Ahl-us-Sunnah - det måttfulla folket

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah & förklaring av Shaykh Muhammad Khalîl Harrâs (rahimahumâ Allâh)
(Sharh `Aqîdat-il-Wastiyyah sid. 144-154)

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade i sitt mästerverk "`Aqîdat-ul-Wastiyyah",

"I liknande hadîther som Allâh's sändebud (sallâ Allâhu `alayhi wa sallam) underrättade om sin Herre det som Han underrättade honom med, har al-Firqat-un-Nâjiyah (den Räddade Gruppen), Ahl-us-Sunnah wal-Jamâ`ah, tron i, precis som de tror på det som Allâh underrättade om i Sin Bok; utan Tahrîf (förvridning) och utan Ta`tîl (förnekan). Utan Takyîf (ifrågasättning) och utan Tamthîl (jämförelse). Utan de är dem mest måttfulla av alla Ummah's folk precis som denna Ummah är mest måttfullt av alla andra folk. Så dem är måttfulla när det gäller Allâh's (subhânahu wa ta`âlâ) Egenskaper - mellan de förnekande Jahmiyyah [1] och de jämförande Mushabbihah [2]. Dem är måttfulla när det gäller Allâh's handlingar - mellan Jabriyyah [3] och Qadriyyah [4]. Dem är måttfulla när det gäller Allâh's Hot (Wa`îd) - mellan Murji'ah [5] och Wa`îdiyyah [6], som är från Qadriyyah och andra. Och vad gäller îmân (tro) och Dîn (religion) - mellan Hurûriyyah [7] och Mu`tazilah, mellan Murji'ah och Jahmiyyah. Och vad gäller Allâh's sändebuds (sallâ Allâhu `alayhi wa sallam) Sahâbah - mellan Râfidhah [8] och Khawârij [9]."

Shaykh Muhammad Khalîl Harrâs (rahimahullâh) förklarade Shaykhens ovanstående ord,

"Författaren säger "I liknande hadîther:". Hadîtherna som författaren har nämnt här, är inte alla de hadîther som är relaterade till Allâh's Egenskaper som profeten (sallâ Allâhu `alayhi wa sallam) har bevisat, utan endast några av dem. Författaren sade att liknande hadîther, i vilka profeten (sallâ Allâhu `alayhi wa sallam) har underrättat om den upphöjde Herren, bär likadan obligation, det vill säga, att man måste tro de Namn och Egenskaper som nämns i dem. Därefter nämner han Ahl-us-Sunnah wal-Jamâ`ah's trosläror och att man skall ha tro i de Egenskaper som är tillgängliga i den autentiska Sunnah, på samma sätt som de frågor som nämns av Allâh Själv i Sin Bok, det vill säga, utan utvidgning, utan förvridning, utan förminskning, utan jämförelse och utan förlikning.

Därefter säger författaren att Ahl-us-Sunnah wal-Jamâ`ah är det måttfulla folket mellan de avvikande och vilseledande i denna Ummah, precis som den Muslimska Ummah är ett måttfullt folk mellan de förflutna folken. Allâh säger,

"På så sätt gjorde Vi er till ett måttfullt folk, så att ni må vara vittnen mot folket och sändebudet vittne mot er." (Sûrat-ul-Baqarah: 143)

"Måttfullt" betyder: moderat och bättre, vilket redan har angivits i hadîthen. På så sätt är detta folket måttfullt bland alla andra folk som föll i extremism och avvikelse från den Rätta Vägen. Det finns många folk som överdrev i prisandet av skapelser och som tillskrev dem Skaparens egenskaper, precis som de kristna överdrev i prisandet av al-Masîh och munkarna. Bland dessa folk förekommer det även de som behandlade profeterna och sändebuden orättvist och gick så långt, att de t o m mördade dem och avvisade deras missioner, som t ex de judar som mördade profeterna Zakariyyâ och Yahyâ, de försökte korsfästa `îsâ och de anklagade honom för olika falskheter. Men detta Muslimska folket har tron på alla sändebud som sändes av Allâh; det tror på deras läror och erkänner deras höga status som de hade fått.

