Ibn Taymiyyah om att döda Tâghût

publicerad 09.10.2010
Talare: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî
Källa: Silsilat-ul-Hudâ wan-Nûr (708)

Fråga: Vissa grupper säger att Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade att man skulle döda Tâghût oavsett om det rör sig om kungen, ledaren, ministern, generalen och till och med soldaten eller polismannen. De säger att detta är Ibn Taymiyyahs dom. När vi frågade var han säger detta, nämndes ”al-Fatâwâ al-Kubrâ”. Vi har inte läst den boken. Skulle ni kunna tala om för oss om detta stämmer?

Svar: Jag vet inte mer än vad du vet. Jag känner inte till att Ibn Taymiyyah har uttalat sig på detta detaljerade sätt.

För det andra kan vi alltid leka med tanken att han verkligen har sagt så. Han har i så fall sagt det under en tid som skiljer sig från vår tid. Han sade det när man styrde med islam. Han själv gjorde saker och ting som hör till makthavarnas uppgifter.

Idag kan en lärd person inom Qur'ânen och Sunnah inte göra det Ibn Taymiyyah gjorde på sin tid. Exempelvis brukade han hugga ned varje träd som dyrkades vid sidan av Allâh och i vilket trasor hängdes, vilket fortfarande görs i vissa länder. Ingen makthavare hindrade honom från det. Varför inte? För att de antingen hade kunskap om det som Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah fördömde eller också för att de visste att han endast gör det Sharî´ahn fordrar.

Om någon skulle ändra på något ont i Saudiarabien, som säger att det styr med Allâhs lag, straffas han av makthavaren.

Därför är det inte tillåtet att implementera dessa detaljerade ord, om de nu verkligen stämmer, idag. Om du dödar en Tâghût, vilket nämns i frågan, måste man först veta vem som har förklarat honom vara en Tâghût. Det måste vara en lärd som gör det. De som framför dessa ord är inte lärda. Det största de kan vara är studenter och inte vilka studenter som helst, utan lurade sådana. De har lärt sig lite och tror att de har lärt sig mycket. Det är dock inte så. Varje gång vi hör dem nämna Fatâwâ som denna, klargörs det att de är okunniga och att de inte vet att det är viktigare att undkomma en nackdel än att uppnå en fördel.

Om vi skulle säga att det verkligen finns Tâghût som dödas av en muslim, slutar det med att hundratals andra dödas. Säger Ibn Taymiyyah att man skall göra så? Aldrig skulle Ibn Taymiyyah säga det.

Om denna klara och tydliga Fatwâ verkligen finns, skall den inte tillämpas idag. Ty den bästa makthavaren idag är han som tillämpade Sharî´ah-lagar för inte så längesedan. Men idag är nästan alla makthavare likadana. Vi kan inte säga att det finns en makthavare idag som tillämpar Allâhs lag till skillnad från en annan. Däremot kan vi säga att vissa är värre än andra.

Att tillämpa denna Fatwâ leder till det vi ser i Egypten, Makkah, Syrien och till sist i Algeriet. Det beror på dessa Fatâwâ, som kan vara autentiska, från vissa lärda. De måste studeras. Är de autentiskt tillskrivna den lärde? Om de är det, måste man studera dem objektivt. Bara för att en lärd säger något betyder det inte att det är korrekt. De måste studeras utmed Sharî´ahs bevis. Om vi föreställer oss att den lärdes ord är autentiska, är även rapporteringen det.

Till sist säger vi att uttalandet stämmer. Men är det möjligt? Exempel på det är Djihâd. Finns det någon som tvivlar på att Djihâd är en plikt? Det råder inga tvivel om det. Låt oss gå ut i Djihâd då. Det går inte. Mudjâhidûn kommer att råka ut för större skada än den som de redan befinner sig i.  Den som inte tror får titta på Saudiarabien och vad som hände med Salafiyyah på grund av upproret i den Heliga moskén i Makkah som utfördes av Djuhaymâns gäng:

إِنَّ فِي ذَلِكَ لَذِكْرَى لِمَن كَانَ لَهُ قَلْبٌ أَوْ أَلْقَى السَّمْعَ وَهُوَ شَهِيدٌ

”I detta ligger förvisso en påminnelse till den som har ett öppet sinne och som lyssnar uppmärksamt.”1