Ahl-ul-Hadîth’s Madhhab

Av Imâm Muhammad al-Mubârakfûrî (rahimahullâh)
(Ur "Tuhfat-ul-Ahwadhî" (1/351))

Ha kunskap om att vissa från Hanafî-Madhhab's ´ulamâ’ hävdar att Imâm at-Tirmidhî tillhörde Shâfi´î-Madhhab, medan andra från dem hävdar att han var Hanbalî. Detta är deras uttalanden som deras munnar har yttrat och den lögn som de hävdar. Faktum är det, att han varken var Shâfi´î eller Hanbalî, på samma sätt som han varken var Mâlikî eller Hanafî. Istället var han (rahimahullâh) från Ahl-ul-Hadîth; han höll sig till Sunnah och utförde sina handlingar i enlighet med den. Han var alltså Mujtahid och inte någon som blint följde en människa. Detta är klart och tydlig för den som har läst hans "al-Jâmi´" och därefter undersökt och funderat över den. Vad som är märkligt, är att de hävdar att han var Shâfi´î eller Hanbalî. Vet de inte, att om han var Shâfi´î och följde Imâm ash-Shâfi´î blint, så hade han gett sin Imâm’s Madhhab företräde i alla, eller åtminstone i de flesta, de frågor som det förekommer meningsskiljaktigheter i över alla andra Madhâhib? Han hade stött den och hjälpt den på det sätt som de som följer blint gör, men det gjorde han inte. Istället avvisade han ash-Shâfi´î’s uttalanden på flera platser i sin bok. Ser ni inte det i kapitlet som handlar om att skjuta upp Salât-udh-Dhuhr när det är extremt varmt, efter rapporteringen om Ibrâd [1],

"…Och ett flertal från Ahl-ul-´Ilm har föredragit att skjuta upp Salât-udh-Dhuhr i extrem hetta: Ibn-ul-Mubârak, Ahmad och Ishâq (bin Râhawayh). ash-Shâfi´î sade,

"Sannerligen gäller Ibrâd för Salât-udh-Dhuhr endast om människorna anser det vara svårt på grund av avståndet till moskén. Vad gäller den som förrättar bönen ensam eller i sitt folks moské, tycker jag att han inte borde skjuta upp på bönen i den extrema hettan."

Vad gäller de som har valt att skjuta upp Salât-udh-Dhuhr i extrem hetta, så är det närmare Sunnah. Vad gäller Imâm ash-Shâfi´î’s åsikt, bevisar Abû Dharr’s hadîth motsatsen. Abû Dharr sade,

"Vi var på en resa med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och Bilâl gjorde Adhân för Salât-udh-Dhuhr. Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), "Bilâl! När det blir kallare, när det blir kallare!""

Om det hade varit som Imâm ash-Shâfi´î säger, hade det inte varit någon anledning till Ibrâd vid den tidpunkten eftersom de alla var på resa och på så sätt förekom det inga svårigheter beträffande avståndet."

Vet de inte att han (d v s at-Tirmidhî) sade i kapitlet beträffande den som ber den obligatoriska bönen och därefter leder folket i bönen,

"Detta utförs av våra följeslagare; ash-Shâfi´î, Ahmad och Ishâq."

Han säger beträffande mannen som är gift med tio fruar när han accepterar Islâm,

"Att handla i enlighet med Ghaylân’s hadîth, stöds av våra följeslagare; ash-Shâfi´î, Ahmad och Ishâq."

I kapitlet som berör Salâh i fårens boning och kamelernas viloplats säger han,

"Att handla i enlighet med detta, stöds av våra följeslagare och Ahmad’s och Ishâq’s uttalanden."

Dessa uttalanden från at-Tirmidhî är tyder klart och tydligt på att Imâm at-Tirmidhî varken var Shâfi´î eller Hanbalî. På så sätt blir den som säger det uppenbart avvisad. Jag säger att Imâm Abû ´Îsâ at-Tirmidhî var från Ahl-ul-Hadîth och hans Madhhab var den som Ahl-ul-Hadîth har. Så hans avsikt med sitt uttalande "våra följeslagare" var Ahl-ul-Hadîth. al-Qârî sade i "al-Mirqât, Sharh-ul-Mishkât", en förklaring av at-Tirmidhî’s uttalande,

"…Han anses som svag av våra följeslagare, det vill säga Ahl-ul-Hadîth."

