Islâm och  yttrandefrihet

publicerad 07.12.2009
Författare: ´Allâmah Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
Källa: Dagstidningen ”al-Madînah”, del ”ar-Risâlah”
Datum: 1426-02-22/2005-04-01

Lov och pris tillkommer Allâh, skapelsernas Herre, och må välsignelse och fred vara med den siste profeten Muhammad, hans ätt och hans följeslagare. Vidare:

Den senaste tiden har det talats mycket om yttrandefrihet, att ”det inte härrör olika åsikter härifrån”, att ”människornas åsikter inte står under någon förmyndare”, att ”det inte finns något monopol på sanningen” och liknande uttalanden som har fyllt tidningar och artiklar. Vi säger:

Samtliga människor är Allâhs (subhânah) tjänare. Hans Sharî´ah-baserade såväl som universella domar gäller alla människor. Människorna är alltså inte fria på så sätt att de varken ställs inför rätta för sina fel, straffas för sina överskridelser eller belönas för sina goda handlingar. Han (ta´âlâ) sade:

”Och när en fråga som rör en troende man eller kvinna har avgjorts av Allâh och Hans sändebud, har dessa inte rätt att själva döma i det som rör dem.” (33:36)

Om yttrandefrihet innebär att var och en säger vad han vill utan Sharî´ah-baserade inskränkningar och intellektuella mått, anses åsikten vara falsk. Människan är ansvarig för det hon säger:

”Det kommer inte ett ord över hennes läppar utan att en övervakare är hos henne, färdig [att skriva].” (50:18)

”Allâh har hört dem som säger: ”Allâh är fattig – vi är rika.” Vi skall teckna ned vad de säger.” (3:181)

Dessutom hotade Allâh hedningarna och hycklarna för deras hedniska åsikter och yttranden. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Vad skall människorna kastas in i Elden på sina ansikten för, om inte på grund av sina tungor?”

Endast galna, barn och sovande kommer att få sina yttranden bortstrukna, vilket hadîthen säger. Detsamma gäller den påtvingade. Han (ta´âlâ) sade:

”Den som förnekar Allâh efter att ha antagit tron – inte den som utsatts för tvång, fastän hans hjärta förblir tryggt i sin övertygelse.” (16:106)

En påtvingad person som uttalar sig på ett otroget sätt syndar inte. Detta är däremot på villkor att han endast avser att göra sig kvitt det han har råkat ut för samtidigt som hans hjärta förblir tryggt i övertygelse. Exempel på det är vad ´Ammâr bin Yâsir (radhiya Allâhu ´anh) råkade ut för. Men beträffande den som frivilligt uttalar sig på detta vis och är vid sitt sinne, utesluts han ur Islâm. En sådan person skall antingen ångra sig eller avrättas. Allâh (ta´âlâ) sade:

”Om du frågade dem skulle de säkert svara: ” Vi bara skämtade.” Säg: ”Då var era skämt alltså riktade mot Allâh, Hans budskap och Hans sändebud? Kom inte nu med ursäkter! Ni har hädat efter att ha trott.” (9:65-66)

”Men vad de har sagt är otro och de har hädat efter att ha förklarat att de underkastar sig [Allâhs vilja].” (9:74)

En avfälling som gör sig skyldig till denna form av avfall, eller någon annan, krävs först på ånger. Skulle han inte ångra sig, avrättas han. Detta genomförs för att skydda och bevara den Islâmiska trosläran. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Döda den som byter sin religion.”

Förr i tiden brukade de Muslimska makthavarna avrätta avfällingarna baserat på denna hadîth. Detta utfördes för att bevara Muslimernas troslära. Å andra sidan är det endast den Sharî´ah-baserade domstolen som genomför dessa handlingar, ty det hör till dess utmärkande drag.

Men om det med yttrandefrihet menas Idjtihâd i Fiqh-relaterade frågor som man kommer fram till via Sharî´ah-baserade bevis – vilket endast utförs av dem som har rätt att göra Idjtihâd, nämligen de lärda med djupt rotad kunskap – anses en del sanning ligga bakom det hela. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Om en domare utför Idjtihâd och gör rätt, får han två belöningar. Skulle han däremot utföra Idjtihâd och fela, får han en belöning.”

Visar det sig då att sanningen är i en av dessa åsikter, blir det obligatoriskt att följa sanningen och lämna den felaktiga åsikten. Han (ta´âlâ) sade:

”Och om ni råkar i tvist om något, överlåt då avgörandet åt Allâh och sändebudet, om ni tror på Allâh och den Yttersta dagen. Detta är bäst och det [gynnar] en riktig och lycklig utgång.” (4:59)

Det finns de som säger att människor inte skall dömas utmed sina yttranden och handlingar, vilken otro och avguderi de än består av, så länge man inte känner till deras avsikter. Denna åsikt motstrider Allâhs Bok, Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah och Muslimernas metodik. Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har föreskrivit domar åt uppenbara tal och handlingar. Dessutom är Muslimernas handlingar baserade på denna princip. Därför dömer vi utmed det uppenbara medan vi anförtror det dolda till Allâh (subhânah). Den som manifesterar Islâm, anser vi vara Muslim till dess att han nollställer sitt hävdande. Ser du inte vad som hände Usâmah (radhiya Allâhu ´anh) när han dödade mannen som sade att det inte finns någon sann gud utom Allâh? Han dödade honom för att han trodde att han sade det utav rädsla. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fördömde hans handling och sade:

”Öppnade du hans hjärta?”

Om en person utför en handling som består av otro, eller yttrar sig på ett otroget sätt, samtidigt som han varken är okunnig, påtvingad till det eller galen, dömer vi honom för. Vi dömer nämligen inte folks avsikter. Det är endast Allâh som känner till avsikterna. Allâh har inte ålagt oss det. Vi dömer ens handlingar och uttalanden. Det dolda lämnar vi över till Allâh.

Således är det obligatoriskt att observera dessa två slogans som har börjat dyka upp i våra tidningar och artiklar. De är antingen resultatet på okunnighet, villfaren intellektualitet eller de otrognas upprepande uppmaningar till att klä människornas religion med lögn.

I Allâhs Hand ligger all framgång och må Hans välsignelse och fred vara med vår profet Muhammad, hans ätt och hans följeslagare.