al-Kabbânî’s lögn om Mawlid

al-Kabbânî’s hävdan att firandet av profetens födelsedag är Ijmâ´

Hur ofta hör vi inte att någon hävdar att det förekommer Ijmâ´ beträffande en viss fråga, men när man väl undersöker saken, inser man att en sådan Ijmâ´ i själva verket aldrig ägt rum? Det händer ofta att en individ är omringad av människor som håller med honom om en viss fråga. Han talar med dem och träffar dem i åratal i en sådan utsträckning, att ingen är oense med honom. Han blir övertygad om Ijmâ´ beträffande en fråga endast på grund av att han inte har råkat på en annan åsikt.

Siddîq Hasan Khân sade,

”Människorna har blivit fruktansvärt slarviga i att rapportera Ijmâ´. Därför ser vi att de som har liten kunskap om ´Ulamâ’’s åsikter anta att det som stämmer överens med deras Madhhab eller land är Ijmâ´. Sannerligen är detta en stor fara. Med sådana påståenden, som inte är grundade på noggrann forskning och fromhet, orsakar de en allmän skada för Muslimerna. ash-Shawkânî sade i ”Wabal-ul-Ghamâm Hâshiyatu Shifâ´’-ul-Awâm”,

”Frågor om Ijmâ´ som är rapporterade i böcker uppstår i situationer i vilka rapportören inte var medveten om meningsskiljaktigheter beträffande en viss fråga. Det bästa man kan säga är att han sade att han trodde att det förekom en Ijmâ´…”” (as-Sirâj-ul-Wahhâj min Kashf Matâlib Sahîh Muslim bin al-Hajjâj (1/3))

Fundera på de tre följande exemplen ur den ädla Imâm an-Nawawî’s skrifter:

i)                     al-Hâfidh Ibn Hajar citerar i ”at-Talkhîs” (4/176) att Imâm an-Nawawî sade i ”Rawdat-ut-Tâlibîn” om hadîthen ”Man skall inte avlägga löften för olydnad” att den är svag enligt Muhaddithûn’s överenskommelse. Men Ibn Hajar påpekade att den var,

”Förklarad som autentisk av at-Tahâwî och Abû ´Alî bin as-Sakan, så var är överenskommelsen?”

ii)                   an-Nawawî sade i ”al-Majmû´” (2/42) om hadîthen beträffande att man rör vid mannens privata delar ”Är det inte endast en del från dig?” att den var svag enligt Huffâdh’s överenskommelse. Dock har hadîthen förklarats som autentisk av Ibn Hibbân, Ibn Hazm, at-Tabarânî och andra. Därför sade Ibn ´Abdil-Hâdî i ”al-Muharrar”,

”Den som yttrar att det är Ijmâ´ att den är svag, har misstagit sig.” (sid. 19)

iii)                  I mer än en bok har an-Nawawî nämnt att det förekommer Ijmâ´ i tillåtelsen att man använder svaga hadîther för att uppmuntra människorna till rättfärdiga handlingar. Mullah ´Alî al-Qârî svarade i ”al-Mirqât” (2/381) att en sådan Ijmâ´ existerar inte.

al-Kabbânî hävdade djärvt att det är Ijmâ´ att det är tillåtet att man firar profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) födelsedag. Han skrev under rubriken ”´Ulamâ’’s Ijmâ´ att Mawlid är tillåtet”,

”Att man kommer ihåg profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) födelsedag är en handling som alla ´Ulamâ’ i den Muslimska världen accepterar och gör det än idag. Detta betyder att även Allâh accepterar det, enligt hadîthen från Ibn Mas´ûd som är rapporterad i Imâm Ahmad’s ”Musnad”,

”Det som majoriteten av Muslimerna anser som bra, är bra hos Allâh, och det som majoriteten av Muslimerna anser som dåligt, är dåligt hos Allâh.” (The Celebration of Mawlid, 1994, sid. 14)

Denna ”hadîth” är inte från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) utan från ´Abdullâh bin Mas´ûd. al-Kabbânî kungör endast ett par fraser. Den fullständiga texten lyder,

”Allâh tittade i tjänarnas hjärtan och såg att Muhammad’s hjärta var bäst av alla hjärtan. Så Han valde honom till Sig Själv och skickade honom med Sin Uppenbarelse. Därefter tittade Han i tjänarnas hjärtan efter Muhammad och fann att hans Sahâbah’s hjärtan var bäst av alla tjänarnas hjärtan. Så Han gjorde dem till Sin profets medhjälpare som stred för Hans religion. Så det som Muslimerna anser vara bra, är också bra hos Allâh, och det som de anser vara dåligt, är också dåligt hos Allâh.”