Det finns liknande folk som även avvisade att handla efter de förbjudna och tillåtna frågorna. Vissa blev extrema och förbjöd även de tillåtna och heliga frågorna, men vad gäller det Muslimska folket, tillät Allâh det heliga och förbjöd det smutsiga och hädiska. Utöver dessa, förekommer några andra frågor som Allâh har förpliktigat detta perfekta folk med och gjort det till ett bättre folk.

På samma sätt är Ahl-us-Sunnah wal-Jamâ`ah på den Rätta Vägen och ett måttfullt folk bland de avvikande Mubtadi`ûn och de som gick vilse från den Rätta Vägen. Författaren säger ":dem är måttfulla när det gäller Allâh's (subhânahu wa ta`âlâ) Egenskaper:". Ahl-us-Sunnah wal-Jamâ`ah är det måttfulla folket bland de som negerar och reducerar Allâh's Dhât (Jaget) från Sina Egenskaper eller t o m förnekar dem, och avleder den korrekta betydelsen av Qur'ânens verser och de autentiska hadîtherna, som är relaterade till Allâh's Egenskaper, till sina egna förmodade betydelser, utan några som helst giltiga resonemang och klara förståelser. T ex säger de att Allâh's Barmhärtighet betyder Hans Vilja för Godhet, Hans Hand betyder Hans Kraft, Hans öga betyder Hans skydd och vaksamhet och Hans resning över Tronen betyder Hans Herravälde. På samma sätt förekommer det många typer av negationer och reduceringar av vilka, tillsammans med tron på Allâh, de är förslavade av sina påhittade trosläror och har en inbillning att bekräftelsen av Allâh's Egenskaper kan förstås på samma sätt som bekräftelsen av skapelsernas egenskaper.

Jahmiyyah kallas för Ahl-ut-Ta`tîl (Folket av förnekan). Denna ideologi hänvisas till Jahm bin Safwân at-Tirmidhî, avvikelsens och vilseledningens ledare. Denna term skulle efteråt utvidgas och började användas till varenda en som förnekar något eller någon av Allâh's många Namn och Egenskaper. På så sätt inkluderar ordet alla de skamlösa sekterna som t ex filosoferna, Mu`tazilah, Ash`ariyyah, Qarâmitah, Bâtiniyyah o s v. Likaså är Ahl-us-Sunnah wal-Jamâ`ah måttfulla mellan de förnekande Jahmiyyah och Mushabbihah, de som förliknar Allâh med Sin skapelse och förklarar Honom efter Sina skapelsers förhållanden. Allâh har motbevisat båda dessa sekter i Sina följande Ord,

"Det finns ingen lik Honom."

Detta motbevisar Mushabbihah. Och Allâh's Ord,

"Och Han är den Hörande, den Seende."

motbevisar Mu`attilah och Jahmiyyah.

Ahl-ul-Haqq (Sanningens folk) är de som bekräftar Allâh's Egenskaper utan att förlikna och de förklarar Honom fri från att likna skapelserna, utan att förneka (Egenskaperna). På så sätt har de en bättre väg än vad båda dessa sekter har, genom att följa fastställandets väg och lämna den väg som de, som har gjort misstaget i att tro på förlikning och förnekan, färdas på.

Författaren säger ":dem är måttfulla när det gäller Allâh's handlingar:". Shaykh och `Allâmah Muhammad bin `Abdil-`Azîz bin Mâni` sade,

"Människorna har skilts sig åt gällande tjänarnas gärningar. är de under Allâh's Kraft eller inte? Jahm och hans följeslagare Jabriyyah menar att gärningar är under Allâh's Kraft och inte under tjänarens kraft. al-Ash`arî och hans följeslagare säger: Det som är verksamt i vad som är under kontroll är Herrens Kraft och inte tjänarens kraft. Mu`tazilah säger generellt sett, och det är Qadriyyah som förnekar Qadr, att Allâh's Kraft förekommer inte specificerat över det som Allâh's tjänare har kraft över. Men de har skilt sig åt om Allâh's Kraft finns överhuvudtaget över sådana saker eller inte. Basariyyah, som t ex Abû `Alî och Abû Hâshim, accepterar det som bekräftat medan al-Ka`bî och hans Baghdâdî-följeslagare förnekar det.

