Abu 'Ala al-Mawdudî

[ index ]

al-Mawdûdî’s syn på ledarskapet

Av Shaykh Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî
(Ur "Manhaj-ul-Anbiyâ’" sid. 166 – 172, 180)

al-Mawdûdî säger,

"Sannerligen är ledarskap och maktinnehav den allra viktigaste frågan hos människan och den mest fundamentala principen. Dess vikt och allvar är ingeting nytt idag, utan något som är bundet med det mänskliga livet och som människan har berott på sen urtider, och så förträffligt vittne till detta är det vanliga uttalandet,

"Folket har sin kungs religion."

På grund av detta har det rapporterats i hadîthen,

"Ummah’s ´ulamâ’ och makthavare är ansvariga för dess välfärd eller korruption." (al-Usas-ul-Akhlâqiyyah sid. 21-22)

Detta är den stora tänkarens åsikt! Jag vittnar framför Allâh, att om jag endast hade hört detta från en sanningsenlig person, hade jag trott att han hade misstagit sig i att tillskriva detta denna stora tänkare. Men vad kan jag, eller någon annan, säga, när detta förekommer i hans bok "al-Usas-ul-Akhlâqiyyah lil-Harakat-il-Islâmiyyah", ur vilken han gav en lektion till det Islâmiska Universitetets styrelsemedlemmar, dess medhjälpare och de som var påverkade av den. Han gav ett tal inför en fullsatt konferens för fyrtio år sedan, medan folket, speciellt hans följeslagare, var närvarande och både välkomnade den varmt och respekterade den, fram tills idag. Men faktum är det, att den viktigaste frågan är det som alla profeter (´alayhim-us-salâtu was-salâm) kom med, är frågorna som berör Tawhîd och Îmân. Detta sammanfattas av Allâh,

"Vi har aldrig sänt en profet före dig utan att uppenbara för honom: "Det finns ingen annan gud än Jag – så tillbe Mig!"" (21:25)

"Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma (för att förkunna): "Dyrka Allâh och håll er borta från Tâghût (Shirk mm)."" (16:36)

"Men det har uppenbarats för dig att liksom för dina föregångare, att om någon sätter medhjälpare vid Allâh’s sida, skall allt vad han har åstadkommit gå om intet och han skall höra till förlorarna. Nej, tillbe Allâh och tacka med de tacksamma." (39:65-66)

Detta är den viktigaste frågan som orsakade kampen mellan profeterna och de vilseledda folken. På grund av detta drunknade de som drunknade, de som utplånades blev utplånade, de som slukades upp av jordbävningar blev uppslukade, och de som blev straffade straffades. Därefter säger han,

"Religionens sanna mål är att etablera ett system av rättfärdigt ledarskap." (al-Usas-ul-Akhlâqiyyah sid. 22)

Min åsikt är, att religionens sanna mål är – vilket även är meningen med skapandet av Jinn och människan, meningen med att sända sändebuden och meningen med att uppenbara Böckerna – är att man dyrkar Allâh och tillägnar religionen uppriktigt åt Honom. Allâh (ta´âlâ) säger,

"Alif Lâm Râ’. En Skrift vars budskap har avfattats på ett fast och klart språk och förtydligats på punkt efter punkt av en Allvis, väl underrättad om allt; dyrka inte någon utom Allâh. (Säg, Muhammad:) "Jag är sänd av Honom för att varna och överbringa ett glatt budskap."" (11:1-2)

Så i och med att detta är al-Mawdûdî’s syn på ledarskap och maktinnehav – det vill säga att det är detta som är religionens sanna mål, den allra viktigaste frågan som berör mänskligheten och den mest grundläggande principen – är det lämpligt att jag citerar Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah’s svar mot Ibn-ul-Mutahhir al-Hullî, en av Râfidhah’s Imâmer, som överdrev och överskred gränserna beträffande ledarskapet. Shaykh-ul-Islâm sade,

