Vikten i kunskapen om män och försvar av Sunnah

Sammanfört av Maktabah Dâr-ul-Hadîth

"Sannerligen är denna kunskap religion, så var försiktiga vem ni tar er religion ifrån." (Ibn Sîrîn (rahimahullâh))

Imâm ´Abdur-Rahmân al-Yamanî (rahimahullâh) sade,

De första som lärde sig Sunnah var de ädla Sahâbah. De memoriserade den och förstod den och de förstod den både generellt och detaljerat. Därefter framförde de den till de som kom efter dem (Tâbi'ûn/Efterföljarna). Därefter lärde sig Tâbi'ûn Sunnah och de i sin tur framförde den till de som följde dem (Atba´ Tâbi'ûn/Efterföljarnas efterföljare) o s v.

Så en Sahâbî brukade säga, "Jag hörde Allâh's sändebud (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) säga..." Och en Tâbi´î brukade säga, "Jag hörde den och den Sahâbî säga, "Jag hörde profeten (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) säga..." Och en Atba´ Tâbi´î brukade säga, "Jag hörde den och den säga, jag hörde den och den Sahâbî säga, "Jag hörde profeten (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) säga..." o s v .

Den som vet att Muhammad är det sista sändebudet, och att hans Sharî'ah är den sista Sharî'ah, och all lycka i denna världen såsom den Kommande ligger i att följa honom, vet också att det är viktigare för människorna att memorisera Sunnah än att äta och dricka.

Ibland kommer en hadîth/athar från en person som det är obligatoriskt att acceptera från, eller från någon som det är obligatoriskt att avvisa från eller från någon som man måste vänta och se (för att ytterligare klargöra). Och hur dumt hade det varit, att den sanningen som den sista profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) meddelade från sin Herre, skall kännas till med något annat än med berättarnas tillstånd.

Så när det är nödvändigt att känna till en berättares tillstånd och situation, så är det även nödvändigt att man kungör detta öppet, så att den som känner till en berättares tillstånd talar, om för andra om hans tillstånd så att folk får känna till det." (Ahimmayat-ul-´Ilm-ur-Rijâl)

Imâm Ibn Tâhir al-Maqdisî (rahimahullâh) sade,

"Jag hörde Imâmen Abû Ismâ´îl ´Abdullâh bin Muhammad al-Ansârî säga, "Svärdet placerades på min nacke fem gånger och det sades inte till mig "Lämna din madhhab (d v s Salaf's ´Aqîdah)!", utan det sades "Håll tyst om de som motsätter sig dig." Så jag sade, "Jag skall inte hålla tyst."" (Âdâb-ush-Sharî´ah (1/207) av Ibn Muflih al-Maqdisî al-Hanbalî)

Imâm al-Humaydî (Imâm al-Bukhârî's lärare) (rahimahullâh) sade,

"Wallâhi! Jag älskar mer att strida mot de som avslår sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hadîther än att strida mot lika många Kuffâr." (Dhamm-ul-Kalâm av Imâm al-Harâwî)

Imâm Ibn-ul-Qayyim al-Jawziyyah (rahimahullâh) sade,

"Jihâd med bevisen (Qur'ânen och Sunnah) och tungan kommer före Jihâd med svärdet och spjutet." (al-Jawâb-us-Sahîh (1/237) av Imâm Ibn Taymiyyah)

Nasr bin Zakariyyâ sade,

"Jag hörde Muhammad bin Yahyâ adh-Dhuhlî säga, "Jag hörde Yahyâ bin Yahyâ säga, "Att försvara Sunnah är bättre än Jihâd på Allâh's Väg." Jag sade,
"Även om man spenderar sin egendom, tröttar ut sin kropp och kämpar? Är han (försvararen av Sunnah) fortfarande bättre än honom?" Han svarade, "Ja, flera gånger." (Dhamm-ul-Kalâm av Imâm al-Harâwî)

Imâm Ibn ´Abdil-Barr (rahimahullâh) brukade läsa följande dikt,

"Och bläcket som kommer från deras pennor är renare och ädlare än martyrernas blod. O elever till profeten Muhammad's kunskap..." (Jâmi´Bayân-il-´Ilm (1/31))

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade,

"Den som kritiserar Ahl-ul-Bid´ah är Mujâhid (en som strider på Allâh's Väg)." (Majmû´-ul-Fatâwâ (13/4))

Shaykh Muhammad bin Jamîl Zînû (hafidhahullâh) sade när han nämnde en av anledningarna till varför han skrev en bok mot den vilseledda ´Abdur-Rahîm at-Tahhân i Qatar,

"Försvar av Tawhîd och Sunnah och kritisering av en Mubtadi´ är från Salaf's väg. De förhöjde dess situation och ansåg det som Jihâd på Allâh's (Ta´âlâ) Väg." (Tahdhîr-ul-Anâm min Inhirâfât ´Abdir-Rahîm at-Tahhân sid.9)