Ahl-ul-Haqq säger att tjänarnas gärningar är sådana, att de fick tjänarna antingen bli lydiga eller trotsande. Dessa gärningar är Allâh's skapelser och endast Han förmår skapelserna till existens. Det finns ingen skapare förutom Honom. När Jabriyyah grävde ordentlig ner sig i extremismen av Qadr, förnekade de helt och hållet tjänarnas gärningar, medan förnekarna av Qadr, Mu`tazilah, ansåg mannen som skaparen precis som Allâh. Detta är varför de blev denna Ummah's Majûs [10]. Allâh vägledde, genom Sin befallning, Ahl-us-Sunnah i denna motstridande fråga med sanningen.

"Allâh visar Sanningens Väg till den Han önskar."

På så sätt sade de att Allâh's tjänare utför handlingar och Allâh är deras och deras gärningars Skapare. Allâh säger,

"Allâh skapade er och det som ni gör.""

Vi har nu citerat denna originaltext i och med att den är en utmärkt förkortning av alla de teologiretorikernas (Ahl-ul-Kalâm) trosläror beträffande problemet i Qadr och de mänskliga gärningarna.

Författaren säger ":dem är måttfulla när det gäller Allâh's Hot:". Det vill säga, Ahl-us-Sunnah wal-Jamâ`ah är på sanningen, till skillnad från Murji'ah som håller fast vid åsikten att synder inte skadar îmân, precis som lydnad inte gynnar Kufr. Murji'ah har uppfattningen att îmân förekommer bara man tror med hjärtat, även om man inte bekräftar det med tungan. Deras namn (d v s Murji'ah) är tillskrivet Irjâ', vilket betyder uppskjutning. Med andra ord:de har låtit gärningarna ha en sekundär ställning till îmân.

Det finns inga tvivel att Irjâ är Kufr i denna mening. En som håller fast vid denna tro är utstött ur Islâm's ramar på grund av att îmân's grundförutsättningar är tungans bekräftelse, tron i hjärtat och lemmarnas handlingar. Om någon av dessa tre är frånvarande, kommer en person inte längre vara Mu'min.

Irjâ' har tillskrivits till vissa av Kûfah's Imâmer, bl a då Imâm Abû Hanîfah och andra, som säger att gärningar inkluderar inte i îmân. Hursomhelst, de håller med Ahl-us-Sunnah att Allâh senare kommer ta ut vissa människor från Helvetet som Han har straffat för att de har gjort stora synder. Detta kommer ske bl a på grund av förmedlan. De anser också att muntlig bekräftelse är obligatorisk för att îmân skall finnas. De tror också på att man måste utföra de obligatoriska förskrifterna och att den som lämnar dem bör straffas. Denna typ av Irjâ' är inte Kufr, dock ett falsk och ett avvikande uttal:

Wa`îdiyyah säger att rationalistiskt sett, är det obligatoriskt för Allâh att Han straffar de syndiga och belönar de lydiga. Så enligt dem är det inte tillåtet att tro att Allâh kommer förlåta en person som dog efter att ha gjort en stor synd utan att ha sonat för den. Denna troslära som de har är falsk och strider mot Qur'ânen och Sunnah. Allâh har sagt,

"Sannerligen förlåter Allâh inte att man gör Shirk med Honom, men Han förlåter allting annat till den Han vill." (Sûrat-un-Nisâ': 48)

Hadîthen har ofta förekommande hänvisningar till att de syndiga som tror på Tawhîd kommer tas ut ur Helvetet och bli insläppta i Paradiset.

Ahl-us-Sunnah wal-Jamâ`ah's troslära är måttfull mellan Murji'ah, som negerar tron på Hotet, och Qadriyyah, som bekräftar den. Enligt dem (d v s Ahl-us-Sunnah) befinner sig en person som dör efter att ha begått en stor synd under Allâh's Vilja: om Han vill, straffar Han honom och om Han vill, förlåter Han honom - vilket är klart och tydligt från det som tidigare har antytts från Qur'ânen. Men om Allâh straffar honom, kommer han inte lida av straffet på samma sätt som Kuffâr kommer göra, utan han kommer få komma ut och träda in i Paradiset.

