Usâmah bin Lâdin och Talibanerna

Shaykh ´Abdul-Mâlik bin Ahmad Ramadhânî (hafidhahullâh)
Ur kassettbandet ”Manhadj Usâmah bin Lâdin wa Harakatih”
(Ramadhân 1422 al-Madînah an-Nabawiyyah)

Usâmah bin Lâdin är en man som inte är känd för kunskap och inte heller går det att säga att han är kunnig (´Âlim) eller en student (Tâlib-ul-´Ilm) och detta är något han aldrig har varit känd för. Han är en krigslysten revolutionär och är orsaken till att blod har gjutits i världen, en börda han kommer få att bära på på Domedagen. Allâh skänkte honom världsliga rikedomar och istället för att använda dessa rikedomar på Allâhs väg, använde han dem för att hindra från Allâhs väg. Om detta är något Allâh har förbjudit för ickemuslimerna, hur ligger då till med muslimerna? Han sade:

”Med sina rikedomar försöker de otrogna hindra från Allâhs väg, och med det kommer de att fortsätta; men en dag skall de känna ånger och gräma sig och till sist skall de besegras. De otrogna skall föras fram framför helvetet, för att Allâh skall skilja de onda och de goda åt.” (8:36-37)

Det är ju en katastrof att en människa förbränner Allâhs ynnest på ett annat sätt än det som den har skapats för. Han köpte en mängd vapen och efter att Allâh hade fört ut de ryska kommunisterna ur Afghanistan, började muslimerna slakta varandra. Under denna period reste sig sju grupper och började slakta varandra. Fann man en person som hörde till en annan grupp, dödades han – vi ber Allâh om förlåtelse. Och detta avslöjar även denna handlings fiasko som de kallar för ”Djihâd”. Hade det varit Djihâd, skulle det ha känts vid genom dess resultat. Det sägs ju:

”Ni känner igen dem med hjälp av deras resultat.”

Och ännu bättre sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Sannerligen räknas handlingarna efter de sista (handlingarna).” (al-Bukhârî och Muslim)        

Resultatet på deras ”Djihâd” är att en muslim dödar en muslim och gjuter blod. Detta skedde efter självständigheten och det gick så långt att vissa afghaner längtade tillbaka till ryssarnas tid. De ansåg det vara bättre än att leva under dessas styre, ty dessa som gjuter ditt blod gjuter det samtidigt som han tar det till sin religion. Således kombinerar han Harâm och Bid´ah. Allâh säger:

”Tag inte andras liv – Allâh har förklarat heligt – annat än i rättfärdigt syfte.” (6:151)

Om er ”Djihâd” skulle vara för Allâhs skull och på Allâhs väg, är det meningen att Mudjâhidûn skall lämna strävan efter makt och position. Han skall säga: ”Jag har stridit på Allâhs väg, varför skall jag säga ”Detta är mitt, detta är mitt?”.” Låt det vara. Du har stridit på Allâhs väg och lämna resten till dessa människor som högaktar makt och styre. Istället säger samtliga grupper: ”Det är jag som måste styra.”

Dock lämnade Allâhs framgångsrika grupp – in shâ’ Allâh – allt detta och de är Shaykh Djamîl-ur-Rahmâns (rahimahullâh) grupp som var den första som hissade Djihâds fana i Afghanistan.

Men de som har en liten gudsfruktan strävar efter makt och ledarskap. Detta tyder på brist på religiositet och fruktan för Allâh (´azza wa djall). Till dessa hörde Usâmah bin Lâdin och hans grupp Talibanerna. Om dem vet vi att de är Deobandiyyah Sûfiyyah Qubûriyyah (gravdyrkare). Vissa räddades dock från Sûfiyyah och bär på så sätt inte denna dom, utan domen gäller flertalet. Och det de gjorde då de förstörde några Buddhastatyer, är endast utav politiska skäl, ty staden Mazâr-ush-Sharîf är fortfarande kvar och det är den som besöks. Människorna där är stolta över att man ber dem som är i gravarna och söker skydd och välsignelse av dem. Detta förekommer än idag. Detta har de inte förstört. Kan ett land grundas utan Tawhîds grunder? Jag känner två lärde härifrån – d v s al-Madînah an-Nabawiyyah – som begav sig till Afghanistan och började tala om Tawhîd. Rätt som det var riktades de afghanska krigarnas gevär mot dem – för att de talade om Tawhîd. Subhân Allâh!

