Är Djihâd utan makthavarens och föräldrarnas tillstånd tillåten?

Svar av Shaykh ´Ubayd al-Djâbirî

(Ur kassettbandet ’at-Tawdjîhât as-Salafiyyah fî Qadhâyâ al-Djiâdiyyah’)

Fråga: Är det tillåtet att gå ut i Djihâd utan makthavarens och föräldrarnas tillstånd?

Svar: Denna fråga fordrar ett detaljerat svar. Det har rapporterats autentisk att de vilkas föräldrar var i behov av dem blev hemskickade av profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) från Djihâd. Angående makthavarens tillstånd, anses detta höra till politik och avvärjning av problem och skada och detta är en fråga som måste förekomma. Om makthavaren förbjuder p g a en viss fråga som han uppfattar som välgång, är det inte tillåtet för någon att gå ut i Djihâd. Däremot ställs frågan: Belönas han för sin Djihâd eller inte? Själv tycker jag att han belönas för sin Djihâd, samtidigt som han syndar p g a sin handling och sin olydnad. Dock har den som lämnar makthavaren för att han inte anser att han har rätt att lovas tro och lydnad och dör, dött den hedniska tidens död – och skydd sökes hos Allâh. Det är allmänt obligatoriskt för Muslimerna, och särskilt för ungdomarna, att de inte luras av vilseledande uppmaningar som härrör från revolutionärerna vilka är oerfarna om tillståndet och okunniga om konsekvenserna. De – d v s dessa uppmaningar – är antingen p g a revolt eller brist på kunskap och förståelse. Låt dem därför påminna sig om Allâhs (tabârak wa ta´âlâ) Ord:

”Och när ett (rykte) som gäller fred eller krig kommer till deras kännedom, skyndar de sig att sprida det. Om de (i stället) genast underrättade sändebudet och dem i deras gemenskap åt vilka anförtrotts myndighet och ansvar skulle de bland dem som (sysslar med att) utforska sanningen kunna klarlägga (ryktets betydelse). Om inte Allâh i Sin Nåd hade förbarmat Sig över er skulle ni helt visst ha slutit er till Djävulen, alla utom ett fåtal.” (4:83)

Denna ädla vers ålägger att olyckor och problem skall hänvisas till dem som har anförtrotts myndighet, och det är Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) då han levde, och Ahl-us-Sunnah efter att han har gått bort. Till dem hör även makthavarna, med den erfarenhet Allâh har skänkt dem inom politiken och människornas tillstånd. Likaså faller de lärde, vilka står för pålitligheten, in i denna kategori. Således är det obligatoriskt att olyckor och problem hänvisas till dem så att en Muslim kan vara upprättad på klarsynthet. De skall däremot inte hänvisa till aktivisterna och dem som endast utav känslor och brist på förståelse skriker ut uppmaningar och slogan. Dessa uppmaningar kommer bara med förstörelse och ingenting gott. De delar upp och river i sönder Samfundets enande.