Imâm Ahmads uppträdande mot Ahl-ul-Bid´ah

Sammanställt av: Maktabah Dâr-ul-Hadîth.Com
publicerad 30.09.2004

1. Imâm ´Alî bin Abî Khâlid (rahimahullâh) sade:

"Jag sade till Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh):

"Den här äldre mannen är min granne. Jag förbjöd honom att vara med en viss person. Nu vill han höra vad du har att säga om honom, nämligen om Hârith den Korte [1] . För flera år sedan brukade jag vara med honom och då sade du till mig att jag inte skulle sitta med honom. Vad säger du om honom nu?"

Plötsligt såg jag Ahmad bli röd i ansiktet och hans blodådror och ögon svälldes upp på ett sätt jag aldrig någonsin hade skådat. Därpå började han skaka och säga:

"Den där? Må Allâh göra saker och ting med honom och det har Han redan gjort. Endast den som har erfarenhet och känner honom vet vem han är. al-Maghâzilî, Ya´qûb och en till brukade sitta med honom och han fick dem att bli Djahmiyyah. De gick under p g a honom."

Då sade den äldre mannen till honom:

"Men Abû ´Abdillâh, han berättar ju hadîth. Han är så lugn och ödmjuk."

Då blev Abû ´Abdillâh arg och sade:

"Låt dig inte luras av hans ödmjukhet och mildhet. Låt dig inte luras av att han har huvudet böjt. Sannerligen är han en ond man och endast den som har erfarenhet av honom vet vem han verkligen är. Tala inte med honom och visa honom ingen respekt. Skall du sitta med varenda en som berättar hadîth från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)? Nej! Visa honom ingen respekt!"

Därefter sade han om och om igen:

"Den där, den där." [2]    

2. Imâm Abû Dâwûd (rahimahullâh) sade:

"Jag såg en man från Bagdad hälsa på Ahmad och jag fick reda på att det var Abû Bakr al-Maghâzalî, en av dem som handlade passivt [3] . Då hade han sagt till honom:

"Försvinn härifrån. Jag vill inte se dig nära min dörr."

Han sade detta på ett fruktansvärt hårt sätt och hälsade inte ens tillbaka. Därefter sade han:

"Du är i behov av det ´Umar gjorde med Sabîgh [4] ."

Därefter gick han in och stängde dörren efter sig.

3. Imâm Abû Bakr al-Marwadhî (rahimahullâh) sade:

"Ya´qûb bin Shaybah handlade passivt [5] i Bagdad. Då varnade Abû ´Abdillâh Ahmad bin Hanbal för honom. Detta fick kalifen al-Mutawakkil att sända ´Abdur-Rahmân bin Yahyâ bin Khâqân för att fråga Ahmad bin Hanbal om vem som följer denna fråga. ´Abdur-Rahmân sade:

"Jag frågade honom om Ya´qûb bin Shaybah och han svarade:

"Han är Mubtadi´ som besitter drifter.""

al-Khatîb sade:

"Ahmad beskrev honom på detta sätt för att han handlade passivt." [6]

4. Imâm al-Hâkim (rahimahullâh) sade:

"Jag hörde Abûl-Husayn Muhammad bin Ahmad al-Handhalî säga i Bagdad: Jag hörde Abû Ismâ´îl at-Tirmidhî säga:

"Jag var tillsammans med Ahmad bin al-Hasan at-Tirmidhî hos Abû ´Abdillâh. Då sade Ahmad bin al-Hasan till Abû ´Abdillâh:

"Abû ´Abdillâh, de nämnde Hadîthens folk i Ibn Abî Qulaybahs närvaro i Makkah och då sade han:

"Hadîthens folk är ett dåligt folk."

Då reste sig Abû ´Abdillâh upp, tog bort dammet från sina kläder, sade:

"Kättare, kättare, kättare."

och gick in i sitt hus."

5. Imâm ´Abdullâh bin Ahmad bin Hanbal (rahimahumâ Allâh) sade:

"Jag hörde min fader säger:

"Den som säger att hans uttalande av Qur'ânen är skapat, är en ond och vidrig människa. Det där är Djahmiyyahs åsikt."

Då sade jag till honom:

"al-Karâbîsî säger just det."

Då sade han:

"Han ljuger. Må Allâh riva i sönder honom, den lömska människan."" [7]   

6. Imâm Sâlih bin Ahmad bin Hanbal (rahimahumâ Allâh) sade:

”al-Hizâmî begav sig till min fader efter att ha varit hos Ibn Abî Duwâd. Då han kom ut och fick syn på honom, gick han åter in och låste dörren mitt framför näsan på honom.” [8]

[1] D v s Hârith al-Muhâsibî.

[2] Tabaqât-ul-Hanâbilah (1/234).

[3] Wâqifah. Det är de som sade "Vi vet varken om Qur'ânen är skapad eller inte" eller "Vi säger varken att Qur'ânen är skapad eller inte". De handlade passivt i denna fråga och kallas därmed för "Wâqifah" (de Passiva).

[4] Imâm Sulaymân bin Yasâr (rahimahullâh) rapporterade att en man av Ghunaym-stammen vid namnet Sabîgh bin ´Isl kom till Madînah. Han hade böcker med sig och brukade fråga om Qur'ânens mindre tydliga verser. Detta fick ´Umar reda på som i sin tur sände ett bud efter honom. Då mannen begav sig efter honom, började ´Umar göra i ordning palmblad åt honom. När han väl kom, satte han sig ned och sade:

"Vem är du?"

Han sade:

"Jag är Allâhs tjänare Sabîgh."

Då sade ´Umar:

"Jag är också Allâhs tjänare ´Umar."

Därför gestikulerade han och började piska honom med palmbladen. Han slog honom om och om igen till dess att blodet forsade från hans ansikte. Då sade han:

"Du Troendes ledare, det räcker. Vid Allâh, sannerligen har det jag brukade finna i mitt huvud försvunnit." (Imâm al-Lâlikâ'îs 'Sharh-us-Sunnah' (3/635-636))

[5] Se fotnot 1.

[6] Târîkh Baghdâd (14/350) och as-Siyar (12/478).

[7] as-Sunnah (1/165-166).

[8] as-Sunnah (1/165-166) av Imâm ´Abdullâh bin Ahmad bin Hanbal