”Vill ni döda en man därför att han säger: ’Allâh är min Herre?’” (40:28)

Detta gjorde de för att de talade om Tawhîd. Och Harakiyyûns (aktivisterna) propaganda handlar enbart om att belysa dessa människors ansikten och att dölja dessa handlingar. De vill inte att detta skall vara känt bland människor. Varför klargör de inte denna ”Djihâds” verkliga sida och att den inte är grundad på religionens verkliga realitet? Därför att religionens verkliga realitet är:

”Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma (för att förkunna): ”Dyrka Allâh och håll er borta från Tâghût.”” (16:36)    

Om en lärd man kommer till ett land som är fullt av okunnighet och talar med det bästa Allâh beordrade profeterna och sändebuden:

”Vi har aldrig sänt en profet före dig utan att uppenbara för honom: ”Det finns ingen annan gud än Jag – dyrka Mig!”” (21:25)

hotas han med: ”Håll tyst annars dödar vi dig!” Vad är detta för Djihâd? Vad hindrade Talibanerna att säga från allra första början: ”Vår Da´wah är Salafiyyah Sunniyyah. Vi uppmanar till uppriktig Tawhîd.”? Men att de förstör några statyer flera år efteråt för att därefter säga att de är Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah? Subhân Allâh! Klargör er Da´wah. Ni har hand om median, ni har makt över landet. Er vän Usâmah bin Lâdin kommer inte förlora ett öre om han sprider detta budskap till världen och klargör sin Da´wah, utom om han fruktar sin kända Sûfî-familj.

För fyra år seden läste jag en av hans artiklar i en jemenitisk tidning i vilken han säger att Shaykh Ibn Bâz (rahimahullâh) har tjänat judarna på ett sätt de inte ens hade vågat drömma om. Detta är vad Usâmah bin Lâdin säger. Är den som talar illa om Ahl-us-Sunnahs Imâmer från Ahl-us-Sunnah? Salaf brukade säga:

”Nämn era män.”

De kände igen män med hjälp av dem de tillskrev sig till bland de lärde. Likväl sades det:

”Om du ser en person tala illa om Hammâd bin Salamah, skall du anklaga honom.”

Det vill säga betvivla hans religion. De brukade alltså pröva människor med Sunnahns Imâmer. Likväl sade al-Awzâ´î:

”Döljer en person sin Bid´ah från oss, gör inte hans närmaste det.”   

Likväl läste jag i den saudiska tidsskriften ’al-Buhûth al-Islâmiyyah’, nummer 50, i vilken Shaykh Ibn Bâz fordrar att Usâmah bin Lâdin, Sa´d al-Faqîh och Muhammad al-Mis´arî ångrar sig och att återvänder till Sunnah. Därefter rådde han muslimerna att varken läsa dessas utsagor eller lyssna på dem.

Och jag säger att Talibanerna är utan tvekan förtryckare (Dhâlimûn). Usâmah bin Lâdin är också en förtryckare (Dhâlim) och likaså en Mubtadi´. De har gett en Mubtadi´ skydd och den som skänker en Mubtadi´ skydd har fått Allâhs, änglarnas och samtliga människornas förbannelse över sig, vilket är ett känt uttalande från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Likväl är han blodtörstig som är anledningen till att muslimernas blod har gjutits. Då tog ett ännu värre folk makten över dem, amerikanerna. Dock brukade de ta hjälp av amerikanerna i kriget mot ryssarna. Och det finns mer fakta som framtiden kommer att avslöja. Och inte heller är jag i behov av att säga att USA är förtryckande, ty det är klart och tydligt. USA är kristet och lömskt och det är ingenting som fordrar en klargörelse från mig. Men jag säger det vissa lärde har sagt idag: Varför lämnade inte Talibanerna ut denna man så att folket kunde komma undan? Likaså säger vi till honom: Om han verkligen har denna entusiasm för religionen och muslimerna, hur kan han då uppfostra att folkslag för att därefter döda dem?

Vi har inte tid nu att tala om vare sig muslimerna skall mobiliseras eller inte, är denna Djihâd obligatorisk eller inte. USA gav oss aldrig något utrymme åt det och kommer inte heller göra det, utan de har bråttom och brådskan är från Satan. Vi har inte tid att tala om liknande frågor nu, utan nu ställs frågan: Skall ett helt folk dö eller endast en människa? Antingen dör ett helt folk, och de har de gjort, tusentals afghaner har dött. Varför förstår inte dessa Takfîriyyûn och deras grupper som säger sig ha vaksamhet över muslimernas liv? Varför har de ingen förståelse? Fortfarande anser de att man inte skall lämna ut denna man. En algerier från Frankrike ringde mig och sade: ”Har du sagt att man skall lämna ut Usâmah bin Lâdin till amerikanerna?” Jag sade: ”Ja, och det är inte jag som har sagt det utan några lärde.” Då sade han: ”Subhân Allâh! Vet du inte att det är Kufr att ha lojalitet till ickemuslimerna?” Då sade jag: ”Lojalitet? Var ligger lojaliteten i att lämna ut en man?”

