Svar på missförstånd om Salafiyyah

Av Salafî Publications.Com
(Ur "SLF010004 @ SalafiPublications.Com (A Reply to the Doubts of the Qutubiyyah On Ascription to Sunnah and Salafiyyah).)

1. Det är Bid´ah att tillskrivas Salafiyyah

Ordet "Salafiyyah" verkställdes inte under profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans Sahâbah’s tid eftersom Muslimerna hade korrekt förståelse av Islâm och ordet "Salafiyyah" var på sätt inte nödvändigt på den tiden. Men, när prövningarna (fitan) uppstod, när sekterna blev fler och Ummahn delades upp, stod denna Ummah’s ´ulamâ’ för att åtskilja de som följde sanningen från de som följde falskheten och på så sätt sade de "Ahl-ul-Hadîth" och "Salaf".

Abû Hanîfah (d. 150H – rahimahullâh) sade,

"Håll er till athar och Salaf’s väg och akta er för Bid´ah." (Sawn-ul-Mantaq wal-Kalâm sid. 32 av as-Suyûtî)

Baserat på detta, är "Salafiyyah" åtskiljd från alla andra Islâmiska grupper på grund av deras tillskrivning till det som garanterar dem korrekt och sann Islâm, vilket är att hålla sig till det som sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans Sahâbah följde, vilket förekommer i de autentiska hadîtherna.

Som tillägg, användes ordet "Salaf" av profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) själv. Han sade till Fâtimah,

"En så utmärkt Salaf jag är åt dig." (Muslim)

Imâm Muslim nämner i sitt förord till sin "Sahîh Muslim" (sid. 16) ´Abdullâh bin al-Mubârak’s uttalande – som han brukade säga framför människorna,

"Lämna Amr bin Thâbit’s hadîther, eftersom han brukade skymfa Salaf."

På så sätt är det obligatoriskt för varje Muslim att tillskriva sig själv till Salaf’s Manhaj och ´Aqîdah. Det kan sägas, "Om det är Bid´ah att man tillskriver sig till Salafiyyah, är det likaså Bid´ah att tillskriva sig till Ahl-us-Sunnah wal-Jamâ´ah." Målet med att använda termen "Ahl-us-Sunnah wal-Jamâ´ah" är varken dolt eller okänt. Tyvärr räcker inte termen "Ahl-us-Sunnah wal-Jamâ´ah" längre för att skilja mellan Ahl-ul-Bâtil (Lögnens folk) och Ahl-ul-Haqq (Sanningens folk). Inte ens ordet "Salafî" åtskiljer längre mellan en sann Salafî, som verkligen är Salafî i sin ´Aqîdah och Manhaj, och mellan en Hizbî (partisan), som har på sig Salafiyyah’s dräkt och påstår sig vara Salafî. Kanske har han Salafî-´Aqîdah, men den är missbrukad med Qutbî- eller Hizbî-principer, -idéer, -tankesätt och -uppförande. Han kommer visa hat mot Salafiyûn, skymfa deras Mashâyikh (lärda) och ändå påstå att han är på deras väg. Dock visar deras synpunkter och ställningar som de håller fast vid och deras al-Walâ’ (Lojalitet) wal-Barâ’ (Förnekan) något helt annat. Därför ger en sann Salafî stor vikt åt att lära sig och få kunskap, så att sanningen blir tydlig för dem och för att de okunniga simulerarna inte skall kunna lura dem.

2. Allâh har namngett oss som "Muslimer"…Varför skall vi då tillskriva oss Salaf?

Detta tvivel besvarades på ett vackert sätt av Imâm al-Albânî under en diskussion med en person gällande detta ämne. Kassettbandet var benämnt med titeln "Jag är Salafî" och här är en presentation ur dess avgörande del,

Shaykh al-Albânî: Vad svarar du om man säger till dig, "Vilken madhhab har du?"?

Frågaren: En Muslim.

Shaykh al-Albânî: Det räcker inte!

Frågaren: Allâh har namngett oss som Muslimer, "Det är Han som har namngett er som Muslimer…" (22:78)

Shaykh al-Albânî: Detta hade varit ett korrekt svar på den allra första tiden (i Islâm), innan sekterna dök upp och spreds. Men om vi nu frågar vilken Muslim som helst ur dessa sekter, som vi skiljer oss från i ´Aqîdah, hade hans svar inte varit olikt dessa ord. Alla – Shî’î Râfidhî, Khârijî, Nusayrî ´Alawî… – skulle ha sagt, "Jag är Muslim". På så sätt räcker inte detta idag.

Frågaren: I så fall säger jag "Jag är en Muslim som följer Boken och Sunnah".

Shaykh al-Albânî: Det räcker inte heller.

Frågaren: Varför inte?

Shaykh al-Albânî: Hittar du några av de som vi nyss har nämnt säga, "Jag är en Muslim som inte följer Boken och Sunnah."? Vem säger, "Jag följer inte Boken och Sunnah."?