"Râfidhî-författaren sade,

"Vad gäller fortsättningen: Detta är en ädel uppsats och ett fint uttalande som omfattar den allra viktigaste domen i religionen och den förträffligaste av alla Muslimska angelägenheter: ledarskapet… Det är en av Îmân’s pelare och frambringar rätt till evigt liv i Paradiset och räddning från den Barmhärtiges Vrede." (Minhâj-us-Sunnah (1/20))

Det bör sägas att tal angående detta är nödvändigt från ett flertal synpunkter:

Först: Det bör sägas: En person som säger att ledarskap är det allra viktigaste i Religionen, är lögnare enligt Muslimernas Ijmâ´, både hos Sunnî som Shî´ah. Det är sannerligen Kufr, eftersom tron på Allâh och Hans sändebud är viktigare än ledarskapet – och detta är allmänt bekant i Islâm’s religion. På så sätt blir en Kâfir inte Muslim förrän han bär vittnesbörden att det inte finns någon gud utom Allâh och att Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är Allâh’s sändebud. Det är på grund av detta som Allâh’s sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stred mot Kuffâr, vilket rapporteras i Sahîhayn och andra, att han sade,

"Jag har blivit beordrad att strida mot människorna tills att de bär vittnesbörden att det inte finns någon gud utom Allâh och att Muhammad är Allâh’s sändebud, att de förrättar bönen och delar ut allmosan." (al-Bukhârî, Muslim m fl)

Allâh (ta´âlâ) säger,

"När de helgade månaderna gått till ända, skall ni döda avgudadyrkarna, var ni än träffar på dem; tag dem till fånga och omringa dem och lägg er i försåt för dem. Men om de visar ånger och förrättar bönen och betalar allmoseskatten, lämna dem då ifred – Allâh är ständigt förlåtande, barmhärtig." (9:5)

Detta är vad ´Alî (radhiyâ Allâhu ´anh) förkunnade när han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sände honom. Likaså brukade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stöta på Kuffâr och han brukade låta dem vara ifred endast på grund av att de hade lämnat Kufr bakom sig – han brukade aldrig nämna något ledarskap till dem. Allâh (ta´âlâ) säger efter detta,

"Men om de visar ånger och förrättar bönen och betalar allmoseskatten, då är de era bröder i tron." (9:11)

Han gjorde dem alltså till bröder i religionen på grund av ånger. När Kuffâr på Allâh’s sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid blev Muslimer, verkställdes Islâm’s lagar för dem. Aldrig nämndes det något ledarskap till dem. Ingen från de lärda rapporterar något sådant från Allâh’s sändebud, varken från en rapport med begränsade källor eller utspridda källor. På så sätt vet vi, att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte nämnde något ledarskap, varken generellt eller specifikt, så hur kan det då vara det allra viktigaste i religionen…???

Andra: Det bör sägas: Att tro på Allâh och Hans sändebud är viktigare än ledarskapsfrågan, oavsett tid och plats. Sannerligen kommer ledarskapet aldrig någonsin, varken bli viktigare eller förträffligare.

Tredje: Det bör sägas: Då hade det varit obligatoriskt för profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att förklara för sin Ummah efter honom, på samma sätt som han förklarade frågorna kring Salâh, Zakâh, Siyâm och Hajj, och på samma sätt som han noggrant förklarade tron på Allâh, Allâh’s Tawhîd och den Yttersta Dagen. Det är även bekant att ledarskapsfrågan inte är förklarad i Boken och Sunnah med förklaring till dessa fundamentala principer." (Minhâj-us-Sunnah (1/28-29))

Min avsikt är att ge den Muslimska ungdomen ett uppriktigt råd, så att de kan hålla sig fast vid deras profets vägledning. Och från mitt råd till dem är, att de inte endast skall söka efter att få jämföra mellan Rabî´ och al-Mawdûdî, utan att istället rikta sin uppmärksamhet till Qur’ânen, deras Herres Tal, och deras profets Sunnah. Därefter kommer de inte jämställa någon människas tal med dem, oavsett vilken position och status de har. Detta är vad som krävs av Îmân och detta är ett bevis på en persons uppriktighet.

[ index ]