Jag säger att detta är sanningen som berör at-Tirmidhî’s föregående uttalanden.

Vissa Ahnâf säger i sina kommentarer till "Jâmi´-ut-Tirmidhî",

"Vad gäller den Madhhab som "as-Sihah’s" författare har, har det sagts att al-Bukhârî var Shâfi´î, men faktum är det att al-Bukhârî var Mujtahid. Vad gäller Muslim, så är jag inte säker vilken Madhhab han hade. Vad gäller Ibn Mâjah, så var han kanske Shâfi´î och at-Tirmidhî var Shâfi´î. Vad gäller Abû Dâwûd och an-Nasâ’î, så är det allmänt förstått att de var Shâfi´î, men sanningen är att de var Hanbalî. Sannerligen är böckerna om Hanbalî-fiqh fyllda med Abû Dâwûd’s och Imâm Ahmad’s berättelser."

Jag säger, att på samma sätt som al-Bukhârî (rahimahullâh) följde och höll sig till Sunnah; en Mujtahid som inte följde någon av de fyra Imâmerna, eller någon annan än dem, blint, var på samma sätt Muslim, Abû Dâwûd, an-Nasâ’î och Ibn Mâjah det. Alla följde de Sunnah, handlade i enlighet med den och de följde ingen blint. Och vad gäller slutsatsen att Abû Dâwûd och an-Nasâ’î var Hanbalî endast för att böckerna om Hanbalî-fiqh är fulla av Abû Dâwûd, så är det helt grundlöst. Även om böckerna om Hanbalî-fiqh var fulla av Abû Dâwûd’s rapporteringar, betyder det inte att han var Hanbalî. Ser ni inte att böckerna om Hanafî-fiqh är fulla av rapporteringar av Imâm Abû Yûsuf och Imâm Muhammad? Trots det ansågs de inte som Ahnâf som blint följde Abû Hanîfah.

Ha kunskap om att dessa få har hävdat att Abû Dâwûd och an-Nasâ’î följde Imâm Ahmad blint helt och hållet och obegränsat. Han säger någon annanstans i sin kommentar till "Jâmi´-ut-Tirmidhî",

"Yahyâ bin Ma´în var Hanafî, vilket kan hittas i Ibn-ul-Khalkân’s "at-Târîkh". Salaf’s Taqlîd var Taqlîd i Ijtihâd, i vilket det inte förekommer något fastställt från Marfû´ eller Mawqûf, och inte heller är det som vår Taqlîd. Detta är vad jag tror på."

Jag säger att inte förekommer några bekräftade bevis på att Imâm Abû Dâwûd och an-Nasâ’î följde Imâm Ahmad blint i Ijtihâd. Sannerligen är detta endast deras gissningar, och sannerligen ersätter inte gissningar sanningen. Vad gäller hans uttalande,

"Vad gäller Ibn Mâjah, så var han kanske Shâfi´î…"

tyder det på att de inte har några bevis på att Ibn Mâjah var Shâfi´î. En Hanafî säger i förordet till förklaringen av "Sahîh Muslim",