Vid detta laget börjar Shaykhen detaljerat förklara vikten i att följa Boken och Sunnah i ljuset av Salaf-us-Sâlih’s förståelse…

Frågaren: I så fall är jag en Muslim som följer Qur’ânen och Sunnah med Salaf-us-Sâlih’s förståelse.

Shaykh al-Albânî: Skall du säga så om en person frågar dig om din madhhab?

Frågaren: Ja.

Shaykh al-Albânî: Vad säger du om att vi förkortar denna fras i språket, eftersom de bästa orden är de som är få men som antyder den avsedda meningen, och säger "Salafî"?

Slut på citatet.

På så sätt är namngivandet "Muslim" och "Sunnî" otillräckligt eftersom varenda en hävdar det. Imâm al-Albânî betonade vikten i att sanningen åtskiljs från falskhet – ur synvinkeln som berör Manhaj’s och ´Aqîdah’s grunder, och det är att man tar från Salaf-us-Sâlih, till skillnad från de olika sekterna och grupperna vars förståelse är i grund och botten baserad på sina undervisares och ledares förståelse, och inte Salaf’s.

3. Att kalla sig för Salafî är en klandervärd Tazkiyah åt en själv

Detta tvivel har besvarats av våra Mashâyikh. ´Allâmah ´Abdul-´Azîz bin Bâz – Saudiarabiens f d Muftî – blev frågad,

"Vad säger du om den som kallar sig själv för "Salafî" eller "Atharî"? Är detta en Tazkiyah åt en själv?"

Så han (rahimahullâh) svarade,

"Det finns ingen skada om han är sanningsenlig (i sitt hävdande) att han är Salafî eller Atharî, precis som Salaf brukade säga,

"Han och han är Salafî.", "Han och han är Atharî."

Detta är en Tazkiyah som är nödvändig, en Tazkiyah som är obligatorisk." (Kassettband: Haqq-ul-Muslim 16/1/1413 Tâ’if)

Shaykh Sâlih al-Fawzân blev frågad,

"Anses den som har gett sig själv titeln "Salafî" ha grundat en hizb?"

Han svarade,

"Det finns ingen skada i att stämpla sig själv med Salafiyyah om det är sant, men om det endast är ett påstående, så är det förbjudet att man stämplar sig själv med Salafiyyah samtidigt som man har en annan Manhaj än Salaf’s." (al-Ajwibah al-Mufîdah sid. 16)

Vad gäller de som vill avskräcka andra från att tillskriva sig själva till Salaf och hävdar att detta är en Tazkiyah, så känner vi till deras sammansvärjningar och de är inte dolda för oss. Istället besvarade Shaykh-ul-Islâm detta falska påstående flera århundraden tillbaka och ansåg det vara obligatoriskt att man accepterar tillskrivningen till Salaf – och han ansåg det vara Ijmâ´ – eftersom Salaf’s ´Aqîdah och Manhaj är ingenting annat än sanning. Men när dessa människors Manhaj fördärvades, ville de få människorna att lösgöra sig från Salaf – eftersom det är det enda sättet som deras falskhet kan förbli oupptäckt.

4. Salafiyyah orsakar oenighet

När det är så att Salafiyyah är Boken och Sunnah med förståelsen av denna Ummah’s Salaf och att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade,

"Denna Ummah kommer att delas upp i sjuttiotre grupper. Alla skall dem till Elden utom en."

De sade,

"Vilken är det, O Allâh’s sändebud!"

Han svarade,

"Det är de som färdas på det som jag och mina Sahâbah färdas på idag." (at-Tirmidhî # 2643)

och när det är så att denna uppdelning skedde efter att de hade lämnat den korrekta förståelsen, är Salafiyyah vägen till enighet och inte splittring och sektväsen, precis som Shaykh Sâlih al-Fawzân sade,

"Salafiyyah är al-Firqat-un-Nâjiyah (den Räddade Gruppen) och de är Ahl-us-Sunnah wal-Jamâ´ah. Det är inte någon hizb (parti, grupp, sekt) från de olika ahzâb (partier, grupper, sekter), de som idag kallas för "ahzâb"…På så sätt är Salafiyyah en grupp människor som följer Salaf’s madhhab, det som Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans Sahâbah följde och det är inte någon hizb från de ahzâb som existerar idag." (Kassettband: at-Tahdhîr min al-Bid´ah, andra kassettbandet, lektion i Hawtah Sadîr, 1416H)

På så sätt är Salafiyyah ett förkroppsligande av det som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lämnade åt sin Ummah, vars natt är klar som dess dag, ren klarhet, och den som avviker från den kommer att förstöras, det vill säga, han kommer falla i uppdelning, splittring och fall i sekter som har blivit hotade med Elden. Därför kan Salafiyyah, som kallar till det som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans Sahâbah följde, aldrig anses som en splittring.

5. Salafiyûn tror att endast de har rätt

Vi måste åtskilja mellan det som det tillskrivs till – vilket är Salaf’s väg – och den som tillskriver sig själv till den. I absoluta termer, det som man tillskrivs till, vilket är Salaf’s väg, är inget annat än förkroppsligad sanning, i båda generella och specifika termer, i frågor om ´Aqîdah och Manhaj, Usûl (grunder) och Furû´ (grenar) – och ingen förnekar detta förutom en kättare.

