Attentat mot civila

De lärdas högsta råd angående självmordsbombningarna i Riyadh

All lovprisan tillhör Allâh Den Ende och må böner och frid tillfalla den siste Profeten, hans familj och Sahâbah. Vidare:

De lärdas högsta råd höll ett speciellt möte i Riyadh på onsdagen den 13:e i Rabî’ al-awwal 1424, om explosionerna som drabbade staden Riyadh på måndagen den 11:e i Rabî’ al-awwal 1424, angående dödandet, förstörandet, terrorismen och förödelsen som drabbade människorna, (både) muslimer och andra.

Det är välkänt att islams Sharî’ah kom för att skydda de fem nödvändiga sakerna och förbjuda övergrepp mot dem och de är:

1. religionen
2. livet
3. tillgångarna
4. äran
5. intellektet

Det finns inga meningsskiljaktigheter bland muslimerna om förbudet mot förtryck mot personer som har en rättighet att bli beskyddade. De personer som har rätt att bli beskyddade enligt islams religion är:

1. Muslimer

Det är aldrig tillåtet att förtrycka någon muslimsk person eller döda honom utan rättighet. Den som gör det har begått en stor synd, en av de stora kabâ’ir och Allâh Den Mest Upphöjde säger:

”och vemhelst som dödar en muslim med avsikt kommer att vedergällas med Jahannam, han kommer att förbli där under en vidsträckt tid, och Allâhs Vrede och Förbannelse drabbar honom, och Han har förberett ett enormt straff för honom…”

och Han Subhânahû sade:

”Och på grund av det föreskrev Vi för Israels barn att vemhelst som dödar en person, inte som en vedergällning för att han dödat en annan, eller för att sprida fördärvelse på jorden, då är det som om han dödat hela mänskligheten…”

Mujâhid rahimahullâh sade: ”med denna synd (d v s synden är lika tung som den som verkligen dödat hela mänskligheten) visas hur allvarligt det är att döda en person utan någon (laglig) rätt”

Och Profeten salla Allâhu 'alayhi wa sallam sade:

”Blodet av en muslim som bevittnar att ingen har rätt att bli dyrkad (med sanning) förutom Allâh och att jag är Allâhs sändebud är inte tillåtet (att spillas) förutom i tre fall: 1) Hämnd för att man dödat någon annan, 2) stening av en äktenskapsförbrytare, 3) den som lämnar religionen och överger jamâ’ah” (överensstämd (Bukhâri och Muslim)) Detta är Bukhâris version.

Och Profeten salla Allâhu 'alayhi wa sallam sade:

”Jag har blivit beordrad att strida mot människorna tills de bevittnar att det inte finns någon gud värd att dyrka annan än Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud, uträtta salâh, betala zakâh och om de gör det är deras blod och pengar skyddade av mig, förutom vid en islamisk rätt och deras räkenskap kommer att vara hos Allâh”

(överensstämd, ur hadithen av ibn ’Omar raddi Allâhu ’annhu)

Och ur sunan av an-Nasâî berättat av ’Abdullah ibn ’Amr raddi Allâhu ’annhu att profeten salla Allâhu 'alayhi wa sallam sade:

”att dunyâ försvinner har mindre betydelse hos Allâh än dödandet av en enda muslimsk person”

En dag stod ibn ’Omar och tittade på Huset eller Ka’bah och sade: ”hur enorm är du, och hur enorm är din helighet, men den troende är heligare än dig hos Allâh” (han menade att haram är skyddad från strid och blodsutgjutelse, men den troende har mer rätt att vara skyddad från blodsutgjutelse).

Alla dessa och andra texter visar den allvarliga verkligheten av heligheten av en muslims blod, och förbudet att döda en muslim för något annat skäl än det som nämnts i Sharî’ahs texter. Därmed är det inte tillåtet att begå någon överträdelse mot någon muslim utan rättighet…

Usâmah bin Zeid berättade: ”Allâs sändebud sände oss mot al-Huruqa och på morgonen attackerade vi dem och besegrade dem. Jag och en ansâri-man följde efter en av deras män och vi överrumplade honom och han sade ”lâ ilâha illallâh”. När vi hörde det stannade ansâri-mannen upp, men jag dödade honom genom att stöta honom med mitt spjut. Då vi återvände fick profeten salla Allâhu 'alayhi wa sallam reda på detta och sade:

”O Usâmah! Dödade du honom efter att han sagt ”lâ ilâha illallâh”? Jag sade, ”men han sade det endast för att skydda sig”. Han fortsatte att upprepa detta så ofta att jag önskade att jag inte accepterat islam innan den dagen” (överensstämd, detta är Bukhâris version).