"Några från de utmärkande i Hadîth-vetenskap säger att al-Bukhârî och Abû Dâwûd var Imâmer i Fiqh, från Ahl-ul-Ijtihâd. Vad gäller Muslim, at-Tirmidhî, an-Nasâ’î, Ibn Mâjah, Ibn Khuzaymah, Abû Ya´lâ, al-Bazzâr och deras like, så är de från Ahl-ul-Hadîth’s Madhhab. De följer ingen människa blint och de är inte heller helt och hållet från Ahl-ul-Ijtihâd. Istället lutar de sig till uttalanden som yttras av Imâmerna i Hadîth, som t ex ash-Shâfi´î, Ahmad, Ishâq, Abû ´Ubayd och de som är som dem. De är närmare Ahl-ul-Hijâz’s (d v s Makkah och Madînah) Madhhab än Ahl-ul-´Irâq’s Madhhab. Vad gäller Abû Dâwûd at-Tayâlisî, så levde han innan dem alla, eftersom han var från samma generation som Yahyâ bin Sa´îd al-Qattân, Yazîd bin Hârûn al-Wâsitî, ´Abdur-Rahmân al-Mahdî och andra från den generationen i vilken Imâm Ahmad’s lärare levde. Alla kämpade och ansträngde sig i att hålla fast vid Sunnah. Det förekom de som lutade sig till Ahl-ul-´Irâq’s Madhhab, som t ex Wakî´ och Yahyâ bin Sa´îd, och det förekom de som lutade sig till Ahl-ul-Madînah’s Madhhab, som t ex ´Abdur-Rahmân al-Mahdî. Vad gäller ad-Dâraqutnî, så lutade han sig till ash-Shâfi´î’s Madhhab, även om han var en av de som utförde Ijtihâd och en av Imâmerna i Hadîth och Sunnah. Hans position var inte lik de lärda i Hadîth som kom efter honom, de som rent allmänt hölls sig till Taqlîd förutom vid de få tillfällen som man t o m kan räkna upp. Sannerligen var ad-Dâraqutnî både starkare i Ijtihâd och kunnigare."

Och han sade,

"Vad som är uppenbart, är att Abû Dâwûd var närmare att vara Hanbalî. Sannerligen är böckerna om Hanbalî-fiqh fulla av hans rapporteringar…"

Hans citat är ur "al-´Arf-ush-Shâdhî" och ni har redan svaret mot det. Så om ni frågar, att om Imâm al-Bukhârî inte var Shâfi´î som följde Imâm ash-Shâfi´î, varför ansågs han då som Shâfi´î och varför nämns han i "Tabaqât-ush-Shâfi´iyyah"? ´Allâmah Shâh Waliyyullâh ad-Dahlawî sade i sin "Hujjatullâh al-Bâlighah",

"Kanske brukade Ahl-ul-Hadîth tillskrivas till en av Madhâhib eftersom han stämde överrens med den i många frågor. På samma sätt som an-Nasâ’î och al-Bayhaqî tillskrevs till ash-Shâfi´î."

I sitt verk "al-Insâf" säger han,

"Vad som menas med tillskrivningen till Shâfi´î-Madhhab, är att han följer honom i principerna i att utforska bevisen och deras klargöranden. Om han då och då skulle skilja sig från detta, så avviker ha inte från denna metodik förutom i vissa frågor, och det påverkar inte hans tillstånd i att tillhöra Shâfi´î-Madhhab. Likaså gäller Imâm al-Bukhârî. Han räknas upp bland "Tabaqât-ush-Shâfi´iyyah", skriven av Shaykh Tâj-ud-Dîn as-Subkî. Han sade, "Han tog kunskap från al-Humaydî och al-Humaydî tog kunskap från ash-Shâfi´î.""

´Allâmah och Shaykh Ismâ´îl al-´Ijlûnî förklarade i sin bok "al-Fawâ’id-ud-Darârî" sin förklaring till att al-Bukhârî tog kunskap från al-Karabîsî, az-Za´farânî och Abû Thawr och att det gjorde honom till Shâfi´î. Det sägs att han var Shâfi´î i sin Madhhab och detta vände sig as-Subkî till i sin "Tabaqât-ush-Shâfi´iyyah" och sade,

"Sannerligen lyssnade han på al-Karabîsî, Abû Thawr och az-Za´farânî, och han tog kunskap från al-Humaydî. Och alla var dem ash-Shâfi´î's följeslagare."

Det har även sagts att han var Hanbalî. Abûl-Hasan bin al-´Irâqî nämnde honom bland Imâm Ahmad's följeslagare. Därefter citerade han rapporteringen från al-Bukhârî som sade,

"Jag trädde in i Bagdad åtta gånger och varje gång satt jag ner med Ahmad bin Hanbal. Den sista gången jag satt med honom sade han till mig, "Abû ´Abdullâh! Skall du överge kunskap och människorna för att istället resa till Khurassân?"" Då sade al-Bukhârî,

"Jag återkallar nu hans uttalande."

Det har också sagts att han var Mujtahid, vilket är as-Sakhâwî's åsikt. Han sade,

"Jag lutar mig till att han var Mujtahid."

[1] Att skjuta upp bönen från dess originella tid vid extrem hetta tills att det blir kyligare.