Som tillägg till Imâm Ahmad’s ”Musnad”, citeras den även av at-Tayâlisî i hans ”Musnad”. En del av den förekommer även i al-Hâkim’s ”al-Mustadrak”, som anser dess kedja vara autentisk. adh-Dhahabî stämde överens.

al-Hâkim lägger till att berättelsen var förknippad med Sahâbah’s Ijmâ´ i att Khilâfah skulle tillhöra Abû Bakr as-Siddîq. Här får vi reda på den Ijmâ´ som Ibn Mas´ûd påpekade, nämligen, Sahâbah’s Ijmâ´. Härifrån ser vi att det uttalande som al-Kabbânî använde för att bestyrka tillåtelsen i att fira Mawlid, är i själva verket bevis mot honom själv, eftersom dess avsedda mening var att fastställa Sahâbah’s Ijmâ´ – och det förekommer ingen som helst rapporterad Ijmâ´ från Sahâbah beträffande firandet av Mawlid.

Beträffande citatet, säger al-Kabbânî,

”Det som majoriteten av Muslimerna anser som bra, är bra hos Allâh, och det som majoriteten av Muslimerna anser som dåligt, är dåligt hos Allâh.”

Ordet ”majoriteten” förekommer inte i Ibn Mas´ûd’s uttalande.

En Muslim är ålagd att hålla sig till sanningen, vare sig sanningen ligger hos majoriteten av folket eller inte. I många fall leder det till fel och misstag att man följer majoriteten. Allâh (ta´âlâ) säger,

”Om du vill göra flertalet av jordens invånare till viljes, kommer de att leda dig bort från Allâh’s Väg.” (6:116)

Det förekommer ett annat uttalande från Ibn Mas´ûd,

”Sannerligen är den stora majoriteten av människorna de som motsätter sig al-Jamâ´ah. Sannerligen är al-Jamâ´ah det som stämmer överrens med sanningen, även om du är ensam.” (Ibn ´Asâkir’s ”Târîkh Dimashq” (13/322/2) och al-Lâlikâ’î’s ”Sharh Usûl-il-I´tiqâd Ahl-is-Sunnah wal-Jamâ´ah” (# 160))

Det råder inga tvivel om att al-Jamâ´ah är det som är i enlighet med den profetiska vägen, vare sig den består av en stor grupp av människor eller inte. Ibn Hibbân skrev i sin ”Sahîh”,

”Beordringen i att hålla sig till al-Jamâ´ah är generell, men det som menas med det är oerhört specifikt, eftersom al-Jamâ´ah är Allâh’s sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sahâbah’s Ijmâ´… Och efter Sahâbah är al-Jamâ´ah de som enar och kombinerar religionen, förståndet och kunskapen, och de är dem som avstår från Bid´ah och falska lustar i sina angelägenheter, även om de skulle vara få i antal. al-Jamâ´ah är inte människornas skrän, även om de skulle vara många i antal.” (8/44)

Abû Shâmah skrev i ”al-Bâ’ith ilâ Inkâr-il-Bid´a wal-Hawâdith”,

”Beordringen i att hålla sig till al-Jamâ´ah betyder att man håller sig till sanningen och dess följeslagare, även om de som håller sig till sanningen är få i antal och de som motsätter sig den är många. Detta beror på att sanningen är det som den första Jamâ´ah på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans Sahâbah’s tid var grundade på. Ingen uppmärksamhet skall ges till de många från falskhetens folk som efterträder dem.”

al-Kabbânî är inte bara oförmögen att visa en Ijmâ´ från Sahâbah’s generation om firandet av Mawlid, utan även från deras elever, och deras elever och från de fyra kända Imâmerna. Det tidigaste offentliga firande han är kapabel till att frambringa som bevis i sin bok (sid. 15), skedde mer än femhundra år efter profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) död. Och Allâh vet bättre.