En ynglings bekännelse

publicerad 10.12.2009
Författare: Shaykh Muhammad bin Nâsir al-´Uraynî
Källa: al-Ghuluww, sid. 31-33

Detta är en kuriosa från en av ungdomarna som Allâh har väglett. Ynglingen sade:

”Först och främst lovprisar jag Allâh för att ha väglett mig. Hade det inte varit för Allâhs förärelse, skulle det hela aldrig ha hänt…

Orsakerna som fick mig att falla för denna metodik är följande:

1 – Jag umgicks med extrema studenter som brukade nedvärdera de lärda med djupt rotad kunskap och prisa människor som inte är lärda. Detta var den största och första anledningen som jag växte upp med när jag först blev praktiserande, nämligen att nedvärdera de lärda. Detta gäller särskilt efter Gulfkriget och efter att vissa människor började nedvärdera de lärda.

2 – Jag reste till Afghanistan och läste boken ”al-Kawâshif al-Djaliyyah” i stället för att referera till de lärda. Detta är den andra anledningen som emellertid inte övertygade mig helt och hållet.

3 – Jag lämnade Shaykh Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîns (rahimahullâh) lektioner efter att ha älskat honom och hans lektioner. Jag träffade några av hans studenter som inte hade samma metodik som Shaykhen och som i stället kritiserade honom. Det fanns särskilt en riktigt duktig student som var ödmjuk och hade fina karaktärer. Han ansågs vara avhållsam från det världsliga. Detta fick mig att påverkas av honom och övertygas av hans tankesätt och vilseledande metodik som går ut på att lämna skolan. En annan anledning är att jag började bo tillsammans med dem och ta åt mig deras metodik helt och hållet som särskilt baserades på att förtala de lärda.

4 – Jag lärde känna vissa extrema bröder som hade en extrem syn på Takfîr. De hade ingen kunskap och deras ledare var Abû Muhammad al-Maqdisî.

Detta skulle inte ha hänt om jag inte gick igenom de anledningar som fick mig att umgås med dessa människor vilkas metodik jag förr brukade varna för. Jag brukade trots allt vara upprättad på våra två Shaykhers metodik: ´Abdul-´Azîz bin Bâz och Muhammad bin ´Uthaymîn (rahimahumâ Allâh).

Till sist ber jag Allâh att Han inte får oss att fara vilse efter att ha väglett oss och att Han får oss vara uppriktiga i våra handlingar och uttalanden, vilket Han är kapabel till. Âmîn!

Er broder i Islâm.”