Är det obligatoriskt att följa en viss Imâm?

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah
Mukhtasar al-Fatâwâ al-Misriyyah, sid. 46-47.

Om en person anser att människorna är förpliktigade att följa en av de fyra Imâmerna och ingen annan, är det obligatoriskt att han ångrar sig eller avrättas. Det yttersta som kan sägas, är att det är tillåtet, att man bör göra det eller att de vanliga och okunniga individerna (´Âmmah) måste göra det utan att särskilja någon speciell individ. Men att en person säger att det är obligatoriskt för Samfundet att blint följa den eller den, är ett yttrande som inte härrör från en Muslim.

Den som älskar dem och följer dem samtliga blint då han anser att deras åsikt stämmer överens med Sunnah, har utfört en god handling och hans tillstånd anses vara bättre än andras.  

Imâmernas samstämmighet är ett slående bevis, och deras meningsskiljaktigheter är en vid barmhärtighet. Den som då håller sig fanatiskt till en enda av dem, befinner sig på samma nivå som Râfidhah och Khawâridj. De håller sig fanatiskt till en av Sahâbah och inga andra.

Det där är Ahl-ul-Bid´a wal-Ahwâ's metodik och sätt. Enligt Samfundets samstämmighet, Boken och Sunnahn, har de samtliga gått ut ur Sharî´ahn.

Vad gäller den vanliga och okunniga individen som fanatiskt håller sig till endast av dem, t ex Mâlik, ash-Shâfi´î, Ahmad eller Abû Hanîfah, är det yttersta man kan säga om honom att han är okunnig inom kunskap, religion och jämfört med andra. Således är han både okunnig och förtryckande, men Allâh anbefaller rättvisa och förbjuder okunnighet och förtryck.

Vad som dock är obligatoriskt, är att han älskar de troende och de lärde, avser sanning och följer den. Likaså bör han veta, att om dessa lärde gör Idjtihâd och har rätt, får de två belöningar. Skulle de däremot göra fel, får de endast en belöning samt ett förlåtet fel. 

Och anledningen till att Allâh lät turkarna belägra Muslimerna i Öst, är just de mångfaldiga splittringar och prövningar som ägde rum bland de olika rättskolorna (Madhâhib). Allt detta beror på den typen av meningsskiljaktighet som Allâh har fördömt. Vad som däremot hör till religionens grunder, är att man håller sig till al-Djamâ´ah och ett enande.

Vad som däremot är obligatoriskt för skapelsen, är att den följer den felfrie som inte talar efter sin drift, utan det är ingenting annat än en uppenbarelse som uppenbaras:

"Nej, vid din Herre! De är inte troende förrän de sätter dig som domare att döma mellan sig i alla tvister och därefter inte i sitt inre har någon invändning mot dina beslut utan underkastar sig dem helt och fullt." ^[1]

Det är nämligen i enlighet med hans tal, tillstånd och handlingar som samtliga skapelsers tillstånd, tal och handlingar jämförs med.

Shaykh Muhammad bin Hâdî al-Madkhalî (hafidhahullâh) sammanfattade Imâm Ibn Taymiyyahs (rahimahullâh) ord och sade:

"Käre student! Titta på detta stadiga tal och denna mäktiga utredning som härrör från denna Imâm. I hans tal finner du följande frågor:

Den som förpliktigar människorna att endast följa en särskild Imâm skall antingen ångra sig eller avrättas. Vad skall man då säga om den som sade:

"Den som inte är Hanbalî är Khâridjî och Djuhaymânî."

Har inte denna individ förpliktigat människorna att enbart följa en viss Imâm för att de inte skall bli Khawâridj och Djuhaymâniyyûn?

Det yttersta som kan sägas, är att det är tillåtet, att man bör göra det eller att de vanliga och okunniga individerna (´Âmmah) måste göra det utan att särskilja någon speciell individ.

Den som håller sig fanatiskt till en enda av dem, befinner sig på samma nivå som Râfidhah och Khawâridj. De håller sig fanatiskt till en av Sahâbah och inga andra.

En Muslim säger inte att en person säger att det är obligatoriskt för Samfundet att blint följa den eller den.

Det där är Ahl-ul-Bid´a wal-Ahwâ's metodik och sätt. Enligt Samfundets samstämmighet, Boken och Sunnahn, har de samtliga gått ut ur Sharî´ahn.

Vad gäller den vanliga och okunniga individen som fanatiskt håller sig till endast av dem, är det yttersta man kan säga om honom att han är okunnig inom kunskap, religion och jämfört med andra. Således är han både okunnig och förtryckande.

Och anledningen till att Allâh lät turkarna belägra Muslimerna i Öst, är just de mångfaldiga splittringar och prövningar som ägde rum bland de olika rättskolorna (Madhâhib).

Det är obligatoriskt för skapelsen att den följer den felfrie som inte talar efter sin drift, utan det är ingenting annat än en uppenbarelse som uppenbaras." ^[2]

^[1] 4:65.

^[2] al-Iqnâ´ bimâ djâ' ´an Â'immat-id-Da´wah min al-Aqwâl fîl-Ittibâ´, sid. 52-54.