al-Ikhwân al-Muslimûn försummar Tawhîd-ul-Ulûhiyyah

Författare: Shaykh Ahmad bin Yahyâ an-Nadjmî
Källa: al-Mawrid al-´Adhb az-Zulâl, sid. 133-138
[© darulhadith, 29.08.2003]

index

Första anmärkningen på al-Ikhwân al-Muslimûn: De tar lätt på Tawhîd-ul-´Ibâdah och gör den inte till en grundläggande regel.

Vad som bl a tyder på det är att sektens och metodikens grundare, Hasan al-Bannâ, föreläste på platser där större Shirk förekom. Han föreläste på Egyptens största, nämligen Zaynabs begravningsplats.

Detta har rapporterats av ´Abbâs as-Sîsî i hans bok "Qâfilah al-Ikhwân al-Muslimîn". Han sade:

"Hasan al-Bannâs tal på Flyktfesten vid Zaynab. Så här lyder Hasan al-Bannâs tal:

"Jag skulle vilja råda er att ni renar era hjärtan och förlåter dem som gjort er något eller behandlat er orättvist. Vid Allâh, sannerligen känner jag mycket för dessa hjärtan som enbart känner till betydelsen av att hata för Allâhs skull. De kan enbart bli lyckliga med hjälp av sant och trovärdigt brödraskap. Att dessa rena hjärtan smutsas ned med hat och förorenas med ilska tynger mitt sinne. Sannerligen är religionen inget annat än just kärlek och hat. Det är trons rätt att vi älskar för Allâhs skull och hatar för Allâhs skull. Sannerligen är tron att älska och hata. Älska, för sannerligen är det genom kärlek ni blir lyckliga. Med hjälp av detta känslorenas ni och genom dessa ritualer binds ni samman. Beröva inte era hjärtan på gåvan att älska för Allâhs skull. Beröva inte dem på att få känna den rena och oskyldiga kärleken. Ta bort hatets och upprorets sten den kommande timmen och låt oss konfrontera motståndaren. Med det menar jag inte vår motståndare inifrån, ty vi har inga motståndare inom oss. Och om de skulle förekomma, är de enbart som havsskum. Vad beträffar Djihâds ord, är det känsla och flammor. Djihâds betydelser är levande och eviga. Detta samfunds söner riktar sig mot dem. Detta samfund har behandlats orättvist, berövats på dess frihet och rättigheter och angripits från samtliga håll." ^[1]

Detta tal höll Shaykh al-Bannâ på Egyptens största plats i vilken Shirk förekommer, nämligen Zaynabs begravningsplats. Han nämnde inte ett enda ord om den större typen av Shirk som äger rum på den begravningsplatsen. Där bes till andra än Allâh. Där sökes skydd av andra än Allâh. Där avläggs löften och slaktas offer i andras namn än Allâhs. Det verkar som om han inte har sett dem som gör Tawâf runt gravarna och rör vid dem. Det verkar som om han inte har hört dem som högt ber till Zaynab om tjänster ingen annan än Allâh förmår utföra. Det verkar som om Shaykh al-Bannâ inte anser det han ser och hör runt Zaynabs grav vara större Shirk. I stället råder Shaykh al-Bannâ att rena hjärtan. Men dessa hjärtan är fulla av större Shirk.           

Från ett annat perspektiv säger Allâh (ta´âlâ):

"De som inte vittnar falskt och som, när de träffar på lättsinnigt tal, går vidare med värdighet." ^[2]

Det betyder att de inte bevittnar lögn. Ibn Kathîr (rahimahullâh) sade:

"Dessa hör till den Nåderikes tjänares egenskaper, nämligen att de inte bevittnar lögn. Det har sagt att det betyder Shirk, dyrkan ägnad statyer, lögn. synd, otro och lögn."

Abûl-´Âliyah, Tâwûs, Ibn Sîrîn, adh-Dhahhâk, ar-Rabî´ bin Anas och andra har sagt:

"Det betyder avgudadyrkarnas fester."

´Amr bin Qays sade:

"Det betyder att deltaga i onda sittningar."

Mâlik och az-Zuhrî sade:

"De sitter inte i sittningar med sprit i och inte heller vill de vara där."

Sannerligen är Zaynabs begravningsplats en av de största platserna som strider mot den Tawhîd sändebuden har sänts för. Det är inte tillåtet för en Muslim att gå till liknande platser om han inte tänker avvisa dessa avgudadyrkare. Den som då föreläser på en sådan plats om något annat än att fördöma Shirk, har uppmuntrat till större Shirk, godkänt det samt gett dess utövare sitt beskydd. På så sätt har han även fått de okunniga att tro att deras handlingar är korrekta och felfria. Detta hör till den största typen av orättvisa, bedrägeri och lögn som Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjudit.

Om det då sägs att Shaykh al-Bannâ manade till Djihâd och att han utförde sin plikt, säger vi följande:

Vilken Djihâd manade Shaykh al-Bannâ till, när han godkänner större Shirk som tar ut dess utövare ur religionen? Vad är det för nytta med att göra Djihâd mot judar och kristna om vi är precis som dem? Faktum är att vi är sämre än dem, ty judarna och de kristna anser enbart ´Uzayr respektive ´Îsâ vara gudomliga, medan dessa Sûfiyyûn anser ett oberäkneligt stort antal vara gudomliga. Du finner dem dyrka al-Husayn, Zaynab, al-Badawî, al-Djîlânî, ad-Dusûqî.

Slutsats: Vem som än manar till Djihâd utan att ha grundat den på Tawhîd, vilket Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gjorde, har gått vilse, lett andra vilse och tagit en annan väg än den exemplariska vägen samtliga sändebud färdades på och alla Skrifter uppenbarades på. 

index

^[1]  1/192.

^[2] 25:72.