Detta visar med största indikation heligheten av livet. Detta var en mushrik-man och de gjorde jihâd på slagfältet och då de överrumplade honom och fick kontroll över honom uttalade han (uttalet av) Tawhîd, och Usâmah bin Zeid dödade honom, eftersom han trodde att han endast sade det för att förhindra sin egen död. Men profeten salla Allâhu 'alayhi wa sallam accepterade inte hans ursäkt och hans tolkning (av situationen). Detta är bland den största indikationen på heligheten av muslimens blod och det stora brottet den gör som överträder det.

Precis som muslimens blod är förbjudet är även deras tillgångar förbjudna genom uttalet av profeten salla Allâhu 'alayhi wa sallam:

”Ert blod och era egendomar är heliga gentemot varandra liksom heligheten av er dag denna, i er (heliga) stad (Mecka) denna, i er månad denna”. Rapporterad av Muslim.  Detta uttal sades av profeten salla Allâhu 'alayhi wa sallam i khutbah vid ’Arafah-dagen och både Bukhâri och Muslim rapporterar samma sak gällande an-Nahr-dagen.

Från det som nämnts klargörs förbudet att döda själen till den som är beskyddad utan någon gällande rättighet.

2. Icke-muslimer

Andra liv som även de är skyddade i islam är:

1. De (icke muslimer) som fått överenskommelser (garantier)
2. Dhimmis
3. De som söker beskydd av muslimerna

Från ’Abdullah bin Amr bin al-’Âs raddi Allâhu ’annhu från profeten salla Allâhu 'alayhi wa sallam som sade:

”Den som dödar en person som har ett avtal med muslimerna kommer inte att känna doften av paradiset även om dess doft kan kännas från ett avstånd på fyrtio år” (relaterad av al-Bukhâri).

Om Wali ul-amr (den styrande) tillåtit inträde (till landet) åt en person med ett avtal och löfte om försäkring av hans säkerhet, så är hans liv och tillgångar skyddade. Det är inte tillåtet att skada honom och den som dödar honom kommer som profeten salla Allâhu 'alayhi wa sallam sade:

”…kommer inte att känna doften av paradiset…” och detta är en väldigt allvarlig varning för den som ger sig på de som givits avtal.

Det är känt att förmyndarskapet (skyddet) för islams folk är en enda väsen (d v s man gör det kollektivt). Profeten salla Allâhu 'alayhi wa sallam sade:

”De troendes blod är likvärdigt (gentemot varandra) och den minsta av dem strävar för deras beskydd…”

När Um Hânî raddi Allâhu ’anhâ gav fristad (d v s beskydd i utbyte mot någon nytta) åt en man ur Mushrikûn i seger-året och ’Ali bin abi Tâlib ville döda honom, gick hon till profeten salla Allâhu 'alayhi wa sallam och berättade det för honom och han salla Allâhu 'alayhi wa sallam sade:

”Vi har gett fristad åt den som du givit fristad o Um Hânî” (Bukhâri och Muslim).

Avsikten här är att den som inträtt (landet) med en garanti om personlig säkerhet eller som fått ett säkerhetslöfte från den styrande på grund av en nytta han (den styrande) såg (genom att ge säkerhetslöfte åt den personen), han är det inte tillåtet att ge sig på och man får inte begå någon överträdelse mot honom eller hans tillgångar.

När allt detta tydliggjorts förstår man att explosionerna i staden Riyâdh är något förbjudet som religionen islam inte kommit med och det är förbjudet av flera skäl:

1. Denna gärning är en överträdelse mot heligheten i muslimernas land och det skrämmer de som är säkra och skyddade där.
2. Den innebär dödande av liv som den islamiska Sharî’ah beskyddar.
3. Den orsakar fördärv på jorden.
4. Den innebär förstörelse av tillgångar och tillhörigheter som är beskyddade.

Muslimernas högsta råd förklarar detta för att varna muslimerna för att falla in i de förödande förbjudna sakerna och för att varna dem för Shaytâns planer. Han upphör nämligen aldrig att försöka med tjänaren förrän han för in honom i förstörande saker, antingen med extremism och överdrift i religionen eller med ovilja till den och stridande mot den och vi söker beskydd hos Allâh. Shaytân bryr sig inte om genom vilken av de två han segrar över tjänaren, för båda dessa vägar, extremism eller ovilja är Shaytâns vägar som får en person att drabbas av ar-Rahmâns vrede och straff.