Jag vet inte hur dessa människor tänker. Var är lojaliteten? Lämnade inte Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ut några muslimer till de otrogna vid Hudaybiyyah-freden? Han lämnade ut Abû Djandab, Abû Basîr och andra. Han svarade inte på det. Jag visste självklart att han inte har något att säga. Jag sade: ”Svara mig.” Men han sade inget. Subhân Allâh! Då sade han: ”Jag kommer stå med er framför Allâh på Domedagen. Nu skall jag gå ut i Djihâd.” Då sade jag: ”Min broder, lämna ifrån dig drifter. Svara istället på min fråga!” Då sade han: ”Allâhs domslut…” Då sade jag: ”Detta är Allâhs dom. Jag frågade dig om profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dom om att ge ut ett par muslimer till ickemuslimerna.”

Skulle han ha någon som helst kännedom om sina anhängares tvivelaktigheter, hade han sagt att det handlar om en pakt med amerikanerna, vilket några av dem har sagt idag. Om det innebär att ens Islâm annulleras om man lämnar ut en muslim till ickemuslimer, hur kan det komma sig att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) skrev på detta fredsavtal vid Hudaybiyyah som innebar att de muslimer som rymmer från Makkah till al-Madînah skickas tillbaka till Makkahs ickemuslimer, medan de Madînah-bor som återvänder till Makkah från al-Madînah inte skickas tillbaka? Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) accepterade detta. Hur svarar de på detta? Kanske säger deras förnuftiga: ”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gjorde detta för välgång (Maslahah).” Med andra ord, för att skydda den Islâmiska Da´wahn. Då säger vi att även här säger de lärde att det skall utföras för välgångens skull; välfärden i att skydda ett helt folk och alla de katastrofer som kommer att drabba dem eller välfärden i att skydda en människa som kommer, om han överlever amerikanerna, åter igen sprida fördärv i muslimernas länder, som de problem han har orsakat i Jemen, Sudan och Algeriet. Hade mannen varit rättfärdig och kunnig, hade visheten                      fordrat att han lämnas ut. Vad skall man då säga om honom som han är nu? Det enda sättet han förtjänar att nämnas på, är på ett dåligt och varnande sätt. Jag vet inte hur dessa människor tänker. Ni säger: ”Vi skall inte lämna ut honom.” samtidigt som ondskans ledare runt om i världen stödjer denna åsikt. Vad är resultatet? Folket har dödats medan resten har flytt. Vissa frågade Shaykh ´Abdul-Muhsin om att gå till Afghanistan för att delta i Djihâd. Han svarade: ”Hur skall du gå ut i Djihâd med afghanerna när afghanerna själva har flytt från sina hem?” Subhân Allâh! Hur skall du gå ut i Djihâd? Har Allâh (´azza wa djall) beordrat oss att strida mot våra fiender om vi är svaga? Han (ta´âlâ) säger:

”Allâh som känner er svaghet har lättat på er börda. Om det således finns hundra bland er som håller stånd kan de besegra tvåhundra; och om det finns tusen bland er kan de med Allâhs hjälp besegra tvåtusen. Allâh är med dem som håller stånd.” (8:66)

Baserat på detta sade Fuqahâ’: Om fienden skulle gå upp i antal och på så sätt göra oss svagare, är det tillåtet för oss att undvika krig.

Men dessa människor tycker inte det. Istället säger de att vi är bedragare och fega och de säger t o m att vi är hycklare! Kanske säger de t o m att vi är avfällingar eftersom de anser att vi är lojala mot ickemuslimerna. Så här förstår de. Allâh (´azza wa djall) har ursäktat oss men det har inte ni gjort? Muslimerna är inte ålagda att strida mot sina fiender om de skulle vara svaga. Allâh (ta´âlâ) sade:

”Har du inte sett de som blivit tillsagda: ”Upphör med ert våld, förrätta bönen och erlägg allmoseskatten.”?” (4:77)

Dessa människor förstår sig inte på Djihâd utan de besvarar endast sina drifter. Deras drifter beordrar och de besvarar dem. Det är som om vi har skapats för att klargöra för våra fiender att vi kommer hämnas på dem.

Muslimerna är svaga. De köper sina vapen från sina fiender. Det räcker som bevis. De är både svaga religiöst och världsligt. Vad gäller religiöst, så är det känt. Dessa Talibaner är än idag upprättade på avgudadyrkarnas metodik (Tarîqat-il-Mushrikîn)! De tillber andra än Allâh och liknande. Vad är det för religion? Den som inte strider Djihâd för att upprätta Tawhîd har ingen Djihâd!

Fråga: Får man be för dem?

Svar: Ja, du får be för folket, de är muslimer.

Fråga: Jag menar Talibanerna.

Svar: Man skall be att folket klarar sig medan Talibanerna är Mubtadi´ah! De är ansvariga för den största delen av denna Fitnah. Vi ber för folket. Om vi ber för Talibanerna, ber vi att de skall ha makten över folket och på så sätt sprida Shirk bland dem. Om de blir av med Talibanerna blir de av med Mubtadi´ah. Man skall be för de muslimska människorna och skicka mat, dryck, kläder och dylikt till dem.

Detta är en kort sammanfattning jag ville nämna rörande detta ämne.