Vad gäller den som tillskriver sig själv till Salaf’s väg, är grunden i hans tillskrivning – vilket är till det som är ofelbart – det som han har rätt i, och det som motstrider detta är endast fel och vilseledning. Här menar vi ur synvinkeln ´Aqîdah’s, Manhaj’s, Usûl’s och religionens allmängiltighet. Detta beror på att Salaf’s ´Aqîdah, Manhaj och Usûl har i alla tider varit en och samma och de var alla enade på det.

På så sätt är den som är Salafî och sanningsenlig i sin tillskrivning till Salaf – och som arbetar på kunskap och handlingar och imiterar deras väg – korrekt i alla dessa termer, in shâ’ Allâh. Denna person kommer antingen få kunskap om Salaf’s väg i generella termer, och han vet att den är rätt, även om han är okunnig om dess detaljeringar men har ändå rätt när han anser deras väg – och hans väg i att följa och imitera dem – vara sann och allt som är i motsats till den, är fel. Eller så kommer han ha kunskap om Salaf’s väg, både generellt sett och specifikt sett, beträffande ´Aqîdah, Manhaj, Usûl och Furû´, och ha rätt i det mesta som han håller sig till och handlar utmed. Allt detta beror på hans uppriktighet i att lära sig och hans iver till att skaffa kunskap och agera i enlighet med den.

Vad gäller den individuelle personen som hävdar att han har rätt i alla frågor från de underordnade frågorna, så har han fel. Det är omöjligt att man har rätt i alla av religionens underordnade frågor, eftersom det först och främst är omöjligt för honom att ha kunskap om allt det, och för det andra, att om Imâmerna från förr i tiden inte kunde uppnå det, är det knappast möjligt att någon från de senare generationerna uppnår det. Därför är det möjligt för en Salafî att ha fel i de underordnade frågorna, men det negerar inte att han har korrekt ´Aqîdah och Manhaj, och att i generella termer följa det som tar ut honom från att vara bland de sjuttiotvå sekterna som består av Bid´ah och vilseledning.

Dock inträffar det ofta, att den som tillskriver sig själv till Salaf’s väg och gör en ytlig skyltning av den, följer vilseledda Manâhij (metodiker), även om han tillkännager renlärighet och erkänner rätt ´Aqîdah och Manhaj. Han kan vara på förstörd Manhaj, även om han skulle ha rätt ´Aqîdah. Om läget är sådant, då är han varken korrekt eller sanningsenlig i sin tillskrivning, eftersom han har en Manhaj som är olik Salaf’s och detta är fastställt genom att titta och se: Försvarar han Sayyid Qutb? Tillskriver han sig själv till ´Abdur-Rahmân ´Abdul-Khâliq’s åsikter och skandaler? Berömmer och prisar han Muhammad Qutb och tar han honom som ledare? Försvarar och förstorar han Hasan al-Bannâ? Talar han med Mubtadi´ûn’s termer och fraser "al-Ummah al-Ghâ’ibah" (den frånvarande Ummahn), "Shabâb-us-Sahwah" (Uppvaknandets ungdomar), "Tawhîd-ul-Hâkimiyyah", "al-Muwâzanah" och liknande fraser som har blivit Mubtadi´ûn’s slogan? Så vi tittar och ser. Vilka andra skador lider han av? Vem blandar han sig med? Vem talar han med? Vilka böcker hänvisar han till? På så sätt lär vi känna hans sanna inriktning i Manhaj. Från detta får vi reda på om han är en bedragare som hävdar att han följer Salaf’s väg och Manhaj, då han egentligen följer något helt annat.

6. Salafiyûn är arroganta och har dåligt uppförande

Detta är en hårfin fråga som kräver noggrant betänkande och övervägande. Vad gäller dåligt uppförande, så beror detta ofta på uppfostran och den naturliga läggningen hos personen i fråga, hans karaktär och personlighet, och inte nödvändigtvis en reflektion av grund och fundament, Salaf’s ´Aqîdah och Manhaj, som är inget annat än sanning. En person behöver kanske förbättra sitt uppförande, kalla med vishet och vackra argument, så att hans Da´wah accepteras med lätthet, men detta är inte något svepskäl till att avslå giltigheten och korrektheten i Salaf’s väg och tillskrivningen till den, eftersom det är det ända sättet till befrielse och lycka. Så vi skiljer mellan det som ibland kan komma från några Salafiyûn med dåligt uppförande, och mellan det som är en kunskapsbaserad Manhaj som är hämtad ur Qur’ânen och Sunnah. Den som skall anklagas är personen i fråga, inte grunden och fundamentet. Samma sak kan sägas om varje Muslim, oavsett vilken vilseledd Manhaj eller avvikande tro han tillskriver sig själv till; bland dem förekommer det de som har ont uppförande och dåliga vanor. En Manhaj eller en ´Aqîdah skall, grundläggande, dömas efter dess enighet eller oenighet med det som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), hans Sahâbah och Salaf följde, inte efter dess folks uppförande.