al-Ikhwân al-Muslimûn anser ickemuslimer vara deras bröder

Författare: Shaykh Ahmad bin Yahyâ an-Nadjmî
Källa: al-Mawrid al-´Adhb az-Zulâl, sid. 154-161
Förkortning: Maktabah Dâr-ul-Hadîth.Com

index

Den tredje anmärkningen på al-Ikhwân al-Muslimûn: De anser ickemuslimerna vara deras bröder

Några av bevisen vilka tyder på det är:

Första beviset: När Hasan al-Bannâ startade sin Da´wah i Egypten, följdes han av hundratusentals människor. Vi har aldrig hört att han krävt att den som vill sluta sig till hans sekt måste lämna sin tidigare troslära, oavsett om det handlar om Shirk och myter, Djahmiyyahs troslära, Mu´tazilahs troslära eller någon annan.

Andra beviset: Shaykh al-Bannâ strävade efter att få Sunnah och Shî´ah komma varandra närmare. Han ansåg att Shî´ah var våra bröder i Islâm, trots att deras troslära motsätter sig Islâm. Till deras trosläror hör bl a att de anser sina Imâmer vara felfria, då faktum är att de Muslimska lärde är ense om att endast profeterna är felfria. 

Likaså hävdar de - må Allâh förbanna dem - att Djibrîl är en bedragare; i stället för att komma med uppenbarelsen till ´Alî, gick han till Muhammad. Detta är en av de värsta typerna av Kufr!

Dessutom skymfar de Abû Bakr, ´Umar, ´Uthmân och resten av Sahâbah.

De anklagar ´Â'ishah för otukt, något Allâh frikände henne ifrån. Detta är Kufr och förnekelse av det som uppenbarats i Qur'ânen i vilken det står att hon var oskyldig.

De påstår även att Qur'ânen är ändrad, förvrängd och att mer än hälften har tagits bort. Detta är förnekelse av Hans (ta´âlâ) Ord:

"Det är Vi som har uppenbarat denna Påminnelse steg för steg och Vi skall helt vist slå vakt om den!" ^[1]

De säger också att njutningsgiftermål (Mut´ah) är tillåtet och motsätter sig därmed Muslimernas samstämmighet om att det är avskaffat.    

Dessutom säger de att en man får gifta sig med fler än fyra fruar, och även detta motsätter sig Muslimernas samstämmighet.

De förklarar sina Imâmer och Ahl-ul-Bayt vara gudomliga. De gör sina söner till deras tjänare och namnger dem som ´Abduz-Zahrâ', ´Abdul-Husayn, ´Abdul-Kâdhim etc.

De anser att de döda kan bönhöra och avvärja ont.

Trots dessa frågor som består av Kufr och katastrofer, ansåg Hasan al-Bannâ dem vara hans bröder i religionen och strävade, slet och kämpade för att närma dem med Ahl-us-Sunnah. Detta är något hans anhängare följde honom i. ´Umar at-Tilmisânî, en av al-Ikhwân al-Muslimûns största ledare, sade om Hasan al-Bannâ:

"Han var så angelägen att ena Muslimerna, att han ville hålla en konferens för att ena samtliga Islâmiska sekter så att Allâh vägleder dem till enighet, särskilt med tanke på att vår Qur'ân är en, vår religion är en, vår Gud är en och vårt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är ett." ^[2]

Jag säger: Är det möjligt att ena alla sekter som levt i meningsskiljaktigheter i mer än tusen år? Är det möjligt att de enas i dag? ´Abdul-Mat´âl al-Djabarî sade:

"Utav detta syfte tog han emot den ädla Shaykhen Muhammad al-Qummî som var en av Shî´ahs största lärde och ledare. Likaså är det känt att Imâm al-Bannâ träffade en annan av Shî´ahs stora lärde, Âyatullâh al-Kâshimî under vallfärden 1948. De kom överens om flera frågor och detta är något flera av al-Ikhwân al-Muslimûns medlemmar och Imâm och martyren al-Bannâs elever själva säger." ^[3]

Likaså sade ´Umar at-Tilmisânî i sin bok "Dhikriyyât lâ Mudhakkirât":

"På 40-talet brukade al-Qummî, som är Shî´î, komma till al-Ikhwân al-Muslimûns högkvarter på besök. På den tiden var Imâmen och martyren (al-Bannâ) ytterst angelägen om att föra samtliga sekter närmare så att inte Islâms fiender utnyttjar dessa splittringar för att riva sönder det Islâmiska samfundets enighet. En dag frågade vi honom om de meningsskiljaktigheter som förekommer mellan Ahl-us-Sunnah och Shî´ah, men han förbjöd oss att tala om det och sade att det är inte lämpligt att en Muslim sysselsätter sig med något sådant. Då sade vi till honom: "Vi frågar dig för kunskapens skull, inte för att skapa någon fanatism eller för att splittra Muslimerna ytterligare." Då sade han (ridhwân Allâh ´alayh):