Författaren säger "Och vad gäller îmân (tro):". "Namnen" och "föreskrifterna" är det första Islâmiska problemet som skapade motsättningar bland de olika sekterna. De politiska händelserna och krigen som ägde rum mellan `Alî och Mu`âwiyah på den tiden - och resultatet var att sekter som Khawârij, Râfidhah och Qadriyyah blev till - påverkade dem kolossalt. "Namnen" menas med de termer som förekommer i religionen såsom Mu'min, Muslim, Kâfir, Fâsiq o s v. "Föreskrifterna" betecknar föreskrifterna som gäller dem i denna värld såsom den Kommande.

Khawârij's och Mu`tazilah's troslära är att termen "îmân" endast kan användas till den som har tron i hjärtat, bekräftar med tungan och utför alla de gärningar som har föreskrivits och avstår från alla de stora synderna. Enligt dem, förtjänar en person som utför de stora synderna inte att bli kallad för Mu'min (troende). Båda sekter har enats på denna punkt, men skillnaden mellan dem ligger i om en sådan person skall kallas för Kâfir eller inte. Khawârij säger att en sådan person är Kâfir och anser det vara tillåtet att strida mot honom och plundra honom. På grund av detta kallade dem `Alî, Mu`âwiyah och deras följeslagare för Kuffâr och ansåg alla de frågor som är tillåtna mot Kuffâr, vara tillåtna mot dem också.

Mu`tazilah säger, att den som har gjort sig skyldig till stor synd, är utesluten ur îmân, men inte inkluderad i Kufr. På så sätt innehar han en position mellan dem båda. Detta är en av de principer som trosläran I`tizâl (d v s Mu`tazilah's troslära) är grundad på.

Hursomhelst, båda sekterna är överrens om att den som dör med stor synd, utan att ha gjort Tawbah, kommer evigt stanna i Helvetet. Så dessa två sekter är överrens om två saker:

1. Att man negerar îmân hos den som har gjort sig skyldig till stora synder.
2. Deras eviga boning med Kuffâr i Helvetet.

Naturligtvis finns det olikheter mellan dessa två. En av dem är om man skall kalla sådana personer för Kuffâr och anse deras blod och egendom tillåtet att ta, eller inte - och detta är en världslig fråga. Murji'ah's troslära har redan angivits, och den är, att synder inte skadar îmân, därför att även om en person har begått en stor synd, förblir han, enligt dem, en perfekt troende och förtjänar inte att bli inkastad i Helvetet.

Ahl-us-Sunnah wal-Jamâ`ah's troslära är den balanserade vägen mellan dessa två. Enligt dem, är den som har gjort en stor synd en troende med brist i sin îmân. Hans îmân har lidit förlust i enlighet med hur mycket han har syndat. De förnekar dock inte hans îmân fullständigt, något som både Khawârij och Mu`tazilah gör, och inte heller säger dem att sådana personer har fullkomlig îmân, något som både Murji'ah och Jahmiyyah gör. Enligt dem (d v s Ahl-us-Sunnah), är sådana syndares slutdestination i det Kommande Livet; att Allâh kommer förlåta dem och därefter föra in dem i Paradiset. Han kommer ta ut en sådan person ut ur Helvetet och placera honom i Paradiset, vilket redan har angivits. Denna position är också måttfullt mellan de som säger att dem evigt kommer stanna i Helvetet och de som säger att dem förtjänar inte att bli straffad för deras synder.

Författaren säger "Och vad gäller Allâh's sändebuds (sallâ Allâhu `alayhi wa sallam) Sahâbah:". Det är allmänt känt att de fördömda Rawâfidh använder skymfande språk mot Sahâbah; de avskyr dem och brukar kalla dem allihopa, eller åtminstone några av dem, för Kuffâr. De flesta av dem, tillsammans med baktal mot Sahâbah och de Rättfärdiga Kaliferna, favoriserar hyperboliska uttal angående `Alî och hans avkomma och har gudomlig tro i dem. Det folket var känt redan under `Alî's (radhiyâ Allâhu `anh) tid, under Abdullâh bin Saba''s ledning. Denna mannen var jude, men blev sedan Muslim. Han försökte att orsaka Islâm och det Muslimska samhället en stor skada, precis som judarna gjorde med kristendomen och förstörde hela den. `Alî (radhiyâ Allâhu `anh) brände dem i elden för att förbjuda detta okynne. I ett uttal, som var riktat mot dem, sade han,

"När jag såg denna sak vara en avskyvärd sak, flammade jag upp min brasa och kallade på Qunbar."