Det som gjordes av dem som utförde dessa gärningar då de dödade sig själva genom att spränga sig själv innefattas av det allmänna uttalet av profeten salla Allâhu 'alayhi wa sallam:

”Den som dödar sig själv i världen med något kommer att straffas av Allâh med samma sak på domedagen” rapporterad av Abu ’Awânah i hans Mustakhraj från hadithen av Thâbit bin ad-Dahak raddi Allâhu ’annhu.

Profeten salla Allâhu 'alayhi wa sallam sade:

”Den som begår självmord genom att spetsa sig själv med ett järn (blad) kommer att ha det järn (bladet) i sin hand och han kommer att stöta det in i sin kropp i helveteselden och förbli där för evigt (i den situationen), och den som tar gift och dödar sig själv kommer att dricka det i helveteselden och förbli där för evigt (i den situationen), och den som kastar sig från ett berg och dödar sig själv kommer att falla in i helveteselden och förbli där för evigt (i den situationen)” liknande version finns även i Bukhâri.

Alla ska veta att fienden från alla vinklar bestämt sig för att dominera den islamiska Ummah. De gläds (fienden) åt alla sätt som berättigar denna domination över islams folk, (berättigar) deras förnedrande och drar fördel av deras resurser och rikedomar. Följaktligen, den som hjälper dem att nå sitt mål och öppnar upp vägar för dem mot muslimer och i de muslimska länderna, har hjälpt dem att skada muslimerna och dominera deras land. Detta är ett av de största förtrycken.

Det är obligatoriskt (för alla) att bry sig om Sharî’ahs kunskap grundad i Boken och Sunnah med förståelse av (de fromma) föregångarna av Ummah. Detta äger rum i skolorna, universiteten, moskéerna och informationsmedia. På samma sätt som det är obligatoriskt att bry sig om att beordra till det goda, förbjuda det onda och ge ömsesidiga råd för sanningen. Detta för att behovet eller snarare nödvändigheten kallar till detta nu mer än vad det gjort någon gång tidigare. Den muslimska ungdomen ska ha en god åsikt om sina Lärda och hämta (kunskap) från dem så att de får reda på att det som deras religiösa fiender strävar efter är osämja mellan Ummahs ungdom, osämja bland de lärda och osämja mellan dem och härskarna, så att deras styrka försvagas, vilket leder till att det blir lättare att få kontroll över dem. Därför är det obligatoriskt att vare vaksam mot detta.

   Må Allâh skydda alla från fiendens planer. Det är upp till alla muslimer att frukta Allâh i hemlighet och öppet och att ångra sig uppriktigt och ärligt från alla synder. För ingen Fitnah har sänts ner förutom pga en synd och ingen (Fitna) har lyfts upp förutom pga. ånger Vi ber Allâh att Han återger muslimerna deras hälsa och avlägsnar muslimernas land från all ondska och allt hatfullt och må böner och frid vara över vår profet Muhammad, hans familj och sahâbah.

De lärdas högsta råd

Ledaren för samlingen, ’Abdul-’Azîz bin ’Abdullah bin Muhammad Âl ash-Shaykh

Sâlih bin Muhammad al-Lahaydân

’Abdullah bin Sulaymân al-Munî’

’Abdullah bin ’Abdur-Rahmân al-Ghudayân

Dr. Sâlih bin Sâlih al-Fawzân

Hasan bin Ja’far al-’Atamî

Muhammad bin ’Abdullah as-Subayyil

Dr. ’Abdullah bin Muhammad bin Ibrâhîm Âl ash-Shaykh

Muhammad bin Sulaymân al-Badr

Dr. ’Abdullah bin Muhsin al-Turkî

Muhammad bin Zeid as-Sulaymân

Dr. Bakr bin ‘Abdullah Abu Zeid (var inte närvarande p g a sjukdom)

Dr. ’Abdul-Wahhâb bin Ibrâhîm as-Sulaymân (var inte närvarande)

Dr. Sâlih bin ’Abdullah al-Humayd

Dr. Ahmad bin Sayr al-Mubârakî

Dr. ’Abdullah bin ’Alî ar-Rukbân

Dr. ’Abdullah bin Muhammad al-Mutlaq