenjörer och dylikt och endast ickemuslimer klarar av denna anställning. Efter att landets ledare ger tillstånd, låter landet kristna och andra ickemuslimer komma för att arbeta. Dessa människor är under beskydd. De har hämtats och släppts in i landet efter att ledaren gav dem lov. Dessa människor är det inte tillåtet att ofreda.

Denna fråga har människorna missuppfattat. Den har gått in bland Muslimerna och samtidigt förvanskat Islâms bild i ickemuslimernas ögon. Till dessa frågor som många människor ger sig in i, är självmordsattentaten. Lyssna på hotet till dem som tar sina egna liv. I al-Bukhârî och Muslim rapporteras det från Abû Hurayrah att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

"Den som dödar sig själv med ett järn, kommer infinna sig i helvetets eld."

Detta är straffet självmördaren får. Detta liv är inte ditt så att du kan göra vad du än vill med det. Du är ålagd att behandla det på det sätt Allâh har föreskrivit åt dig. Det är inte tillåtet att begå självmord. Därför måste en Muslim vara medveten om dessa människors handlingar. Detta är inte Djihâd. Detta är Ifsâd. Med orden:

"Dödar du dessa människor, får du paradiset."

fick denna lurade Miskîn en Fatwâ som säger att paradiset väntar på honom, samtidigt som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säger att den som dödar sig själv går till helvetet. Kanske sade de till honom:

"Utför du denna handling, väntar paradisets kvinnor på dig."

Detta säger endast lömska och vidriga människor samt de som vill förvanska Islâms bild. Vi har hört att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjöd att man ger sig på en person man har slutit förbund med samt den troende. Denna människa dödar sig själv; går in i detta samhälle och dödar män, kvinnor och barn och förstör egendomar samtidigt som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade på ´Arafah-dagen:

"Sannerligen är era liv, egendomar och heder förbjudna att tagas på samma sätt som denna dags helighet, denna stads helighet och denna månads helighet. Har jag förkunnat?"

De sade:

"Ja."

Då sade han:

"Allâh, bevittna. Allâh, bevittna."

Således är det förbjudet att ta en Muslims liv och egendom. Endast vid tre tillfällen är det tillåtet att ta en Muslims liv; en gift person som begår otukt, en person som lämnar religionen och skiljer sig från Djamâ´ah samt en mördare,    d v s den som dödar skall dödas. Men vem är det som skall avrätta denna mördare? Den dödes anhöriga? Nej. Om han dödar din broder för att därefter du dödar honom, kommer an annan från hans släkt och dödar dig och det leder till stora problem. Den som verkställer bestraffningarna är makthavaren. Alla handlingar utöver dessa är förbjudna att ta en Muslims liv för.

Därför leder dessa handlingar som utförs idag endast till att Islâm skymfas. Dess bild förvanskas och ingen accepterar Islâm. Det är meningen att vi skall sprida Islâm. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

"Förkunna från mig, även om det skulle röra sig om en vers."

Likaså sade han:

"Låt den närvarande meddela den frånvarande."

Om du underrättar ickemuslimerna om Islâm och de då hittar dessa handlingar i Islâm, kommer de inte att acceptera Islâm. De kommer istället att säga:

"Islâm är att man spränger sig själv i luften, mördar oskyldiga människor och barn samt ödelägger egendomar."

En sådan Islâm kommer de inte att acceptera. Faktum är att dessa handlingar lockar från Islâm! Dessa handlingar lockar från Islâm! En Muslim måste ha kunskap om dessa frågor och inte döma utmed ens drifter och känslor. Ingen är oense om att ickemuslimerna skall bekämpas, men hur skall denna kamp gå till? På ett sådant här sätt? Du kallar på en betjänt eller en ingenjör för att därefter döda honom? Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade själv affärer med ickemuslimerna. Affärer innebär inte att man är lojal mot dem. Dessa människor idag begriper inte skillnaden mellan affärer med ickemuslimer och lojalitet och kärlek till dem. Att ha lojalitet till dem är älska dem, hjälpa dem och stödja dem. Dock har affärer ingenting med lojalitet att göra. Om du nu skulle bojkotta ickemuslimerna, kommer du att få promenera eftersom vi inte har några egna bilar. Vem köper du din bil av? Vem köper du ditt flygplan av? Vem köper du ditt vapen av? Om du bojkottar dem, kommer du att få gå till fots. Är det inte så det ligger till idag? Bojkottar du dem kommer du inte ens äga en nål ^[5] . Människorna har blandat ihop lojalitet och affärer. Inte heller skall man kalla liknande handlingar för Djihâd. Detta är inte Djihâd! Detta är Ifsâd!

^[1] Denna ädla Shaykh behöver inte prisas och rekommenderas av människor som oss, då denna tids Imâmer och lärde har gjort det. Till dem som har prisat Shaykh al-Faqîhî är Imâm Ibn Bâz, denna tids fanbärare inom Djarh och Ta´dîl Shaykh Rabî´ al-Madkhalî, Shaykh Sâlih al-Fawzân, Shaykh Ahmad an-Nadjmî och Shaykh ´Ubayd al-Djâbirî.

^[2] Muslim, kapitel 'Tawhîd'.

^[3] D v s ingen har rätt att bli dyrkad utom Allâh.

^[4] En sorts skatt dessa två religionsanhängare får betala till Muslimerna

^[5] En av våra bröder på Dâr-ul-Hadîth.com satt personligen ned med Shaykhen (hafidhahullâh) en kväll i profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) moské och hörde honom säga att åsikten om att det är förbjudet att dricka och köpa Pepsi är en åsikt som är byggd på drift och lust, inte bevis. Därefter sade Shaykhen (hafidhahullâh) att det endast är en makthavare som har rätt till att utropa ett liknande förbud - och Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) vet bättre. Vår ädla Shaykh i al-Madînah an-Nabawiyyah, Shaykh ´Ubayd al-Djâbirî (hafidhahullâh) sade i bandet 'at-Tawdjîhât as-Salafiyyah' att ett sådant förbud kan delas in i två kategorier: En person som personligen bojkottar ickemuslimska varor utan att uppmana andra till det. Detta anser Shaykhen vara tillåtet. Den andra personen är den som uppmanar folket och kallar till att bojkotta och förbjuda ickemuslimska varor. Detta anser Shaykhen (hafidhahullâh) endast vara tillåtet för makthavaren - och Allâh (tabârak wa ta´âlâ) vet bättre.