Får man fira Mawlid?

Talare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn
Källa: Fatâwâ ´Ulamâ’ al-Balad al-Harâm, sid. 462
publicerad 09.03.2008

Fråga: Vad är domen för firandet av den profetiska födelsedagen?

Svar: Man är inte hundraprocentigt säker när natten till sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) födelsedag ägde rum. Faktum är att några samtida forskare säger att det var den nionde Rabî´ al-Awwal, inte den tolfte. Detta gör att firandet den tolfte Rabî´ al-Awwal är helt grundlös historiskt sett.

Vad gäller den Sharî´ah-baserade synvinkeln, är denna handling även grundlös här. Hade den hört till Allâhs Föreskrifter, skulle profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) antingen utfört den eller underrättat sitt samfund om den.

Om han själv hade handlat enligt den eller förkunnat den, hade det varit omöjligt att gå miste om den, ty Allâh säger:

إِنَّا نَحْنُ نَزَّلْنَا الذِّكْرَ وَإِنَّا لَهُ لَحَافِظُونَ

”Det är Vi som har uppenbarat denna Påminnelse och Vi skall helt visst slå vakt om den.” (15:9)

När då denna handling inte hör till det, vet man att den inte hör till Allâhs religion. Om den då inte hör till Allâhs religion, är det inte tillåtet för oss att dyrka Allâh med den och försöka komma Honom närmare med den. Hur kan det vara tillåtet för oss tjänare att hitta på en egen väg som tar oss närmare Allâh när Allâh redan har föreskrivit en väg för oss som tar oss närmare Honom, nämligen det sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom med? Detta innebär att man ger sig på Allâhs rättighet och att vi föreskriver obehörigheter till Hans religion. Likaså fordrar det att man anklagar Allâhs följande Ord för lögn:

الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ وَأَتْمَمْتُ عَلَيْكُمْ نِعْمَتِي وَرَضِيتُ لَكُمُ الإِسْلاَمَ دِينًا

”Denna dag har Jag fullbordat er religion, skänkt er Min välsignelse i fullaste mått och behagats av att Islâm skall vara er religion.” (5:3)

Vi säger: Om denna festlighet hör till religionens fullbordning, måste den finnas till innan sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) död. Om den däremot inte hör till religionens fullbordning, hör den inte till religionen alls, ty Allâhs säger:

الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ وَأَتْمَمْتُ عَلَيْكُمْ نِعْمَتِي وَرَضِيتُ لَكُمُ الإِسْلاَمَ دِينًا

”Denna dag har Jag fullbordat er religion, skänkt er Min välsignelse i fullaste mått och behagats av att Islâm skall vara er religion.” (5:3)

Om någon påstår att den ägde rum efter profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) död och att den hör till religionens fullbordning, fordrar det att hans ord anklagar denna ädla Vers för lögn.

De som firar Mawlid gör det utav högaktning, kärlek och känslor till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) – och alla dessa frågor är dyrkan. Högaktning är dyrkan, kärlek är dyrkan, och faktum är att den troende inte kan vara troende förrän han älskar profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) mer än sig själv, sina barn, sina föräldrar och alla andra människor. Känslor för profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tillhör alltså religionen, eftersom de får en att vända sig till hans Sharî´ah. Därför anses firandet av Mawlid vara en dyrkan eftersom den utförs för att komma närmare Allâh och högakta sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Om det då är en dyrkan, är det absolut otillåtet att innovera något obehörigt till Allâhs religion och därmed är Mawlid en Bid´ah och en förbjuden handling.

Dessutom hör vi att dessa festligheter består av väldiga synder som varken erkänns av Sharî´ahn, sinnena eller förståndet. De sjunger visor i vilka de överdriver i prisandet av sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) så pass, att de gjort honom större än Allâh – och skydd sökes av Allâh.

Likaså hör vi, att när vissa dumma festare berättar om profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) födelse och kommer fram till ordet ”al-Mustafâ föddes”, reser sig samtliga upp och säger:

”Sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) själ är med oss nu och utav högaktning reser vi oss upp för honom.”

Detta är en ren dumhet. Detta hör inte till artighet, ty sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hatade att man stod upp för honom. Hans följeslagare brukade aldrig resa sig upp för honom utav högaktning under hans livstid, och de hade starkast kärlek och högaktning till honom. Vad skall man då säga om dessa påhittade myter?