Khawârij motsatte sig dessa Rawâfidh och kallade `Alî, Mu`âwiyah och alla de Sahâbah som gjorde dem följe för Kuffâr. De startade krig mot dem och ansåg det vara tillåtet att ta deras liv och egendomar.

Ahl-us-Sunnah wal-Jamâ`ah har den balanserade vägen mellan dessa tvås överdrift och underdrift. Allâh vägledde dem för att se sin profets (sallâ Allâhu `alayhi wa sallam) Sahâbah's ädelhet, för dem är det Islâmiska folkets fullkomligaste människor i uppfattning av îmân, Islâm, kunskap och intelligens. Men de överdrev inte heller deras roll och inte heller ansåg de dem vara ofelbara. De älskade dem för att de hade varit i Islâm's förtrupper, för att de hade strävat för att få Islâm växa och för att de hade deltagit i Jihâd med profeten (sallâ Allâhu `alayhi wa sallam)

[1] Jahmiyyah: Sekt som dök upp i slutat av Umayyah-eran. Den tillhör Jahm bin Safwân at-Tirmidhî. De förnekar Allâh's Namn och Egenskaper, likt Murji'ah's och Jabriyyah's extremister.

[2] Mushabbihah: De kallas också för Mujassimah. De är motsats till Jahmiyyah när det handlar om Allâh's Namn och Egenskaper. De tror att Allâh's Hand är lik skapelsernas Hand, Hörsel lik skapelsernas hörsel, Syn som skapelsernas syn o s v. Upphöjd och fri är Allâh från det som dessa syndare säger om Honom.

[3] Jabriyyah: De och folket som följer dem är Jahmiyyah. Deras tro är att tjänaren har varken fri vilja eller kraft att utföra goda handlingar eller avstå från det onda. Man är alltså tvingad till att göra allting. På så sätt är dem Qadriyyah's motsats.

[4] Qadriyyah: De och folket som håller med dem är Mu`tazilah. De tror att Allâh inte känner till Sin tjänare förrän han har gjort en god eller dålig gärning. De är Jabriyyah's motsats.

[5] Murji'ah: De tror att îmân endast är tro i hjärtat och tungans uttal. Gärningar med ens lemmar är inte del av îmân. Karrâmiyyah, som är en grupp från dem, säger att îmân endast består av tungans uttal. Deras extremister säger, "Endast tron i hjärtat krävs och de två Trosbekännelserna behöver inte uttalas." De säger också att synder inte skadar îmân.

[6] Wa`îdiyyah: De är som Qadriyyah vad gäller uppfyllandet av Hotet. De tror att om en person utför en stor synd och dör, utan att göra Tawbah, kommer han förbli i Helvetet. Anledningen till det är att Allâh har lovat syndarna Helvetet och Han bryter aldrig sitt Löfte.

[7] Hurûriyyah: De är Khawârij som gjorde uppror mot `Alî (radhiyâ Allâhu `anh) när han accepterade medling med Mu`âwiyah (radhiyâ Allâhu `anh). De samlades på en plats vid namnet "Hurûrah" som ligger utanför staden Kûfah och blev på så sätt kallade "Hurûriyyah".

[8] Râfidhah: Extremistisk sekt ur Shî`ah som avvisade (rafadha) Zayd bin `Alî bin Husayn när han visade kärlek och lojalitet till Abû Bakr och `Umar (radhiyâ Allâhu `anhumâ). De ignorerade honom i Kûfah och tog till sig samma egenskap som de gjorde med hans farfar, Husayn.

[9] Khawârij: Se Hurûriyyah's beskrivning.

[10] Majûs: de är eldsdyrkarna, trollkarlarna. De ansåg att Allâh och Shaytân tävlade mot varandra och ibland vann den ene över den andre och att Shaytân skapade ondska medan Allâh skapade godhet.