"Håll fast vid er kunskap att Sunnah och Shî´ah är Muslimer. De enas av orden "det finns ingen gud utom Allâh, Muhammad är Allâhs sändebud". Detta är troslärans grund hos Sunnah såväl som hos Shî´ah. Däri förekommer enighet och renhet. Vad beträffar de meningsskiljaktigheter som förekommer mellan dem, finns det en möjlighet att skapa ett närmande mellan dem om det." ^[4]

Jag säger: Vad beträffar hans ord att Shî´ah och Ahl-us-Sunnah är lika, räknas det till de ord som antingen kommer från en okunnig människa eller en som är full av fel och misstag.

1. Är den som skymfar Abû Bakr och ´Umar, förklarar dem vara otrogna och anklagar dem för bedrägeri lik den som ärar dem, ber Allâh vara nöjd med dem och anser dem vara detta samfundets bästa människor efter dess profet?

2. Är den som anser Ahl-ul-Bayts tolv Imâmer vara felfria lik den som anser dem vara vanliga människor?       

3. Är den som låter sina barn dyrka Ahl-ul-Bayt och namnger dem med namn som ´Abduz-Zahrâ', ´Abdul-Husayn eller något liknande, lik den som enbart dyrkar Allâh?

Sannerligen är skillnaderna så stora mellan Ahl-us-Sunnah och Shî´ah, att det enda sättet att de enas är att någon av dem lämnar sin troslära. Detta är något en Sunnî inte kan få för sig och inte heller är det möjligt att Shî´ah gör det, trots att de är förpliktigade att underkasta sig sanningen som är hos Ahl-us-Sunnah.

Tredje beviset: Under en konferens i Egypten som ägde rum mellan amerikaner, britter och araber angående Palestinafrågan, sade Hasan al-Bannâ:

"Jag bekräftar att vår dispyt med judarna inte är religiös, ty den Ädla Qur'ânen har uppmanat att ha handskakning och vänskap med dem. Islâm är en mänsklig lagstiftning före en folklig sådan. Allâh har prisat dem och låtit det förekomma en enighet mellan oss och dem:

"Och ge er inte in i diskussioner med Bokens folk annat än på det hövligaste och mest hänsynsfulla sätt." ^{[5] [6]}

När Qur'ânen kritiserar judarna, gör den det enbart ur ett ekonomiskt perspektiv. Han (ta´âlâ) sade:

"Vi nekade judarna goda ting som de förut kunde njuta av." ^[7]

Jag säger: Kan detta jämföras med det Allâh säger om dem i kapitlet "al-Baqarah", "al-Mâ'idah" och andra kapitel? Kan al-Bannâs uttalande:

"Jag bekräftar att vår dispyt med judarna inte är religiös..."

jämföras med Hans (ta´âlâ) Ord:

"Den som är fiende Allâhs fiende och fiende till Hans änglar och Hans sändebud och till Djibrîl och Mîkâl, är sannerligen Allâh fiende till de otrogna." ^[8]

Denna vers uppenbarade Allâh efter att judarna hade sagt till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

"Vilken av änglarna kommer till dig med uppenbarelse?"

Han svarade:

"Djibrîl."

Då sade de:

"Han är vår fiende bland änglarna. Hade det varit Mikâ'îl som kommer till dig med uppenbarelse, skulle vi säkerligen ha följt dig."

Hur märkligt är det inte att Allâh bekräftar att judarna hatar Allâh, Hans änglar, Hans sändebud, Djibrîl och Mîkâl och att Han hatar dem, för att det sedan kommer en man som bekräftar att det inte förekommer någon religiös dispyt med judarna. En dispyt är mer specifik än fientlighet, ty det kan förekomma dispyter mellan bröder. På så sätt fordrar brist på dispyter brist på fientlighet. Sannerligen är detta något fruktansvärt märkligt och konstigt.      

^[1] 15:9.

^[2] Hasan al-Bannâ al-Qâ'id al-Mulahhim al-Mawhûb, sid. 78.

^[3] Limâdhâ ughtîl Hasan al-Bannâ, sid. 23.

^[4] Sid. 249-250.

^[5] 29:46.

^[6] Ur "al-Ikhwân al-Muslimûn Ahdâth san´at at-Târîkh" (1/409) och "Hasan al-Bannâ Mawâqif fîd-Da´wah wat-Tarbiyyah, sid. 477, av ´Abbâs as-Sîsî.

^[7] 4:160.

^[8] 2:98.